"Första bästa"
....men det är inte det särskilt många andra som kallar sig sökande singlar är ute efter, de flesta har gått på någon myt om något 150-procentigt där man hittar någon som är helt "problemfri" och allt ska klaffa exakt, dels givetvis i kontaktögonblicket, och ska sedan fortsatta klaffa lika exakt livet ut. Så fort det gnisslar det allra minsta är det ingen idé att göra något åt problemen utan bara dags att göra slut.
Kär i kärleken? Eller hellre i en god fasad?
Jag förstår inte att inte fler är jordnära nog att se det som jag.
Om en man som längtar hyfsat mycket efter att träffa kvinnan i sitt liv...
och en kvinna som längtar hyfsat mycket efter att träffa mannen i sitt liv...
...råkar mötas och inse att båda längtar efter samma sak, och märker att de uppenbart delar intressen och syn på tvåsamhet i sig...
...så tycker jag det är ett skäl i sig att förutsättningslöst dejta och se vad som kan hända.
De flesta andra som använder nätdejting tycker genast att "honom här ska jag inte ens ha kontakt med, så lätt ska det ju inte gå till..."
Äntligen, äntligen, äntligen!
Efter drygt en vecka börjar man hämta sig... 15-årstrenden höll i sig!!! 1976, 1991, 2006... och för första gången får de borgerliga chansen under en högkonjunktur och därmed goda tider. Dessutom är det den första majoritetsregeringen på 25 år.
Icke minst kommer det fram efter valet hur väl representerat det mångkulturella Sverige blivit i den nya regeringen - Fredrik Reinfeldts farfars farfar var mulatt från New York. Fantastiskt.
Partiet jag själv röstar på har verkligen haft en del varianter på partiledare. Två av judiskt ursprung (Heckscher och Adelsohn), en som enligt eget förljudande hade vallonanor åt något håll (Bohman, som sagt det till mig själv vid ett av de tillfällen då vi möttes och talades vid), en adelsman av en ursprungligen dansk adelsätt (Bildt), en ytterligare adelsman, vars ätt ursprungligen kommer från Sachsen (Hugo Tamm)...
...och nu alltså Fredrik Reinfeldt. Farfars farmor, som efternamnet kommer från, född i Eckau i dåvarande Kurland. Farfars farfar färgad amerikan. Farmors morfars farfars far italienare.
Med andra ord en väldigt typisk svensk av idag! Sug på den, Sverigedemokrater! Vad är en renrasig svensk, man bara frågar.......
Mitt avsnitt direkt!
På lördag börjar Kvarteret Skatan...
...och idag såg jag som hastigast en trailer där jag syntes. Strålande - min scen - och jag - lyfts fram redan i en trailer...
Har sett en kortare trailer också, där jag inte syntes.
Nu ska här mailas så jag vet säkert vilken lördag min scen går, och om man kan få eller få köpa den här trailern på VHS eller DVD.
Andra avsnittet var ju en teori, det skulle innebära lördagkvällen då jag är på kurs på Scandic i Upplands Väsby. Det skulle krångla till allt rejält, hoppas verkligen inte.......
Jobbade med Johan Ulveson idag...
Jobbade med Johan Ulveson idag... intern informationsfilm producerad för Coop...
Jo, jag tackar, jag. Bara ögonkontakt med chauffören räcker inte...
Jo, jag tackar, jag. Bara ögonkontakt med chauffören räcker inte...
Helt otroligt sammanträffande
Är ju här i Värmland, och är det just nu just för att jag igår söndag ville vara med när Frykeruds hembygdsförening firade 70 år. Vi kommer iväg dit, fadern och hans hustru - min "styvmor" - och jag.
Tidigt får Ulla, "styvmor", för sig att hon känner igen en tjej på plats, och det visar sig stämma. De var grannar och nära vänner vid den tid Ullas dotter föddes. Kompisen är t o m dotterns gudmor, även om de tappat kontakten så gruvligt sedan dess.
Så får jag klart för mig vem som är hembygdsföreningens ordförande Annelie som jag hade haft mailkontakt med tidigare i somras om att gå med, och då fick veta att de skulle fira 70 nu. När vi har hälsat på varandra kommer en kvinna fram och hälsar glatt och nyfiket, hon känner till att hon har mitt efternamn i sin släkt, och beskriver nära släktingar som jag känner till och jag inser att jag har henne i mina släktuppställningar där hemma. Räknar lite bakåt på mellanleden och kommer fram till att vi är 6-männingar, hennes mormors farmors far var äldre bror till min farfars farfars far...
