pemer

Så länge jag bott i Tullinge/Tumba och haft erfarenheter av att promenera mellan de båda ortena har jag förbluffats av cyklisters totala anarki på den vägsträckan.

Huddingevägen mellan Tullinge och Tumba är större delen av sträckan där emellan en landsväg där alla sorters fordon ska framföras. Inklusive cyklar. Dock finns det trottoar. Största delen av sträckan bara på östra sidan av vägen. Och större delen av sträckningen är den dessutom mycket, mycket smal.

Det är på det hela taget ytterst svårt att förstå hur någon människa med ett uns av normalt förstånd och social kompetens ens kan tänka tanken att ta sig rätten att äventyra fotgängares säkerhet för att tillvinga sig större egen trygghet från den förvisso tunga motortrafiken på vägen.

Men det är så självklart att cykla där längs trottoaren för varenda en, att dristar man sig att säga något till de cyklister man möter eller blir omkörd av bakifrån kan man räkna med att mest varenda en käftar och bjäbbar emot som om de anser sig ha rätten på sin sida. Så dum i huvudet att man tror man gör rätt är knappast någon, alla fattar rimligen mycket väl att man sitter där på cykeln och skriver sina egna trafikregler...

Är det någonstans det är viktigt att ha regler och att man kan lita på att alla respekterar dem för allas största möjliga säkerhet så är det i trafiken. Men det är inte tryggt och säkert att promenera mellanTullinge och Tumba med alla totalt bindgalna vettvillingar som far fram där på cyklar.

Fan ta alla dessa jävla ligister, de är den absolut värsta sortens människor som finns - typen som skiter fullkomligt i rätt och fel, som medvetet väljer att hellre pissa på andras heder och integritet och dessutom vår säkerhet. Fy fan för sådana! Det är sådana som armbågar sig fram och kliver på oss andra, vi som lever våra liv utifrån lite ödmjukhet, självdistans och empati med andra.

Hur fan blev det så - egentligen?


Riktning från Tullinge mot Tumba, vid busshållplats Gjuteriet nedanför backen upp mot
Skyttbrink. Här börjar separat cykelväg resten av vägen mot Tumba. Tydligt skyltat!


Och i 90 graders vinkel, lika specifikt uppskyltad cykelväg upp mot Skyttbrink.


Och det ser ju verkligen ungefär likadant ut där den fortsatta vägen med trottoar mot Tullinge börjar, såväl själva trotto... förlåt, cykelbanan, och skyltningen, eller hur? (Och håll med om att det ser trafiksäkert ut att förväntas möta fotgängare där!!!)

Och varför inte i gammalt gott slag bjussa på sig själv med att berätta om när livet är bara så där förtjusande... så där som det helt uppenbart verkligen strävar efter att vara för dem av oss som råkar ha predispositionen att bli riktigt less och sur och trött och förbannad så fort sådant här händer.

Jag försökte intala mig en gång att det bara är en fråga om den egna attityden och att det gäller att lära sig ändra på den. Googlade fram Mia Törnblom och bokade oavbokningsbar biljett till närmaste tillfälle hon skulle tala i sthlmstrakten. Gissa hur det gick? Att det visade sig krocka med något annat, och att jag stod med den enilgt köpvillkoren redan köpta och betalda blijetten och bara hade kastat pengarna i sjön! ;-)

Dagens illustra upplevelse var verkligen hjärtligt härlig, och som oftast en helt annan sak att le åt nu i efterhand. Men man blir så jävla trött på sådant här när det händer...

Var iväg och träffade min handläggare på Abetsförmedlingen i Botkyrka, som sedan någon tid ligger i Hallunda och inte har någon verksamhet i Tumba. På väg hem gör jag en promenad i Tumba före bytet hemåt ner till Försäkringskassan för att äntligen hämta en blankett som jag länge tänkt när jag väl har vägarna förbi i Tumba.

Nu var det dags att få se att Försäkringskassan har lagt ner det allmänna öppna kontoret i Tumba, här fanns det fortfarande tjänstemän, men ingen reception som är öppen och där man kan gå in och hämta broschyrer, blanketter osv. Det hade man flyttat till - Hallunda! :-/

 - Ja, grattis... tyckte jag... skulle man åka hem direkt eller faktiskt ta tjuren vid hornen och åka tillbaka tlil Hallunda en gång till? Buss dit från Tumba tar ju nu bara ungefär en kvart. Okej då. Jag gjorde så.

Kommer tilbaka till Hall-jävla-lunda och letar länge och väl som en idiot efter var sjutton Försäkringskassan ligger... och till sist hittar jag en lika stängd, låst och nedsläckt reception som tidigare i Tumba. Den nya receptionen i Hallunda är inte öppen på måndagar!!!

Strålande, liksom... och så otroligt typisk episod i min tillvaro, så här känns det som att livet alltid ska vara... :-O

På väg hemåt - igen.... - kommer den här gången en 172:a mot Huddinge först, så jag tar den för att byta vid Huddinge sjukhus. Där blir det action. Vissa taxiförare greppar inte att långa bussar ska kunna svänga närmast i 90 graders vinkel från uppfarten till sjukhusentrén till de olika busshållplatserna utan parkerar så bussarna knappt kan klara det. Föraren av bussen jag kom med trodde ändå det skulle gå, och vips fick en taxiförare se sin bil få sig en våldsam tackling och luftfärd, och så hade han försenat en ansenlig mängd kollektivresenärer på en buss som plötsligt tvingas stanna och vänta för pappersexercis för diverse plåt- och plastskador. Tjusigt jobbat, det borde gått att inse att det kanske inte var världens bästa idé att ställa bilen just där.



Men vid Huddinge Sjukhus ska de stå, det vet man allt när man har bott elva år precis vid taxistolpen i Huddinge Centrum. I Centrum kan det vara lögn i helvete att få taxi om man kommit med pendeln in till Huddinge och är sevanligt strandsatt av de pissiga bussförbindelserna från Centrum bortåt Kvarnbergsplanshållet till. Men det är vid sjukhuset det kryllar av dem...