Vägverket väljer att bidra till stigmatiseringen av ADHD

Fler och fler med ADHD har förlikat sig med sin diagnos, är stolta över att vara öppna med den och står för sitt annorlundaskap på gott och ont, inte minst för att förståelsen för deras annorlundaskap ökar ju mer den aktuella diagnosen syns i samhället.

Vägverket väljer att bromsa den processen. En 29-årig kvinna i Södertälje har nekats att få "ADHD" som personlig registreringsskylt. ADHD kan "uppfattas som stötande", hävdar de.

Stötande för vem, eller vilka?

Vägverkets beslut är stötande för alla med ADHD.

Och för alla oss som i olika avseenden försöker delta i arbetet för att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska bli bättre kända i samhället och i den allmänna debatten.


(Har man ADHD, är intresserad av kontakt med likasinnade och inte upptäckt det förr, är man välkommen till
www.adhdforum.se, som jag har startat.)

Det där med uttal av andras namn...

Råkade hitta till och fastna i Magdalena Ribbings (avlägsen släkting om hon är född Ribbing, jag har rötter i den ätten) etikettspalt, och hittade två pärlor om feluttal av andras namn: Ohövligt att inte ha koll på namn och Rätta fel uttal av namn?

Apropå Mona Sahlins ohövliga feluttal av Ohly kan påpekas att "min egen" dåvarande partiledare Ulf Adelsohn ouppmärksamt uttalade Olof Palmes förnamn "Olov". Lite lindrigare förvisso än att Palme vid några tillfällen använde historiska antisemitiska öknamn och ord i debatter med Uffe, men ändå...

På drygt fyra år i den här lägenheten...

Är jag hemma dagtid och har gått upp och är vaken och uppe - så förekommer i princip aldrig hantverkararbete i grannlägenheter. Utom förstås senaste sommaren, som i sin helhet blev fullkomligt outhärdlig då serviceutrymmet rakt under mig byggdes om under hela sommaren till en servicedel, en ny ettrumslägenhet identisk med min rakt under och en kontorsdel.

Men utöver den gräsliga sommaren tror jag aldrig jag har hört en borr, skruvdragare eller maskin användas dagtid.

Om jag redan varit uppe.

Men när jag har vänt på dygnet, varit uppe på natten och hade behövt sova ut på dagtid!

Eller numera, när jag normalt sett går till ett jobb på dagarna, så fort jag vaknat en morgon och mått dåligt och valt att stanna hemma denna dag och ligga kvar till sängs och somna om!! (Hände för andra gången idag.)

Då är det som någon naturlag att det ska vara arbeten någon jävla stans inom hörhåll från mig, som omöjliggör någon vila!

Eller att ens tala i telefon eller kunna höra TV:n när man väl ger upp och går upp.

Var fan sitter kamerorna? Hur fan kan de alltid veta?

Eller hur uppenbart är det helt enkelt att det finns makter vi inte förstår...?

Det är helt sanslösa sammanträffanden det här.

Det  har förekommit vardagsförmiddagar då jag velat sova ut, som det varit tyst i huset och jag har kunnat få göra det. Men just nu kan jag inte påminna mig när det hände. Det är långt före arbetet sommaren 2008 i alla fall.

Thank God for Google!

Ingen i webredaktionen - jag och Matte, alltså - var på plats när Huddinge vann med 6-0 borta mot Sundsvall förra veckan. Nu såg jag äntligen till att skriva in matchens matchfakta enbart i den typ av sida jag gör om varje match.

Så tänker jag helt galet... missar att vi är på seriens tredje "varv" som är identiskt med det första. Jag fick väl för mig att vi var på andra och bara skulle ha mött dem en gång hemma tidigare i år, hur jag nu kan vara så blåst. Jag vet ju att vi är inne på sista tredjedelen av serien.


Men jag döper filen till samma namn som sidan med matchfakta, referat och bilder från första mötet i Sundsvall och jag har redan skickat upp filen när jag inser felet när jag ska lägga in länk till den i sidan med tabell och alla resultat samlade. Skickar man upp en nyare fil med samma namn som en äldre blir det ju en ren ersättning på servern.

Den gamla sidan var alltså överskriven.

Men på några sekunder inser jag lösningen. Googles cache! Så en googling på någon specifk term från den gamla sidan löser allt. Jag googlar på själva filnamnet på sidan jag just råkat skriva över - shhik01.asp - och visst, sidan dyker upp som sökträff, liksom sidan med referat från första mötet i Sundsvall förra säsongen.

Och så var det bara att klicka på länken "Cachad". Så fick jag upp sidan precis som den ska se ut, med en header från Google. "Visa källa" och bara lite klipp och klistra.

Så var allt återställt.

Fasen, så skönt! Tack, Google!! :-)


Datorn är igång!!!

Idag kom recovery-skivorna från Acer. Och det funkade... Äntligen!!!

Det här med datorn som pajade till sig i maj...

Det hände en söndag, och dagen därpå åkte jag ner till Huddinges kansli och hämtade klubbens identiska laptop så att jag hade något att jobba med, och glömde sedan igen att ta tag i det där med min egen dator till augusti.

Bland annat var det efter bara några dagars användande av nya datorn som jag råkade gå med i lite "Add new friends"-grupper på Facebook och gjorde en mycket spännande och uppslukande ny bekantskap i Sydafrika. En historia som verkligen tog eld just då när kontakten kunde vara såpass intensiv med garanterad välfungerande dator hemma och ingen hockey alls, sommaruppehåll som det var. Men som så småningom klingade av i omgångar. Det verkade till bara härom dagen som att hon ändå fortfarande skulle komma hit för att ses om bara knappt en månad nu, men i slutändan blev det inte ens så, vilket kanske känns allra enklast ändå. Nåja, lätt att säga nu. Det verkade väldigt spännande, det gjorde det. Inte konstigt att jag inte tänkte så mycket på felsökning av min egen dator just då... just då var det telefonsamtal via Skype halva kvällarna och nätterna... Magda-historien har faktiskt inte synts på bloggen, så lite som jag ens bloggat under perioden.