Kort efter detta samtal kommer Ullas gamla kompis Nina fram igen och frågar om vårt efternamn. Hennes sambo har minsann också det i släkten, och hon nämner namnet på förra sekreteraren i vår släktförening som moster till honom. "Men gud", utbrister jag, "Magnus Engström?" Jag vet ju väldigt väl vem han är, även om han inte varit med på några släktträffar själv. Men jag har träffat hans mor, moster, en kusin och massor av morbröder och mostrar till hans mamma genom åren på vår släktförenings släktmöten, och har för många år sedan fått namn och födelsedatum på honom och hans far av hans mor, så att jag har honom i mina uppställningar.
För övrigt är det 6-männingar vi är, han och jag, också. Hans morfars farfars far var den yngste brodern till min farfars farfars far. Hans mamma kunde alltså ha burit vårt släktnamn som ogift, men detta är en av de många grenar av vår släkt där man en bit in på 1800-talet blev bönder och torpare och därmed slutade använda släktnamn och blev skrivna med fadersnamn, patronymikon, i stället, och där släktnamnet aldrig blev återtaget. Även om flera av mellanleden ner till den grenen blev egna företagare som smeder och plåtslagare, men efternamn som Karlsson och sedan Eriksson förblev ändå deras melodi. Man har känt till släktnamnet hela vägen, men har tyckt att det räckt gott och väl att heta Eriksson.
Sanslöst belysande text i profil på motesplatsen.se
"Hellre singel än ett förhållande där det inte känns 100... Första intrycket... viktigt! Måste känna en attraktion. Finns det inte där så kommer det aldrig att komma... Så är det bara."
Och det är ju en helt logisk inställning på nätet....
Om det testades vetenskapligt på något sätt skulle folk få se hur dåliga förstaintryck mest var och varannan får av samma typer av människor de normalt sett skulle bli förtjusta i, gilla att umgås med, bli intresserade av både att bli vänner med eller mer...
Men detta fattar inte nio av tio, utan är bergsäkra på att deras förstaintryck av en profil och ett foto på en dejtingsajt säger tillräckligt mycket för att kunna dissa och rata direkt - "nej, detta är ingen för mig". Och sannolikheten är enorm att det är just de personer de skulle gillat de ratar.
Skulle man testa vår förmåga att dra rimliga förstaintryck av andra via profiler på communities/dejtingsajter vetenskapligt genom att folk fick bedöma andras profiler på dejtingsajter, inklusive profiler på deras egen partner och egna goda vänner, så skulle nog många tappa hakan. Då skulle det bli belyst hur bedrägliga förstaintryck vi är helt inriktade på att göra oss av folk på nätet.
Och hur många vi med stor sannolikhet hade blivit intresserade av om vi mött dem på ett annat sätt som vi får för oss att vi får dåligt förstaintryck av på nätet och genast dissar...
Själv är jag ju en typ av kille som skulle kunna vara den riktigt, riktigt rätte för vem som helst av massor av kvinnor, men på nätet ser den rungande majoriteten av dem absolut inte det. Inte för att jag är dålig på att visa vem jag faktiskt är, utan för att nätdejtare är dåliga på att läsa och "ta in" andra nätdejtare, utan mest hemfaller till sina egna, troligast missvisande, förstaintryck.
Sedan har vi den generella sammanblandningen av kärlek och förälskelse, där det inte är kärleken i sig de flesta rent konkret gör något för att hitta, utan mest söker efter den bästa omedelbara förälskelsen...
Och så de fyra väldigt frapperande mönstren där egenskap A av de allra, allra flesta har blivit en vanesak att misstolka som egenskap B:
Romantiska kärlekfulla killar med massor av känslor i sig blir väldigt generellt tolkade som "nej, han är bara sååååå desperat" medan....
...killar som inte är särskilt romantiska och uppvaktande inte heller har särskilt stor utstrålning av vara särskilt "på" och därför känns mer intressanta.
Flexibla, ödmjuka och smidiga killar som är inriktade på att ge och ta i ett förhållande döms ut som "osäkra", medan...
...kärva, oanpassningsbara killar som kommer att vilja bestämma allt och i värsta fall är typen som kan komma att misshandla blir avlästa som att de "vet vad de vill", vilket ses som något i sig positivt och attraktivt.
