pemer

Tommy demonstrerar en helt underbar brist på förmåga att läsa av andra människor...

Jag har inga problem i det sociala livet i några som helst andra sammanhang än när det gäller den där biten med blommor och bin. Jag är populär i det sällskapsliv jag har och mycket omtyckt av de vänner jag har.

Och det är de omdömen jag får av dem som känner mig jag litar på, och som mer och mer har fått mig själv att undra likaväl som dem... "hur kan en kille som du vara singel???"

Jag är egentligen bara ingen krogtyp på det sätt som jag får intrycket att minst 75% av alla andra människor är. Och det ska tydligen räcka i vårt samhälle för att vara mer eller mindre körd på relations-"marknaden"...?!?!? Klart det är sjukt!

Det är när det gäller den biten vi alla människor har ofantligt svårt att läsa av andra, de flesta som ser kroglivet som det enda normala sammanhanget att ragga och flirta saknar helt förståelse för oss andra som aldrig kommit in i den svängen. Det är ju alltså i sig en brist på empati med andra människor.

Och samtidigt är det en norm att man inte får antyda att man är missnöjd med att vara ensam och att ha svårt att bli sedd för den man är, orden "jag känner att jag har massor att ge, så var finns du...?" räcker för att man ska bli stämplad som totalt urbitter och oerhört negativ och alltså ointressant... ungefär...

Det är mitt misstag i Tommys ögon. Och det står jag för!

Jag ser fram emot fru och barn, däremot inga jävla älskarinnor vid sidan av. Där visar du verkligen att du "står högre än jag"... ja, herregud...

Men det kanske är just det du menar och hyllar? Att det är den typen av man som inte kommer att vara trogen utan kommer att hålla sig med älskarinnor som kvinnor bör hålla sig till, och att det är en välgärning att de känner igen och ser till att akta sig för de konstiga männen som har fått för sig att vara trogna och romantiska mot EN kvinna i taget?

Liksom att ack så många kvinnor aldrig kan låta sig se snälla killar utan bara faller för tölpar och svin. Det finns kanonbloggar av underbara tjejer med öppnare ögon än så, som själva kritiserar att det är på det viset, som Petra Axlunds.

Men som snäll kille själv går man naturligtvis helt utanför normen om man börjar muttra om att man sitter ensam och att så få tjejer ser en sådan kille. Det får man naturligtvis förstå. Men allt som Tommy har skrivit har gått utanpå det mesta i det sammanhanget.

Men visst, man får väl förstå att man blir en patetisk och pinsam skit i ögonen hos tjejerna som inte fattar, eller som föredrar svin och står för det, och naturligtvis hos "svin"-kategorin själva. Vi som HAR ett hjärta i kroppen har alltid fått försöka leva med att det finns några bland oss som inte verkar ha det.

Att ha empati med andra människor... ja, jag har det... Jenny har det... Tommy vet inte vad det är. Det visar det han skriver. Tommy har helt andra normer i sin s k "sociala radar". Och man bävar lite för vad det är för "social radar" många går omkring med, som öppet visar att de helt saknar empati...??!?

Empati med andra människor, nyfikenhet på andra människor... borde i normala fall vara den viktigaste grunden i en positiv "social radar". Tommy är ett frapperande exempel på att det inte verkar vara människor med den inriktningen på sin "sociala radar" som är normgivande idag. Det tycker jag är oerhört tråkigt.

Tommy har fått en bild av mig, som är fel på punkt efter punkt, det är skrattretande... kronisk oskuld... ja, det kändes så länge, jag var oskuld längre fram i livet än genomsnittligt, det var jag, men det börjar bli riktigt länge sedan jag ännu inte hade varit med om den upplevelsen nu, faktiskt. Har inte tänkt på det, men det är över ett decennium nu, inser jag. Det var värst, oj vad åren har fortsatt gå! ;-)

Jag skrev inte om att miffot inte tackade för dagarna, en stor grej blev det av hennes goddag yxskaft-betonade svar tillbaka i det läget.

Men sådana nyanser uppfattar alltså Tommy inte heller...

Jaja, ha det bra, och sköt ditt liv. Vi har så olika normer att ingen av oss ska lägga oss i varandras liv...

En mobbare, ja. Jenny kommer på helt rätt ord! Typiskt mobbarperspektiv i det Tommy skriver!

Och vad har Tommys subjektiva uppfattning om "social förmåga" med att *tala om känslor* att göra? Inleda med orden "Att kunna tala om känslor..." men sedan börja prata om något helt annat....? *?*

Jag kan tala om känslor. De flesta tjejer brukar kunna det, och brukar också ge intrycket av att gärna vilja möta en man som kan det. Det är det vi talar om. Min "sociala förmåga" har inte Tommy sett något av i min blogg, det är ett som är säkert.

Inlägget är skrivet som för att vara dräpande, syrligt och lite lustigt, men det misslyckas så i varje punkt.

