pemer

Så kom ett glatt besked om nässpray-reklamen, vecka 12 blir det jag som syns i 20-sekunders-"spots" på TV4...

Då hade jag redan fått telefon från Molander Casting... ska in och provfilma för en annan liten sak nu om någon timme... inspelningar på fredag eftermiddag, och hela nästa fredag om jag blir utvald...

Det rör på sig!! :-)

Skulle ju skrivit några rader om förra torsdagen... provfilmning hos c/o Jones igen, den här gången en svensk reklamfilm där de kommer att använda provmaterialet med den skådis de väljer ut... kul tema i vilket fall som helst, och tydligen har kampanjen delvis varit igång ett tag redan. Ta en titt på www.snor.nu!

På väg därifrån möter jag först en snygg kvinna som bär någon kasse eller kartong, jag tittar till lite extra, hon möter min blick och måste väl ha blandat ihop mig med någon hon kände... om hon nu inte kände igen mig från Amelia eller "Skatan" och i hastigheten fick för sig att "kändisen" var en bekant. Stort leende och "Hej!" blev det i alla fall, och jag hälsade förstås instinktivt lika glatt tillbaka. Och stannar upp och vänder mig efter henne med lite fördröjd reaktion. Kunde ju ha varit intressant att lära känna henne... :-)

Men så fortsätter jag, och i nästa kvarter ser jag genast en annan kvinna som står vid sin bil och fäpplar med paket som hon ska ha in i baksätet, det ena någon större tavla eller spegel eller något i den stilen, som hon balanserar på ena foten. Det är inte direkt att ta miste på att.... hon behöver ju lite hjälp! Så självklart stegar jag fram och frågar om jag kan ge henne ett handtag, och sagt och gjort, strax har jag öppnat bakdörren och lyft in båda kartongerna.

Där blev det många leenden, stort glatt tack och förvåning, "tänk så snällt" och allt sådant... roligt när man kan sprida sådan glädje, det är lite för ojämnt fördelat hur ofta man plötsligt är på rätt plats vid rätt tillfälle för att göra sådana insatser, och den här gången var det länge sedan sist...

Nytt svar idag från SEB:s kundtjänst efter mina följdbrev efter det första svaret.

Enkelt och kortfattat - "Det bör vara tidsskillnaden som gjort att ditt konto övertrasserats och därför sätter vi tillbaka övertrasseringsavgiften under eftermiddagen."

Som sagt var, något annat kunde aldrig gärna varit rimligt... :o))

På nätet existerar inte kroppspråk, minspel, tonfall,
gester eller möjligheten till snabba korrigeringar.
Vi är hänvisade till att uttrycka oss i text.
Missförstånd kan och kommer att uppstå.
Var inte så snabba med att börja sura, gnälla och klaga.
Fråga istället en extra gång.



Klockrent i all enkelhet! Tänk om mer än tre-fyra procent av dem som nätdejtar fattade sådana saker.

Alla de andra tror att de vet allt om någon de ser på nätet direkt. Ett snabbt missförstånd av någon mening i en presentation så vet man att det är dags att rata.

Om man inte redan gjort det på ett foto, förstås...

Efter midnatt den 19 december när min överdådiga sjukpension hade kommit in på mitt konto loggade jag in på Ebay och klickade där upp mitt senaste köp och klickade mig vidare för att betala det via Paypal. Det gick att göra, och jag tänkte inte mer på saken.

Nu har min bank SEB fått spader.

Pengarna drogs från mitt konto den 19:e då jag hade täckning på kontot, de hade inte ens kunnat dras från mitt konto före midnatt den 19:e lokal tid i Sverige.

Ändå efterhandskonstruerar min bank och lägger den 18:e som valutadatum för att det fortfarande var 18:e lokal tid i den tidszon jag handlade med. Och snor en symbolisk hundralapp i en ren luftavgift för mig den 3 januari - i ett skede när man väl kan säga åtminstone så mycket som att 100 kronor för mig är mer än 10 procent av vad jag har på kontot, och kvar att röra mig med till den 19:e denna månad...

Köpet har gjorts när täckning fanns på kontot, kunde aldrig ha gjorts om inte täckning fanns på kontot, men genom att jag gör en betalning hos en bank som ligger i en annan tidszon, uppstår rent bokföringstekniskt en teoretisk övertrassering - för att SEB själva väljer att använda 18:e december som valutadatum. Men är det rätt att ens göra det?

