pemer

...och idag såg jag som hastigast en trailer där jag syntes. Strålande - min scen - och jag - lyfts fram redan i en trailer...

Har sett en kortare trailer också, där jag inte syntes.

Nu ska här mailas så jag vet säkert vilken lördag min scen går, och om man kan få eller få köpa den här trailern på VHS eller DVD.

Andra avsnittet var ju en teori, det skulle innebära lördagkvällen då jag är på kurs på Scandic i Upplands Väsby. Det skulle krångla till allt rejält, hoppas verkligen inte.......

Är ju här i Värmland, och är det just nu just för att jag igår söndag ville vara med när Frykeruds hembygdsförening firade 70 år. Vi kommer iväg dit, fadern och hans hustru - min "styvmor" - och jag.

Tidigt får Ulla, "styvmor", för sig att hon känner igen en tjej på plats, och det visar sig stämma. De var grannar och nära vänner vid den tid Ullas dotter föddes. Kompisen är t o m dotterns gudmor, även om de tappat kontakten så gruvligt sedan dess.

Så får jag klart för mig vem som är hembygdsföreningens ordförande Annelie som jag hade haft mailkontakt med tidigare i somras om att gå med, och då fick veta att de skulle fira 70 nu. När vi har hälsat på varandra kommer en kvinna fram och hälsar glatt och nyfiket, hon känner till att hon har mitt efternamn i sin släkt, och beskriver nära släktingar som jag känner till och jag inser att jag har henne i mina släktuppställningar där hemma. Räknar lite bakåt på mellanleden och kommer fram till att vi är 6-männingar, hennes mormors farmors far var äldre bror till min farfars farfars far...

Kort efter detta samtal kommer Ullas gamla kompis Nina fram igen och frågar om vårt efternamn. Hennes sambo har minsann också det i släkten, och hon nämner namnet på förra sekreteraren i vår släktförening som moster till honom. "Men gud", utbrister jag, "Magnus Engström?" Jag vet ju väldigt väl vem han är, även om han inte varit med på några släktträffar själv. Men jag har träffat hans mor, moster, en kusin och massor av morbröder och mostrar till hans mamma genom åren på vår släktförenings släktmöten, och har för många år sedan fått namn och födelsedatum på honom och hans far av hans mor, så att jag har honom i mina uppställningar.

För övrigt är det 6-männingar vi är, han och jag, också. Hans morfars farfars far var den yngste brodern till min farfars farfars far. Hans mamma kunde alltså ha burit vårt släktnamn som ogift, men detta är en av de många grenar av vår släkt där man en bit in på 1800-talet blev bönder och torpare och därmed slutade använda släktnamn och blev skrivna med fadersnamn, patronymikon, i stället, och där släktnamnet aldrig blev återtaget. Även om flera av mellanleden ner till den grenen blev egna företagare som smeder och plåtslagare, men efternamn som Karlsson och sedan Eriksson förblev ändå deras melodi. Man har känt till släktnamnet hela vägen, men har tyckt att det räckt gott och väl att heta Eriksson.

"Hellre singel än ett förhållande där det inte känns 100... Första intrycket... viktigt! Måste känna en attraktion. Finns det inte där så  kommer det aldrig att komma... Så är det bara."

Och det är ju en helt logisk inställning på nätet....

Om det testades vetenskapligt på något sätt skulle folk få se hur dåliga förstaintryck mest var och varannan får av samma typer av människor de normalt sett skulle bli förtjusta i, gilla att umgås med, bli intresserade av både att bli vänner med eller mer...

Men detta fattar inte nio av tio, utan är bergsäkra på att deras förstaintryck av en profil och ett foto på en dejtingsajt säger tillräckligt mycket för att kunna dissa och rata direkt - "nej, detta är ingen för mig". Och sannolikheten är enorm att det är just de personer de skulle gillat de ratar.

Skulle man testa vår förmåga att dra rimliga förstaintryck av andra via profiler på communities/dejtingsajter vetenskapligt genom att folk fick bedöma andras profiler på dejtingsajter, inklusive profiler på deras egen partner och egna goda vänner, så skulle nog många tappa hakan. Då skulle det bli belyst hur bedrägliga förstaintryck vi är helt inriktade på att göra oss av folk på nätet.

Och hur många vi med stor sannolikhet hade blivit intresserade av om vi mött dem på ett annat sätt som vi får för oss att vi får dåligt förstaintryck av på nätet och genast dissar...

Själv är jag ju en typ av kille som skulle kunna vara den riktigt, riktigt rätte för vem som helst av massor av kvinnor, men på nätet ser den rungande majoriteten av dem absolut inte det. Inte för att jag är dålig på att visa vem jag faktiskt är, utan för att nätdejtare är dåliga på att läsa och "ta in" andra nätdejtare, utan mest hemfaller till sina egna, troligast missvisande, förstaintryck.

