Lysande citat...
För oss med autism är det tvärtom. Vi får i stället kämpa för att andra skall förstå att vi är väsentligt annorlunda på insidan."
Gunilla Gerland, i Spelar ingen roll.
Nyår...
Jag menar, ni minns Ted Åströms "Olyckan" i Trazan Apansson? "Jag älskar när det smäller, och pangar och gnisslar..."
Hur normalt kan det vara på en skala att dela den kärleken med den karaktären? Älska när det smäller??? Ungar knappt torra bakom öronen som tycker det är årets höjdpunkt att gå omkring i kvarteren hemma och bränna av smällare för att det ska smälla??? Ja men, för fan, flytta till de länderna som många andra här i Sverige har flytt från då! Då jävlar kan ni få höra det smälla!! De som har flytt därifrån och kom till Sverige hoppades nog i många fall att slippa höra ljudet de förknippar med kanske när någon av deras nära och kära dödades igen. Men tvingas återuppleva samma trauma igen och igen och igen, från början av november till strax efter trettonhelgen... några veckor kring påsk... och kring Valborg...
Hundar och andra husdjur drivs till psykiska problem...
Och allt för att Tjoffe och Poffe och Pange på fullaste allvar tycker det är roligt att gå omkring och bränna av smällare. Jag undrar ofta hur fan den sortens miffon är funtade i skallen. Råkade hamna bakom ett sådant här gäng - tonåringar, även någon eller några tjejer i gänget - på väg hem från Tullinge Centrum så här års någon gång i fjol eller något år ytterligare bak i tiden. Kunde inte hålla mig i längden utan fällde någon kommentar om "hundar som skräms ihjäl" eller vad jag nu klämde ur mig. Och oj, vilka mogna och vettiga svar man fick, oj oj oj...
För min del har den här kategorin människor på de sista tre-fyra åren förstört hela intrycket av nyår som helg att fira för mig. De har förtagit grejen och jag tycker numera det verkar nästan lika debilt och sjukligt korkat att vurma såpass för själva smällandet vid tolvslaget heller. Framför allt att det ska vara det "normala" för ALLA att ha sina egna fyrverkerier och både bildligt och bokstavligt talat elda upp så in i helvete med pengar på ingenting av något som helst värde?
Nej, jag är med i gruppen "Förbjud fyrverkerier" på Facebook. Tillåt samhällsinstitutioner, företag och föreningar att arrangera seriösa och noggrant skötta allmänna fyrverkerier vid nyår, så kan alla vi andra som privatpersoner njuta av detta, och för egen del har vi ingen anledning att kunna köpa det.
I Sverige finns helt enkelt inte längre den samlade mognaden och insikten att handskas vettigt och ansvarsfullt med pyroteknik utifrån hänsyn och respekt för andra. Mängden pyroteknik som hamnar i fel händer är för stor för att det ska vara värt det att den mängd som möjligen kommer i ansvarsfulla händer ska få fortsätta göra det. Vinsten skulle överstiga förlusterna. Sluta sälj skiten! All heder åt ICA Maxi! Vilka butikskedjor kommer att haka på?
Och... hur många klantiga ungdomar kommer att mista ett öga, ett finger, en hand eller sina liv i år?
Hur många hundar kommer att skrämmas ihjäl?
Hur många flyktingar från krigsområden kommer att ha ångest och råka ut för skräckupplevelser?
Låt oss tänka på de bitarna av det nu, och lägga av med detta fjantiga jävla skit!
Oj, så länge sedan...
Oj, så länge sedan jag skrev i bloggen.
Och oj, så länge sedan jag fick tillfälle att /försöka/ vara behjälplig med startproblem med en bil.
Och oj, så länge sedan något sådant dessvärre stannade vid att bara bli ett försök, utan någon framgång.