Ska man möta den sanna kärleken och räkna med att bli lycklig tror jag det är en klar fördel om man förstår mänsklig psykologi och relationsdynamik. Söker man med den här kvinnans sätt att se löper man stor risk att möta fel män, och sitta där besviken efteråt.
Varför ska det vara så fel att analysera hur människor fungerar tillsammans i verkliga livet, och anpassa sig till det på nätet? Det är jag och några få till med mig som gör det, och den stora majoriteten som generellt sett har missuppfattat och fortsätter missuppfatta det mesta när de bluddrar runt på dejtingsajter för att - som de kallar det - söka kärleken och en relation. Men det är inte det de gör...
Läs INTE i min blogg!
Eller okej då, om du nu kom hit och tittade. Läs så ögonen blöder. Här finns massor av kontroversiella nålstick. Min blogg har banne mig ett innehåll så att den borde vara en av de bloggar som det talades om. Jag utgår ifrån att den på sikt blir det, men det är uppenbarligen många trösklar man måste över innan en blogg når sådana popularitetsnivåer.
Jag må inte skriva korta texter om vad jag har ägnat mig åt den sista kvarten sjuttielva gånger om dagen, utan lite längre betraktelser om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat, ibland med många veckor och t o m månader emellan, har det handlat om som värst, men det ska jag börja akta mig för. Ska t o m försöka lära mig komma ihåg att skriva något minst en gång varje dag. När som helst...
Jag ska sticka ut hakan rejält nu också...
Inte bara skriver jag bättre svenska än plågsamt många som har journalistutbildningar bakom sig och därmed har sanktionerad förtur till journalistiska yrken och tjänster genom sitt starka förbund, och kan läsa en text högt som speaker bättre än många man hör göra det i olika sammanhang, som har betalt för att göra det...
...jag har alla gånger mer i skallen och mer av substans att bli känd för än den enorma majoriteten pseudokändisar från alla märkliga sorters dokusåpor.
Jag har levt i den hårda verkligheten och fattar mycket om hur det verkligen är i livet som inte heltidspolitiker har en susning om, och jag har en mycket filosofiskt orienterad ideologisk grundbult i var jag står politiskt och varför. Jag om någon skulle fan i mig starta ett parti, men jag tycker å andra sidan att det finns tillräckligt med partier som det är. Idiotiska projekt med nya partier spelar bara det maktfullkomliga gamla betongparti som haft makten alldeles för länge i händerna, svenskarna behöver bara lära sig vilka av de befintliga partierna som faktiskt tycker som de gör.
Medelsvensson är ju någonstans mellan folkpartist och moderat, men röstar på sossarna, för att han tror det är sosse han är! :-P
När får jag min chans i en TV-soffa att berätta lite beska sanningar om hur faktiskt människor med Aspergers syndrom och liknande funktionsnedsättningar fungerar, och hur feltolkade och felbehandlade vi regelmässigt blir i ett samhälle som i princip inte alls är anpassade för att även vi ska kunna få chansen???
Nu blir jag kanske intervjuad som manlig nätdejtare inom kort, det ska bli intressant om det kan gå igenom hela vägen fram...
Så hittade jag....
...textfilen med dokumentationen av den fantastiska brevväxlingen med en riktig snorkfröken på www.motesplatsen.se i december 2004. Ett fascinerande och - som det känns - väldigt typiskt exempel på hur kontakten mellan kvinna och man tenderar att se ut i de sammanhangen.
På Mötesplatsen, "MP", kan man inte skriva brev till andra medlemmar över huvud taget om man inte är betalande VIP-medlem. Det är inte dyrt, det är tvärtom så billigt att det är pinsamt med alla som är medlemmar där, men framhärdar i att "jag är inte VIP, så jag kan inte svara på brev, men skicka gärna din mailadress om du vill ha kontakt med mig..."
I gengäld kan man bjuda en icke-VIP-medlem på några VIP-dagar genom ett betalsamtal.
Lördagen den 4 december 2004 ringde jag upp och gav bort fem dagar till en icke-VIP-tjej och skrev i samma veva en hälsning, som jag tyvärr aldrig hann kopiera från mappen skickat så den blev bevarad för eftervärlden, men jag skrev kort och kärnfullt i samma stil som hennes presentation, och nämnde givetvis att det var mig hon hade fått dagarna av. Jag tyckte helt enkelt hon hade en trevlig presentation och såg trevlig ut på sitt foto, och var mest intresserad av att hon skrev om "vänner att ses och fika med", så brevet jag skrev tog upp just idén att eventuellt ses och fika och kanske bli vänner. Inte mer. Hon var några år äldre dessutom, hon var 40 då.