Sedan har vi den generella sammanblandningen av kärlek och förälskelse, där det inte är kärleken i sig de flesta rent konkret gör något för att hitta, utan mest söker efter den bästa omedelbara förälskelsen...

Och så de fyra väldigt frapperande mönstren där egenskap A av de allra, allra flesta har blivit en vanesak att misstolka som egenskap B:

Romantiska kärlekfulla killar med massor av känslor i sig blir väldigt generellt tolkade som "nej, han är bara sååååå desperat" medan....

...killar som inte är särskilt romantiska och uppvaktande inte heller har särskilt stor utstrålning av vara särskilt "på" och därför känns mer intressanta.

Flexibla, ödmjuka och smidiga killar som är inriktade på att ge och ta i ett förhållande döms ut som "osäkra", medan...

...kärva, oanpassningsbara killar som kommer att vilja bestämma allt och i värsta fall är typen som kan komma att misshandla blir avlästa som att de "vet vad de vill", vilket ses som något i sig positivt och attraktivt.

Ska man möta den sanna kärleken och räkna med att bli lycklig tror jag det är en klar fördel om man förstår mänsklig psykologi och relationsdynamik. Söker man med den här kvinnans sätt att se löper man stor risk att möta fel män, och sitta där besviken efteråt.

Varför ska det vara så fel att analysera hur människor fungerar tillsammans i verkliga livet, och anpassa sig till det på nätet? Det är jag och några få till med mig som gör det, och den stora majoriteten som generellt sett har missuppfattat och fortsätter missuppfatta det mesta när de bluddrar runt på dejtingsajter för att - som de kallar det - söka kärleken och en relation. Men det är inte det de gör...

Eller okej då, om du nu kom hit och tittade. Läs så ögonen blöder. Här finns massor av kontroversiella nålstick. Min blogg har banne mig ett innehåll så att den borde vara en av de bloggar som det talades om. Jag utgår ifrån att den på sikt blir det, men det är uppenbarligen många trösklar man måste över innan en blogg når sådana popularitetsnivåer.

Jag må inte skriva korta texter om vad jag har ägnat mig åt den sista kvarten sjuttielva gånger om dagen, utan lite längre betraktelser om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat, ibland med många veckor och t o m månader emellan, har det handlat om som värst, men det ska jag börja akta mig för. Ska t o m försöka lära mig komma ihåg att skriva något minst en gång varje dag. När som helst...

Jag ska sticka ut hakan rejält nu också...

Inte bara skriver jag bättre svenska än plågsamt många som har journalistutbildningar bakom sig och därmed har sanktionerad förtur till journalistiska yrken och tjänster genom sitt starka förbund, och kan läsa en text högt som speaker bättre än många man hör göra det i olika sammanhang, som har betalt för att göra det...

...jag har alla gånger mer i skallen och mer av substans att bli känd för än den enorma majoriteten pseudokändisar från alla märkliga sorters dokusåpor.

Jag har levt i den hårda verkligheten och fattar mycket om hur det verkligen är i livet som inte heltidspolitiker har en susning om, och jag har en mycket filosofiskt orienterad ideologisk grundbult i var jag står politiskt och varför. Jag om någon skulle fan i mig starta ett parti, men jag tycker å andra sidan att det finns tillräckligt med partier som det är. Idiotiska projekt med nya partier spelar bara det maktfullkomliga gamla betongparti som haft makten alldeles för länge i händerna, svenskarna behöver bara lära sig vilka av de befintliga partierna som faktiskt tycker som de gör.

Medelsvensson är ju någonstans mellan folkpartist och moderat, men röstar på sossarna, för att han tror det är sosse han är! :-P

När får jag min chans i en TV-soffa att berätta lite beska sanningar om hur faktiskt människor med Aspergers syndrom och liknande funktionsnedsättningar fungerar, och hur feltolkade och felbehandlade vi regelmässigt blir i ett samhälle som i princip inte alls är anpassade för att även vi ska kunna få chansen???

Nu blir jag kanske intervjuad som manlig nätdejtare inom kort, det ska bli intressant om det kan gå igenom hela vägen fram...