Sant är att det var den 18:e lokal tid i den del av världen jag handlade med, men det var den 19:e lokal tid här i Sverige. SEB har aldrig haft något minus någonstans under den 18:e lokal tid här, och då har de ingen grund för att sno och vägra återkreditera 100 kronor av mig i övertrasseringsavgift.

I dagens datoriserade värld måste vi ju hänga med i utvecklingen. En bank måste inse att en transaktion måste valuteras på rätt valutadatum lokal tid i Sverige. Kan jag när jag har täckning på kontot använda mitt VISA-kortsnummer (som jag inte har någon kredit kopplad till, utan bara KAN handla med när jag har pengar på kontot) för att göra ett köp, kan man aldrig hävda i efterhand att jag har "övertrasserat" kontot, för att banken själv väljer att valutera på gårdagens datum för att det rådde lokalt i den tidszon jag handlade med. Det är ju banken själv, inte jag, som gör det valet att valutera en hel dag bakåt i tiden för att det har handlats med en annan tidszon.
 
Det är inte länge sedan jag tvärtom var med om att jag inte kunde göra ett köp online med VISA-kortet på natten när jag hade fått pengar in på kontot vid midnatt för att det var gårdagens datum och inte ansågs finna täckning på kontot från VISAS sida. Det tycker jag man kan köpa, då är det lokal tid här hemma som gäller benhårt, och jag kan inte handla "bakåt i tiden" alls, med tidszoner där det fortfarande är "igår".

Godtar däremot systemet att jag kan göra det, ska man banne mig inte vända upp och ner på allt och börja kalla det för övertrassering.

Eller okej - banken kan väl i jisse namn råka konstruera en bokföringsteknisk övertrassering som rått rent teoretiskt för att köpet valuteras en hel dag bak i tiden av egentligen ogiltiga skäl. Men man ska inte anklaga mig för att vara ansvarig för den, och stjäla mina pengar i sina luftavgifter som inte motsvarar några faktiska kostnader man själv ligger ute med.

Ingen part i hela historien har gjort något fel för att lura någon annan, alla inblandade är offer för lite lustiga och kuriösa omständigheter. Den siste som uppsåtligen har gjort något fel, och den som har absolut minst resurser att ta av, är jag, och då finns det inte på kartan att jag ska skänka 100 kronor till den stackars fattiga banken för att "jag" har "övertrasserat" mitt konto.

Mest beklämmande är väl att man ska få ett svar från någon på kundtjänst som inte inser de här bitarna. Jag har fått den där symboliska hundralappen som straff för övertrassering efterskänkt och återinsatt på betydligt vagare resonemang än så förr - "säljstället måste ha legat offline, jag utgår ju ifrån att allt jag köpt med kortet ligger reserverat och inte ingår i det disponibla saldot, jag skulle ju aldrig schabbla till det så här med flit" har räckt för att få tillbaka hundringen förr.

Här har det aldrig ens funnits någon reell övertrassering över huvud taget, det finns bara en i efterhand på papperet...

"Ingen part i hela historien har gjort något fel för att lura någon annan", förresten...

Jodå! En part i historien har gjort ett fel för att lura mig på hundra kronor....! ;o)

Skulle på provfilmning för en reklamfilm idag. 15.45. Kändes det som att jag varit bergsäker på ända sedan jag ursprungligen blev uppringd och skrev upp tid och datum och adress.

När jag väl tar fram lappen för att börja komma i ordning och iväg så står det "helt plötsligt" i själva verket 14.45 på den. Då är klockan ungefär 14.39 och det är rätt svårt att hinna duscha, klä sig, och ta sig in från Tullinge till Östermalmstorg på sex minuter.

Nu gick allt bra, vi fick tag på varandra och jag ska in och ta det i morgon 15.30 i stället. Vi sade 15.30, och jag skrev 15.30 på lappen som ligger här precis mellan tangentbordet och bildskärmen, och jag förväntar mig att det kommer att fortsätta stå 15.30 på den, och inte plötsligt 14.30 i stället när jag tar upp den ur jackfickan när jag kommer fram till produktionsfirman någon gång vid 15-snåret i morgon.

Och det här brukar inte hända två gånger såpass tätt. Det var väldigt länge sedan sist, men jag har en otäck tradition av sådana här upplevelser. Alltid lika förnedrande och förbryllande.