Tommy pratar egentligen helt enkelt om två totalt olika saker. "Social förmåga" är för honom bara måttstocken på att man har lyckats möta och fastna för den någorlunda rätta och har en livskamrat.

Snälla någon! Hela poängen i det första Tommy kritiserade var ju just det faktum att social förmåga på det stora hela taget är något helt annat än förmågan att också kunna knyta de kärleksmässiga relationskontakterna.

Den biten är en extra krydda, utöver den renodlade sociala förmågan i sig. Och en bit som så många som kanske 40% av alla människor har svårare med än deras omgivning någonsin skulle tro, just för att förmågan att kunna hamna på rätt nivå i kontakten med en tänkbar partner inte står i någon som helst paritet med den sociala förmågan i stort.

Jag bor i bostadsrätt och hälsar glatt på mina grannar, jag brukar sträva efter att säga hej först... jag är en social och empatisk person som strävar efter att springa fram och hjälpa till (eller åtminstone försöka) om jag ser en medmänniska verka behöva hjälp med något... jag har lätt för att få kontakt med andra människor och blir i de allra flesta fall god vän med nya bekanta. Den sociala förmågan är snarare än något annat *mer än genomsnittligt* god.

Att ha svårt med kontakten med det motsatta könet är en fråga om blyghet och en massa tillkrånglade sociala spel som de flesta, men inte alla, har i sig med ryggmärgen nästan från start, som det här med att man inte ska visa sig för intresserad själv, och man ska alltid själv satsa mer på någon som inte visar sig så intresserad av dig, och allt det där. Det är inte "social förmåga" att kunna de bitarna, kalla det hellre "dejtingförmåga" kan vi väl säga. Vad vi än kallar det så är den "dejtingförmågan" en helt annan sak än den grundläggande "sociala förmågan".

Tror man att någon som har dålig "dejtingförmåga" per automatik också måste ha dålig "social förmåga" i alla andra avseenden också, vet man helt enkelt verkligen otroligt lite om människor och psykologi. Det är en otroligt okunnig slutsats att dra.

Jag har ändå samtidigt under de senaste fyra, fem åren - just med de erfarenheter jag fått av de kontakter som kommit en bit på väg mot en relation värd namnet - lärt mig att jag är en *ovanligt* romantisk, kärleksfull, uppvaktande, känslofull partner av det slag som en klar majoritet av alla kvinnor åtminstone säger att de vill möta.

Och märkt att också kvinnor som säger att de vill möta en sådan man generellt sett får lov att betraktas som ganska dåliga på att se och känna igen en sådan man om de har en sådan framför sig. Och att det är så bekräftas som sagt även av många kvinnor. Det är en sanning i vår tid att det är så.

Summa summarum är jag en man av en typ som är singel mer än av något annat skäl för att så många kvinnor har så svårt att se såpass romantiska män för de vi är.

Det är ju lika etablerat att en stor del av det problemet ligger i att det är just en stor förmåga och kapacitet att ge och ta emot kärlek, närhet, ömhet, passion och romantik, som så många inte kan läsa av för vad det är utan tolkar som den här MYTEN "äh, han är så 'desperat'".... Där har vi det stora felet...

Jag vet med mig i allra högsta grad att det är så och jag kan hålla mitt huvud högt över att jag är den snälla, charmiga, romantiska och kärleksfulla man jag är.

Jag vet att hon som kommer att se det och bli lycklig med mig vid sin sida finns, och ser fram emot den dag vi möts. Men jag står för att livet har varit en smula torftigt under alla år utan henne vid min sida, och är beredd att sticka ut hakan en smula, t ex här i min blogg. Kritik tål jag, men den ska ju då vara saklig. Från någon som verkligen förstått och tagit till sig vad jag faktiskt skrivit. Det har inte Tommy.

Tommy tror att alla som har svårt att möta en partner saknar all form av social förmåga i alla andra tänkbara sammanhang också, och vräker sedan ur sig de mest vedervärdiga och insiktslösa förolämpningar på det temat.

Det enda du egentligen behöver lära dig, Tommy, är att det inte är något ovanligt, utan tvärtom mycket vanligare än de flesta skulle tro, att man har mycket hög social förmåga och social kompetens i alla tänkbara avseenden utom just själva biten att få rätt kemi med en tänkbar partner.

Det är där du lägger ihop två och två och får det till åtta, och det är den egna felräkningen du har baserat alla oförskämdheter mot mig på!

Och slutligen.... fru, barn och en massa älskarinnor må vara en måttstock på en hel del. Men den SOCIALA FÖRMÅGAN hos någon som läser någon annans blogg och spontant genast skriver en kommentar som man inleder med orden "fy fan vilken fitta du är!" - den är inte ens noll, den är långt under noll. Har man social förmåga kan man säkert börja skriva en kommentar om något på nätet, men man har förmåga att uttrycka sig värdigt, respektfullt och hövligt. Då visar man social förmåga.