Svenska klubbrekord, fem i topp:

Frölunda..............23.192
Djurgården..........18.070
AIK.....................17.098
Huddinge.............12.487
Leksand..............12.479

Två största publiksiffrorna i seriespel i Sverige i lägre serier än den högsta (plus SM-spel):

1. AIK - Huddinge 3-3, dåvarande allsvenskan onsdag 24/2 1993...................13.124
2. Huddinge - AIK 5-3, dåvarande allsvenskan tisdag 19/1 1993.....................12.487

Två största publiksiffrorna i grundseriespel i näst högsta divisionen:

1. Hammarby - AIK 1-5, division 1 östra måndag 8/10 1993.........................10.882
2. Djurgården - Huddinge 5-2, division 1 östra torsdag 13/1 1977...................9.641

Största publiksiffran i ett stockholmsderby mellan två helt andra lag än Djurgården och AIK:
Huddinge - Hammarby 0-5, kvalserien till elitserien onsdag 31 mars 1993.........8.128

Och en riktigt kul kuriositet:

Bortamatcher mot flest olika lag i sin egen ordinarie hemmaarena samma säsong:

AIK 1992/93, elitserien före jul, allsvenskan efter jul och play off 3.....3 stycken

Elitserien före jul:
AIK - Djurgården 0-3, publik 13.850 (Globen), Djurgården - AIK 4-4, publik 13.850 (Globen).

Allsvenskan efter jul:
Huddinge - AIK 5-3, publik 12.487 (Globen), AIK - Huddinge 3-3, publik 13.124 (Globen).

Play Off 3:
AIK - Hammarby 4-5, publik 12.147 (Globen), Hammarby - AIK 6-4, publik 12.256 (Globen).

...för att få det i datorn... Och så hittade jag äntligen hur man tar bort bilderna när man inte vill ha dem på servern längre... Visste ju att det fanns någonstans, men så är det när man inte bloggar var femte minut ständigt och jämt som experterna gör... ;o)

...och jag använder MMS-funktionen här för att få över bilder i kameran till datorn... Det ska bli andra bullar när jag får kabeln som hör till telefonen och kan få över bilder direkt till datorn i stället... :o)

Hej hopp! Då vet jag hur MMS-funktionen funkar också, inte en dag för sent när jag har haft en MMS-mobil i flera dagar...

Bilden? En av flera tänkbara fina bakgrundsbilder för supportrar av Huddinge Hockey... Kvällen vi aldrig glömmer, kvällen då det lilla menlösa förortslaget drog en publiksiffra i en egen hemmamatch, som bara fyra klubbar någonsin slagit...

Vänta bara tills syster och svåger kommer hem från landet efter semestern och jag kan få datorkabeln och diverse annat till nya Samsungen, och jag kan börja trixa in redan färdiga bilder från datorn i luren också... Den här fick jag lov att göra genom att öppna fotot jag redan hade i datorn och plåta den på datorskärmen med mobilen...

Hur fasen kan jag ha missat detta ända till nu? Hittade Martin Borgs´ lysande film 1200 miljarder på en viss sajt som ett tag släcktes ner med yttre våld, och har raskt beställt en äkta DVD i stället, en futtig 50-lapp till Skattebetalarnas förening är pinsamt att mygla sig undan, och den här filmen vill jag ha i en form som jag kan låna ut den till vänner och bekanta. En rejäl DVD-spelare och -brännare till datorn (eller en ny dator) är knappast nära förestående...

Bör absolut ses!!!

Vi är väl ändå inte bara vissa särskilt negativt utvalda som är drabbade... fan, jag är själv webmaster för sidor där jag fått krångla till det och lägga gästboken lösenordsskyddad för att slippa dessa jävla spam-robotar. Och ska bara råka bli drabbad av samma skit i min blog också... ja, jösses...

Simma en kilometer i 10-metersbassäng... *puh*

Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Botkyrka kommun vad gäller hundar:

15 § Hundar skall hållas kopplade inom tätbebyggelsen inom kommundelarna Norsborg, Hallunda, Eriksberg, Fittja, Slagsta, Alby, Tumba, Vårsta och Tullinge samt i park eller vid plantering, på samtliga torg, på kommunala skolgårdar, inom Lida Friluftsgård enligt kartbilaga 6 som tillhandahålles av kommunens kansli och på av kommunen anlagda och utmärkta motionsspår, skidspår och skidbackar samt Sörmlandsleden.

Kom i samspråk på Vilda Webben med en granne här i Tullinge, som i förbigående nämnde att hennes hund aldrig var kopplad. "Men måste de inte vara det i vår kommun?" reagerade jag. "Inte om man har kontroll på hunden. Och det har jag."

Okej... där ser man...