Och nog undrar man varför min minnesbild under en viss tidsperiod kan förändras så att jag börjar uppfatta en uppgjord tid som en timme senare än vad som är sagt, och dessutom antecknat.

Som science fiction-intresserad och väl förtrogen med fenomenet parallella världar - en värld där Hitler vann andra världskriget, en där Jesus aldrig blev korsfäst, en där Titanic aldrig gick under på sin jungfrufärd osv - kan man fantisera om att jag tydligen måste ha kommit en timme för tidigt i den parallella värld där det var 15.45 jag skulle in och provfilma. I sådana fall kan man ju fråga sig varför just jag har en så väl utvecklad förmåga att i vissa fall förflyttas från en parallell värld till en helt annan...

Men frågan är nog snarare varför mitt närminne ibland får för sig att plussa på en timme på tider jag har att passa... det är inte roligt, det är ett stort irritationsmoment. Man vill vara punktlig!

För om man tittar lite i SCB:s lönestatistik på de yrkesgrupper jag är och tassar runt i, med de typer av arbetsuppgifter jag pysslar med på min tid, så pekar de mest allihop i slutändan på grupp 245 i databasen, journalister, konstnärer, skådespelare m fl, de som "gör reportage, skriver artiklar, reklamtext, informationsmaterial m.m.; skriver skönlitterära verk, producerar radio- och TV-program; skapar skulpturer och andra konstverk; skapar och framför musik och dans; regisserar och gestaltar dramatik". Journalistiskt/readaktionellt/informativt arbete, grafisk designer... alla hänvisar till den gruppen.

Genomsnittlig heltidslön för den gruppen är 30.000 för de som har gymnasial utbildning som jag, i statistiken som är förd per utbildningsnivå. 29.500 för män 25-39 år i statistiken per ålder och kön. 31.900 för privatanställd i statistiken per tjänstesektor. Snittet totalt är 29.900 - hälften av alla som jobbar med sådant ska alltså förväntas tjäna mer, och hälften mindre än så.

Och jag har alltså till en sjukpension på ca 6.600 per månad varit berättigad till bostadstillägg för pensionärer på ca 2.500 till per månad. Men får nu avstå från det sistnämnda helt och hållet eftersom jag kommit upp i ungefär lika mycket i ersättning för arbete som tar upp i varje fall 25-30 timmar per vecka för min del. Jag jobbar alltså åtminstone 75% av heltid, just nu utan att ens tjäna något mer på det än om jag helt hade låtit bli att lyfta ett finger!!! Här ser vi alltså snarare än något annat sossarnas variant av bidragssystem, där det för min grupp i samhället inte omedelbart lönar sig att försöka lägga en enda minut på någon form av arbete, förrän man kan börja tjäna mer än så där en 30.000 extra per år - när man väl kliver över den nivån blir kanske den 30.001:a kronan den första rena vinsten...

Detta system ser just vår nya regering över hur man ska lägga om. De vill nämligen att det alltid ska löna sig att arbeta, som den förra regeringen inte såg som särskilt viktigt.... ;-)

Men om vi nu åtminstone räknar de pengar jag får utbetalt av uppdragsgivarna, så sköter jag för närvarande mina fasta uppdrag för svindlande 3.400 totalt  - brutto - för mina ungefär 75% av heltid med arbete som man bara har fått för sig att definiera som något slags självklart "ideellt" i just de här typerna av sammanhang.

75% av 29.900 blir 22.425. Det är alltså snittet, som hälften av alla ska förväntas ligga under. Och jag undrar vad som är en genomsnittligt bra "journalist, konstnär, skådespelare m fl"?

När man i tryckta och andra media ser hur det skrivna ordet hanteras av fruktansvärt många som sitter med anställningar och har heltidslöner för det, så har jag helt ärligt väldigt svårt att känna mig mindre än genomsnittligt bra på att utöva journalistiskt/redaktionellt arbete.

Så jag kommer fram till att en marknadsmässig prislapp på vad jag kan och på det jag redan nu lägger min tid på att göra rimligen borde vara i varje fall över 20.000 i månaden. Jag kan stava, jag särskriver inte, jag kan skilja på de och dem, jag vet att det heter å andra sidan och inget annat, och jag kan skilja på orden enda och ända... -  är det inte nästan så att redan det borde kvalificera någon att vara minst genomsnittligt bra och därmed värd minst en genomsnittlig lön för redaktionellt/informativt arbete...??? ;-)

Dessutom har jag inte tänkt mig att bara jobba 75% av heltid om jag kan få ett arbete. Jag vill jobba heltid....!