Jag ser inom den närmaste halvtimmen brevet bli markerat som läst av henne i min skickat-mapp och att hon dyker upp som besökare av min sida, så då tror jag mig veta att hon har läst det och om inte annat vet att de fem VIP-dagarna och möjligheten att faktiskt skriva brev hade kommit från mig. På den här tiden var det nog förresten så att man kunde skriva tre brev om dagen som gratismedlem, men obegränsat som VIP.
Inte minsta lilla hej och tack för fem VIP-dagar kommer givetvis (varför ska man förvänta sig något sådant, normal artighet och vänlighet är väl något obsolet på dejtingsajter???), och efter tre dagar växte min irritation över den spydiga självgodheten till ilska och jag skrev:
Inte ens ett hej...
...och tack för VIP-dagarna fick man?
En sak om du nu inte råkade tycka att jag föll i smaken att ha någon kontakt med och eventuellt träffa på en fika, men någon liten trevlig hälsning tillbaks när jag skrev en till dig tycker jag inte borde vara så himla mycket begärt. Är sådant så otroligt svårt för kvinnor på ställen som detta?
Kvinnor på MP verkar ha en princip att om möjligt inte svara på några brev alls. Det spelar ju ingen roll hur trevlig man försöker vara, det vanligaste resultatet är att man inte får så mycket som ett svar. Man kan nästan undra om det är något riktigt otrevligt man ska skriva det första man gör, för att vara trevlig har man ingenting för. Det är helt sanslöst.
Jag tror jag ska skriva en novell om en stor fest eller konferens eller någon form av sammanhang IRL där alla beter sig mot folk runt omkring så som alla verkar göra på nätet... det en fascinerande tanke att se folk bete sig i det sociala livet som den rungande majoriteten gör på nätet...
Det tog skruv ordentligt och ett surt svar materialiserades. Men inte svarade hon på det jag skrivit, utan mestadels något slags goddag yxskaft:
hoppas du inte menar allvar!!
du är en bitter person som borde fundera på ditt eget beteende istället för andras. gå en charmkurs vetja istället för att sitta här o klaga! tror du att du kan tvinga dig på kvinnor! tjena!
om jag visste vem som gett mig dessa dagar hade jag naturligtvis tackat! men att stå i tacksamhetsskuld till en oförskämd person som du, skulle aldrig falla mig in!
du får gärna citera mitt mail i din kommande bestseller!
Jag skriver uttryckligen att det är en sak om hon inte var intresserad av en fika med mig, utan att det är den oförskämda stilen att inte ens åtminstone kunna höra av sig och tacka för fem VIP-dagar jag reagerar mot. Men det får hon ändå till att jag "försöker tvinga mig på kvinnor". Och att det är jag som är "oförskämd" när jag inte har vett att hålla tyst och acceptera att subbor som hon tycker det är det normala att ignorera och förnedra någon som gör sig till och faktiskt är en smula generös när han försöker ta kontakt. Vem är oförskämd, undrar man.
Jag kontrade med
Jag HADE skrivit....
en hälsning där jag nämnde att det var mig du hade fått dagarna av...
Och det brevet stod så småningom markerat som LÄST av mottagaren i listan över skickade brev!
Om det beror på något mystiskt fel och inte alls på att du verkligen har läst det, så ber jag absolut om ursäkt att tillfälligheternas spel har ställt till det så här knasigt för oss två!
I så fall är det skitkonstigt och jättetråkigt naturligtvis, men det är klart jag måste utgå ifrån att ett brev är läst när det STÅR markerat som läst i listan över skickade brev hos mig.
Om du läser om mitt brev från i eftermiddags nu när du vet detta så tror jag du kan förstå att jag skrev som jag gjorde... eller hur?
Det blev läst, men något mer svar kom inte från den genomsympatiska kvinna som hade ett nicknamn på sajten som översatt till svenska betyder gott hjärta. Ja, jävlar i det, ja, det var en ödmjuk och godhjärtad kvinna. Tjena!
*fnys*
Sådana är alltför många av dem.... kvinnor på dejtingsajter... Det handlar om att ofta och gärna och mycket medvetet göra en liten demonstrativ poäng av att det där är kvinnornas "marknad". Självklart. Varför ens låtsas något annat, det är pinsamt.