Hoppas den är aningen bättre än kontrollen på vad reglerna säger... *funderar*

Nej, var jag jätteelak nu....? ;o)

Hyrde nyligen den nysläppta tidsresefilmen A Sound of Thunder, baserad på Ray Bradburys klassiska mycket korta novell, där en nedtrampad fjäril i urtiden ledde till att det just avhållna presidentvalet blev ändrat - precis innan den aktuella tidsresan hade den mer sympatiske presidentkandidaten vunnit valet, och när gruppen kom tillbaks var det plötsligt den obehaglige besegrade kandidaten som hade vunnit, varpå man upptäckte den ihjältrampade fjärilen på en av männens skosulor.

I filmen förändras förstås historien sedan 65 miljoner år tillbaka mer omfattande än så av den fjäril som trampas ner, och filmen är spännande så länge man som mycket tidsreseintresserad bortser från den helt absurda temporalistiken i historien. Teorierna i den här filmen om hur tidsresor och resultatet av ändringar i det förflutna skulle fungera är det dummaste jag sett i den vägen någonsin, och förtjänar inte ens att beskrivas.

Den som gillar tidsresor som fenomen ser filmen på egen risk. Den som inte är särskilt intresserad av det konceptet, men kan acceptera det som ramhandling i en spännande film kan säkert uppskatta rullen som just en spännande film.

....det är ju de som inte vet om de där psykos-förnuft-bitarna som inte har problem att se varandra och möta partners...

....medan det är vi som tänkt lite längre och fattar lite mer som har en aura över oss att vara annorlunda, inte blir sedda av de andra, och är för få för att ha något vidare utbud av "varandra" att hitta, utan blir de som har hamnat bredvid och sitter här och är de som har svårt att få uppleva kärleken.

Ja, det är ju rättvist.

<IRONI>Jag är ju så oromantisk och icke kärleksfull, så valhänt och tafflig när det gäller att visa eller prata om känslor och aldrig skulle väl då jag komma med några spontana kramar eller pussar eller orden "jag älskar dig så" till en partner.

Så det är ju verkligen förståeligt om det ska vara så svårt för hugade att se mig... </IRONI>

Illustrerad vetenskap nr 3 2005:

"Förälskelse är psykos - Kärlek är förnuft

Forskarna har nu dokumenterat att stormande förälskelse och djup varaktig kärlek är två helt olika saker. Det har nämligen visat sig att känslorna bakom de båda tillstånden uppkommer på olika ställen i hjärnan och styrs av olika hormoner i kroppen. Den nya forskningen tyder också på att vi mycket väl kan lära oss att älska en partner, som vi från början inte alls har varit förälskade i."

Jaha, det bekräftade många av mina känslor av hur det ligger till. Något som alla dejtare (inte minst nätdejtare...) skulle ha nytta av att ta till sig... På nätet går ju i stort sett alla på ett enda ögonblicks förstaintryck av någon och bestämmer sig för allt eller ingenting i en enda förmodligen mycket förvirrad sekund, där sannolikheten är jätteliten att man har kommit den man gjort sig ett första intryck av särskilt nära...

Att den djupa varaktiga kärleken kan växa fram på sina egna vägar och inte kräver någon föregående förälskelse är ju väldigt uppenbart så fort man beaktar hur många äktenskap genom historien som varit resonemangsäktenskap, men att kärlek som regel uppstår även mellan sådana kontrahenter, och att man dessutom länge har ansett att sådan kärlek brukar vara den starkaste. Och jag vet hur min syster och svåger blev ihop. Lärde känna varandra som kompisar och flyttade ihop i samma lägenhet som "kombos", och blev kära när de redan bodde ihop... That pretty much says it all, kan man väl konstatera...

Så det är knappast kärleken som flyr dig om du söker den och tvärtom, det är en sammanblandning av två helt olika saker. Det är tillfällena till förälskelse som flyr den som söker kärleken och söker den som flyr den, och det kan ju i sin tur bara bero på de sökandes (eller inte sökandes *ler*) aktiva val att se "det sökande" som i sig oattraktivt, det handlar ju inte på något sätt om något inneboende fenomen i förälskelsens eller kärlekens natur.

Och att förälskelse är en form av psykos, medan kärlek handlar om rent förnuft var onekligen rätt brutala termer att lära sig, när man ser hur människor av idag är präglade på sammanblandningen av de två. Det är ju alltså det som handlar om förnuft som de flesta människor skjuter ifrån sig, och lägger all energi på att söka det som är en psykos... hehehe...

Den stormande förälskelsen är en övergående psykos, och djup varaktig kärlek är något förnuftsbaserat... - och de flesta människor har tagit en till stor del missförstådd ramsa som livsnorm och väljer därför med sitt förnuft att välja bort de oftast troligen bästa förutsättningarna för kärleken som sådan, för att leta efter de partners de kan få den bästa psykosen med...

Ja men är det inte alldeles lysande??? :-D