pemer

"Hellre singel än ett förhållande där det inte känns 100... Första intrycket... viktigt! Måste känna en attraktion. Finns det inte där så  kommer det aldrig att komma... Så är det bara."

Och det är ju en helt logisk inställning på nätet....

Om det testades vetenskapligt på något sätt skulle folk få se hur dåliga förstaintryck mest var och varannan får av samma typer av människor de normalt sett skulle bli förtjusta i, gilla att umgås med, bli intresserade av både att bli vänner med eller mer...

Men detta fattar inte nio av tio, utan är bergsäkra på att deras förstaintryck av en profil och ett foto på en dejtingsajt säger tillräckligt mycket för att kunna dissa och rata direkt - "nej, detta är ingen för mig". Och sannolikheten är enorm att det är just de personer de skulle gillat de ratar.

Skulle man testa vår förmåga att dra rimliga förstaintryck av andra via profiler på communities/dejtingsajter vetenskapligt genom att folk fick bedöma andras profiler på dejtingsajter, inklusive profiler på deras egen partner och egna goda vänner, så skulle nog många tappa hakan. Då skulle det bli belyst hur bedrägliga förstaintryck vi är helt inriktade på att göra oss av folk på nätet.

Och hur många vi med stor sannolikhet hade blivit intresserade av om vi mött dem på ett annat sätt som vi får för oss att vi får dåligt förstaintryck av på nätet och genast dissar...

Själv är jag ju en typ av kille som skulle kunna vara den riktigt, riktigt rätte för vem som helst av massor av kvinnor, men på nätet ser den rungande majoriteten av dem absolut inte det. Inte för att jag är dålig på att visa vem jag faktiskt är, utan för att nätdejtare är dåliga på att läsa och "ta in" andra nätdejtare, utan mest hemfaller till sina egna, troligast missvisande, förstaintryck.

Sedan har vi den generella sammanblandningen av kärlek och förälskelse, där det inte är kärleken i sig de flesta rent konkret gör något för att hitta, utan mest söker efter den bästa omedelbara förälskelsen...

Och så de fyra väldigt frapperande mönstren där egenskap A av de allra, allra flesta har blivit en vanesak att misstolka som egenskap B:

Romantiska kärlekfulla killar med massor av känslor i sig blir väldigt generellt tolkade som "nej, han är bara sååååå desperat" medan....

...killar som inte är särskilt romantiska och uppvaktande inte heller har särskilt stor utstrålning av vara särskilt "på" och därför känns mer intressanta.

Flexibla, ödmjuka och smidiga killar som är inriktade på att ge och ta i ett förhållande döms ut som "osäkra", medan...

...kärva, oanpassningsbara killar som kommer att vilja bestämma allt och i värsta fall är typen som kan komma att misshandla blir avlästa som att de "vet vad de vill", vilket ses som något i sig positivt och attraktivt.

Ska man möta den sanna kärleken och räkna med att bli lycklig tror jag det är en klar fördel om man förstår mänsklig psykologi och relationsdynamik. Söker man med den här kvinnans sätt att se löper man stor risk att möta fel män, och sitta där besviken efteråt.

Varför ska det vara så fel att analysera hur människor fungerar tillsammans i verkliga livet, och anpassa sig till det på nätet? Det är jag och några få till med mig som gör det, och den stora majoriteten som generellt sett har missuppfattat och fortsätter missuppfatta det mesta när de bluddrar runt på dejtingsajter för att - som de kallar det - söka kärleken och en relation. Men det är inte det de gör...