Föreställ er en romantisk och kärleksfull tjej i min ålder som är dödligt trött på singellivet och fläker ut sig själv så där alldeles "för mycket" och för "desperat" som en kille som jag alltid får höra att jag gör, på diverse dejtingsajter. Inom ett års småkikande efter en kille så träffar hon en kille, det är inte tal om annat, glöm allt annat. En tjej som vill möta en kille via nätet möter en kille via nätet i princip så snabbt som hon vill. En kille som vill möta en tjej... är bara så tröttsamt "vråldesperat" och töntig, och vi är de killar som tjejerna kan bete sig som svin mot. Det är precis som det ska vara...
Så ser helt enkelt könsfördelningen på dejtingsajter ut...
Kjell Sundvall
kjell
Jag mötte Lassie... Lassie Persbrandt... :o)
Det var också mycket sympatiskt att prata med Kjell Sundvall om en sådan sak som att en framtida jultradition med "Tomten är far till alla barnen" på TV lite senare på julaftons kväll vore något att se fram emot. Han höll med om det, men beklagade att det troligen är helt fel svensk TV-kanal som har visningsrätten av filmen i Sverige (TV3) för att det ska vara troligt.
Däremot hade jag ju inte tajmat in användandet av nya mobilen bättre än att batteriet lagom började krokna och inte orkade med att ta bilder längre när Oredsson, Haber, Carlsson och Rautelin dök upp. En suddig på Sundvall blev det i alla fall, men två någorlunda okej på Persbrandt, som också avtvingades en liten skriftlig hälsning till systern.
Här har man tillsammans med henne sörjt för den mest besökta svenska sajten om karln i några år och fått mail med "hälsa Micke", "be Micke höra av sig" och allsköns dumheter hur mycket man än understrukit att vi inte själva har kontakt med honom, men nu har åtminstone en av oss mött honom och snackat med honom. Hans egen inställning till att beblanda sig och stötta en sådan sajt med en aktiv kontakt och så var däremot kallsinnig, han har ju redan en egen officiell och stödjer den tyska fansajten som officiell fansajt och tyckte rent ut att det räckte så, och den informationen kanske åtminstone kan gå hem hos folk om man lägger till det på sidan nu.
Dråpligt nog fick jag något mystiskt mail med ärende till Micke just denna dag, några timmar innan jag skulle in och statera... Det var första gången på ett tag...
Några intressanta publikrekord i hockey....
Svenska klubbrekord, fem i topp:
Frölunda..............23.192
Djurgården..........18.070
AIK.....................17.098
Huddinge.............12.487
Leksand..............12.479
Två största publiksiffrorna i seriespel i Sverige i lägre serier än den högsta (plus SM-spel):
1. AIK - Huddinge 3-3, dåvarande allsvenskan onsdag 24/2 1993...................13.124
2. Huddinge - AIK 5-3, dåvarande allsvenskan tisdag 19/1 1993.....................12.487
Två största publiksiffrorna i grundseriespel i näst högsta divisionen:
1. Hammarby - AIK 1-5, division 1 östra måndag 8/10 1993.........................10.882
2. Djurgården - Huddinge 5-2, division 1 östra torsdag 13/1 1977...................9.641
Största publiksiffran i ett stockholmsderby mellan två helt andra lag än Djurgården och AIK:
Huddinge - Hammarby 0-5, kvalserien till elitserien onsdag 31 mars 1993.........8.128
Och en riktigt kul kuriositet:
Bortamatcher mot flest olika lag i sin egen ordinarie hemmaarena samma säsong:
AIK 1992/93, elitserien före jul, allsvenskan efter jul och play off 3.....3 stycken
Elitserien före jul:
AIK - Djurgården 0-3, publik 13.850 (Globen), Djurgården - AIK 4-4, publik 13.850 (Globen).
Allsvenskan efter jul:
Huddinge - AIK 5-3, publik 12.487 (Globen), AIK - Huddinge 3-3, publik 13.124 (Globen).
Play Off 3:
AIK - Hammarby 4-5, publik 12.147 (Globen), Hammarby - AIK 6-4, publik 12.256 (Globen).
Plåtade släktvapnet...
...för att få det i datorn... Och så hittade jag äntligen hur man tar bort bilderna när man inte vill ha dem på servern längre... Visste ju att det fanns någonstans, men så är det när man inte bloggar var femte minut ständigt och jämt som experterna gör... ;o)
Söndag kväll...
...och jag använder MMS-funktionen här för att få över bilder i kameran till datorn... Det ska bli andra bullar när jag får kabeln som hör till telefonen och kan få över bilder direkt till datorn i stället... :o)
Klart det var punka...