Nåväl. Datorn. Rådet från Acers kundtjänst var att kolla och vid behov formatera om hårddisken. Det tog sin modiga tid att få fram hårdvara för att kunna läsa den urtagna hårddisken. Halva hösten.

Någonstans sent i oktober gick det åtminstone att fälla den slutliga domen över den ursprungliga hårddisken i min laptop. Den var skadad och hela C-partitionen tom, och massor av material från den tid jag hade använt datorn därmed borta.

Även den lilla namnlösa partitionen som operativsystemet låg på för installation när datorn var ny, var skadad och tom. Och då gick det liksom inte installera något nytt XP eller göra någonting med den hårddisken, hur mycket man än formaterade om resten av den. Den tomma installationspartitionen låg och blockerade och funkade inte tillsammans med datorns BIOS.

Alltså behövdes en ny hårddisk. Man kan inte komma åt att formatera om en sådan där partition själv.

Datorn i övrigt kunde konstateras vara helt okej. Plockar man ur den schyssta hårddisken ur klubbens identiska laptop och skruvar i den i min så startar den och ser ut som om man hade startat klubbens. Inga problem.

En ny hårddisk var införskaffad i mitten/slutet av november.

Allt som nu skulle behövas var rimligen en Windows-skiva för att installera ett operativsystem på disken. Datorn skulle gå att starta från skivan och så vidare.

Och Vista kan man ju inte ha, en XP-skiva skulle det ju vara.

Men en XP-skiva påstod att det inte satt någon hårddisk i datorn när man kom så långt som till att påbörja själva Windows-installationen.

Inte så konstigt, det visade sig bero på att disken ju var av SATA-modell, vilket inte fanns när XP utvecklades. En XP-skiva kan alltså inte känna av en SATA-hårddisk av sig själv.

En massa googlande i ämnet och sökning på Acers egen hemsida visade på lösningen. Man behöver drivrutiner för SATA-disken och Acer har tänkt på detta och tillhandahåller sådana. Man laddar ner ett exe-program och behöver sedan en diskettstation att stoppa en gammal 80-tals (90-tals? Näe...?) 1.44 floppy diskett i. Kör man exe-programmet kopieras relevanta filer in på disketten.

Sedan skulle det funka att starta datorn med den nya tomma hårddisken i från XP-skivan, trycka en massa på F6 och sedan få läsa in drivrutinen från disketten. Sedan skulle XP känna av att det satt en SATA-hårddisk i datorn och kunna installera XP på den.

Nä!

Inte ens då ansåg XP-skivan att det satt någon disk i datorn.

Däremot kunde den känna av samma disk om man testade att ansluta den separat till datorn via dockningsstationen.

Så det måste alltså ha handlat om att det även är något av den övriga hårdvaran i anslutning till hårddisken som måste identifieras rätt av skivan.

Och det var samma sak med bägge datorerna. Tog man ur hårddisken på klubbens laptop och försökte samma procedur med den datorn i stället blev resultatet detsamma.

För att få rätsida på det problemet ringde jag Acers kundtjänst, väntade i telefonkö och fick någon på tråden. Beskrev läget och killen ber mig dröja kvar. Och är borta så länge att samtalet till sist kopplas ner.

"Inte telefon igen" tyckte jag, och fyllde mödosamt i online-formuläret på deras hemsida i slutet av november, och väntade på svar. Det kunde dröja över en vecka varnades det om på hemsidan...

Måndagen den 22 december gav jag upp att vänta på svar via den kanalen och ringde Acers kundtjänst igen, och beskrev samma problem igen.

Den killen kunde inte komma på någonting om att det skulle vara någon annan hårdvara det ska behövas drivrutiner till för att få processen att funka.

Däremot kunde han ge det bästa tipset på länge. Acer kan skicka ut en helt ny recovery-skiva som återställer datorn till nyskick för 300 kronor inklusive moms. Lysande! Äntligen på banan!

Idag kom jag igång ordentligt på jobbet efter julhelgerna. Peter på kansliet får fram fakturan från när datorerna köptes, vilket behövdes kopia på som bilaga till blanketten, och jag faxar till växjönumret som står på blanketten.

Då blippar Huddinge Hockeys fax upp ett helt annat nummer i Kristinehamn på displayen i samband med sändningen. "Den gör så ibland" fick jag veta. Fick fram ett sändkvitto som tydligt angav faxet sänt till kristinehamnsnumret.

Jag testar en gång till. Samma sak.

Kollar Eniro och det är ett faxnummer till ett emballage-företag. Ringer upp och kollar om de har fått två fax från Huddinge Hockey. "Nej."

Nej, då har det väl kommit fram till rätt nummer då, ändå.

För säkerhets skull ville jag komma åt att höra av mig dit faxen hade skickats. Faxnumret innehades av Fujitsu Services AB i Kista. Jaha??? Nåja, postadressen i anslutning till faxnumret angavs som "InfoCare Workshop AB, Acer Recovery Team", och en gatuadress i Växjö. InfoCare Workshop AB i Växjö fick man inte upp något nummer till på Eniro.

Ringde till sist Acer igen och behövde bara vänta ungefär två minuter i telefonkö och fick till sist telefonnummer till InfoCare. Ett lite halvsäkert telefonsamtal blev av. Mailade för säkerhets skull också nu till deras kundservice-mailadress.

Kan man få de där recovery-skivorna nu på någon vecka eller två?

Peppar peppar.... :-/


hits