Det var inget fel på elsystemet totalt sett, det fanns fullgott med ström. Men när man vred till start gjorde inte startmotorn ett förbenat dugg. Däremot slog lyse och allt annat av just då ändå, så jag skulle väl gissa på någon kortslutning i något relä eller någon säkring eller så. Eller fel på startmotorn. Eller kanske i växellådan, eller någon annanstans. Och rulla igång den lilla bilen (en Mitsubishi Colt) - de två systrarna i den och jag - gick för säkerhets skull inte, då hon hade fel sorts växellåda om man säger så.
Så det var bara att önska god jul och lycka till med att det inte skulle vara något för alltför kostsamt fel på bilen. Blev nästan någon sorts början på en kram också när vi skildes åt, tror jag, vilket onekligen var mer än vad som någonsin hänt någon av alla anmärkningsvärt många gånger den här körkortslöse mannen har kunnat agera hjälpsamme herrn, företrädesvis åt ensamma damer i nöd. :-)
Lustigt nog utspelades söndagskvällens episod i tidigare hemorten Tumba, på lilla infartsparkeringen mellan bussterminalen och gångvägen ner mot köpcentret och McDonalds. Jag hade faktiskt tagit pendeln en station extra för att idka lite motion genom att sedan promenera hem till Tullinge därifrån, så det var - precis som vid bra många av alla olika tidigare tillfällen - rent bisarra tillfälligheter att just jag kom förbi just där just då.
Rent geografiskt placerade sig detta dessvärre misslyckade försök mitt i ett område där tre tidigare räddningsaktioner har utspelats på den tiden jag fortfarande bodde i Tumba, i Centrum, vid X på kartan nedan.
Först var det sällsamt bra att jag hade varit och svullat på McDonalds just kring deras stängningsdags kl 23 en sommarkväll någon vecka efter midsommar då det började mörkna betänkligt ungefär så dags... sommaren 2002 måste det ha varit. Vid trevägskorset vid A på kartan mötte jag en kvinna med trasig startmotor sedan några dagar som hon skulle lämna in bilen för att få lagad nästa dag, som missade med gas och koppling och fick stopp när hon fick grönt ljus.
Just där skulle man kanske inte räkna med att möta alltför många fotgängare så sent en kväll, men precis då kom ju nu då alltså jag där. Första gången vi hade fått lite fart och hon hoppade i och slängde i tvåan och släppte kopplingen tvärstannade bilen bara med ett brupp, så då kände man lite förtvivlan där, skulle det inte funka... Men vi tog i en gång till, och den gången hoppade den igång så fint och det kändes väldigt gott och skönt att se henne fortsätta mot den mörka natthimlen. Där hon stod hade hon väl förr eller senare fått försöka stoppa någon annan bilist för starthjälp om inte jag med mina sunkiga matvanor hade kommit från "Donken" kvart över elva. Så åtminstone den kvällen kom det något gott ut av de vanorna. :-)
På vintern 2003 kom jag ut en dag från min port och sneddade genom P-huset intill och såg själv att lyset stod på på en Honda Civic (B på kartan) nästan precis samtidigt som den kvinnliga föraren kom fram till bilen, och är man sådan som jag så väntade man förstås och kollade om hon fick igång bilen med startmotorn, och när det visade sig inte gå gick jag till bakänden för att ta i där och hjälpa henne rulla ut ur P-huset och ner för backen ner mot KP Arnoldssons väg vilket fungerade alldeles utmärkt.
Första lustiga knorren den gången var ett stort och fult DIF-märke i bakrutan. Någon annan än jag hade kanske kunnat ändra sig "Nä! Du kan rulla igång din bil själv, djurgårdsjävel..."
Nästa lustiga knorr var att jag några dagar senare möter ett par på ICA i Tumba Centrum, av vilka tjejen ger mig ett varmt leende och nickar till hälsning och jag inte fattar någonting och inte ens kommer mig för att nicka tillbaks. Fem minuter senare ramlar polletten ned, att det ju var tjejen jag hjälpt med bilen härom dagen. :-D
Framåt våren samma år kunde jag sedan hjälpa till att rulla undan en Opel med tom tank från mitt i korsningen vid C, och Mitsubishin med automatlådan nu sist stod alltså vid D på kartan.