Det är väl en naturlag för alla cyklister att man får punktering - på bakhjulet - ungefär var tionde dag? Det måste väl vara det normala?
Det är i alla fall det normala om jag är naiv nog att tro att man ska ha någon glädje av en cykel. Så där en två-tre gånger i månaden ska det så klart höra till att plocka av bakhjulet, bända av däcket, plocka fram slangen, leta fram hålet.
Ca var tionde dag handlade det om förra gången jag dristade mig att skaffa cykel, och ca tio dagar tog det den här gången. Men men, jag beställde något som lovar mycket på www.punkteringsfri.nu nu. Jag orkar inte fäppla med att laga hjul, då får det fan i mig vara med att ha cykel.
Tänk om jag hade haft körkort och bil, vad för bisarra fel skulle jag få på min egen bil stup i kvarten då...
Och skulle det vara några trevliga tjejer som kom fram för att /försöka/ hjälpa mig då. Man har ju en del erfarenheter själv "åt andra hållet" genom åren, men... nog är det svårt att känna med det liv jag levt att jag haft särskilt mycket tillbaka av livet i stort för att vara den jag är mot min omvärld. Det är helt otroligt egentligen. Vad lever man för liv egentligen?
Jag trodde ju det var världens aha-upplevelse att få klart för sig vid lite över 30 att livet så långt hade gått så snett mest på grund av en funktionsnedsättning jag själv och omvärlden så långt aldrig hade insett att jag hade, men det vänder ju aldrig nu heller, varken i stort eller smått.
Eller?
Snälla "livet"!!! Visa någon gång att jag har fel! Jag försöker vara optimist och ha en positiv syn, men i långa loppet står jag bara här och trampar vatten med ett normalt genomsnittligt lyckat liv inom armlängds håll... - men allt som ser ut som chanser att nå fram dit ska alltid glida undan som en blöt tvål man försöker få tag på under badkaret...
Ena stunden anmäler man sig själv som jourhavande medmänniska, tänker på nära bekantas bekanta som har det svårt och vill slå en signal och erbjuda dem lite närmare vänskap om de vill...
Och för att inte kunna mer om bilmotorer än jag gör bör jag väl ha något slags världsrekord i antal tjuriga bilar jag varit på rätt plats för att hjälpa ensamma tjejer få igång... *L*
Jag tycker jag har samlat ihop rätt bra till att kunna förvänta mig lite flyt och ett positivt liv! Och jag gör inte annat än biter ihop och försöker fortsätta med egna initiativ för att nå dit, men oftast blir jag aktivt hindrad av något regelverk någonstans eller något beslut någon annan medvetet tar till min nackdel som gör mina egna idéer verkningslösa.
Ska man behöva leva så? Jag fattar det inte...
Hej hopp!
Hej hopp! Då vet jag hur MMS-funktionen funkar också, inte en dag för sent när jag har haft en MMS-mobil i flera dagar...
Bilden? En av flera tänkbara fina bakgrundsbilder för supportrar av Huddinge Hockey... Kvällen vi aldrig glömmer, kvällen då det lilla menlösa förortslaget drog en publiksiffra i en egen hemmamatch, som bara fyra klubbar någonsin slagit...
Vänta bara tills syster och svåger kommer hem från landet efter semestern och jag kan få datorkabeln och diverse annat till nya Samsungen, och jag kan börja trixa in redan färdiga bilder från datorn i luren också... Den här fick jag lov att göra genom att öppna fotot jag redan hade i datorn och plåta den på datorskärmen med mobilen...
1200 miljarder
Hur fasen kan jag ha missat detta ända till nu? Hittade Martin Borgs´ lysande film 1200 miljarder på en viss sajt som ett tag släcktes ner med yttre våld, och har raskt beställt en äkta DVD i stället, en futtig 50-lapp till Skattebetalarnas förening är pinsamt att mygla sig undan, och den här filmen vill jag ha i en form som jag kan låna ut den till vänner och bekanta. En rejäl DVD-spelare och -brännare till datorn (eller en ny dator) är knappast nära förestående...
Bör absolut ses!!!
Och gör blog-tjänsterna något mot detta?
Vi är väl ändå inte bara vissa särskilt negativt utvalda som är drabbade... fan, jag är själv webmaster för sidor där jag fått krångla till det och lägga gästboken lösenordsskyddad för att slippa dessa jävla spam-robotar. Och ska bara råka bli drabbad av samma skit i min blog också... ja, jösses...