Men okej... Med de löne- och ersättningsnivåer jag har erfarenhet av att ha levt på i mitt liv kan jag ju inte säga att jag skulle vara direkt missnöjd med ca 20.000 för heltid heller....

Men jag tycker att jag har en begåvning, ett kunnande, en uppgift att fylla.... som borde kunna vara värt någon hugad arbetsgivare att betala mig.... ja, varför inte 25.000 för samma arbete som någon med en jävla massa arbetslivserfarenhet och studier bakom sig skulle kräva 40.000 för???

I ett sådant läge skulle jag med glädje lämna arbetet med det bäst betalda av mina två fasta uppdrag idag, och fortsätta med det sämst betalda av dem, gratis, som ett rent hedersuppdrag....... ;-)

Hur mycket konkret arbete som efterfrågas och också i slutändan utförs av någon (oavsett hur mycket eller lite den som utför det får för det) skulle verkligen bli utfört om det bara fanns människor som skulle ta på sig uppgifterna om de fick sedvanligt marknadsmässigt betalt för sin arbetstid?

Det är egentligen rätt hemskt hur mycket service- och informationsarbete som ligger på människor utanför den reguljära arbetsmarknaden som kör fast i dåliga mönster att koncentrera sig på en massa sådant arbete för en spottstyver, eller ingenting, på bekostnad av att lägga mer energi på att försöka hitta in på den riktiga arbetsmarknaden igen. En arbetsmarknad som inte verkar räcka till eftersom så stora sektorer förklaras självklart "ideella" av beställarsidan.

Och hur mycket vi som är värst drabbade faktiskt utnyttjas, även om det oftast förstås knappast är särskilt medvetet...

Jag undrar hur mycket extra arbete människor som inte förmår tänka så mycket längre än näsan räcker lägger över från avlönade anställda föreningskanslister till samma föreningars helt ideella eller mycket symboliskt arvoderade hemsidesansvariga när de söker en kontaktuppgift på en hemsida - med tanke på hur många som omedelbart väljer att maila frågor om precis vad som helst till webmastern för hemsidan hellre än till föreningens kansli...................?

I föreningslivet, åtminstone! Jag har aldrig fått mail med leverans- eller offertfrågor rörande TS Connect, vars hemsida jag designat, och som är uppmärkt med en tydlig angivelse och länk att det är jag som gjort just hemsidan. Så ute i vida världen kan folk skilja på att räkna ut vilka namngivna personer på ett företags eller en organisations hemsida som jobbar med organisationens arbete som sådant, och vad däremot den som designat organisationens hemsida och eventuellt också har titeln webmaster lär veta något om.

Men svenskar - definitivt i alla fall svenska hockeysupportrar (och även hockeyspelare!) - har väldigt oklara begrepp. T o m hockeyspelare som själva söker ny klubb lite aktivt genom att maila klubbar de tycker verkar intressanta väljer hellre webmaster@ än kansli@ före klubbens domännamn. Det är ju mest troligt att webmastern för hemsidan alltid givetvis också är en av de anställda kanslisterna, om båda adresserna finns på hemsidan............ och skulle han inte vara det är det väl inte mer än att han vidarebefordrar alla de mail som må komma till honom i stället för till kansliet? Skulle det vara så mycket begärt av honom?

Ja, ni kan ju fundera på i hur stor utsträckning man får alla dessa mail med frågor om helt andra personers arbete - och hur man vissa gånger verkligen baxnar över hur avsändaren har kunnat undra just detta, och ändå inte kunna räkna ut vid en enda enkel titt på den aktuella hemsidan att "det här frågar man förstås den personen..." utan väljer den man ser står som webmaster för själva hemsidan som sådan. Är man det vet man naturligtvis allt om den aktuella organisationen, och gör man det inte är det väl ens uppgift att ta reda på vad som helst som någon väljer att fråga just mig om???

De flesta verkar tro att vilken hemsida som helst är ett avlönat arbete som den ansvarige har minst en medelgod heltidslön för att sköta. De missar helt uppenbar information att *här finns heltidsanställd och avlönad personal, hör av dig till oss med dina frågor* och dras som flugor till att pricka att skicka iväg sina frågor till den sjukpensionär eller kanske bara långtidsarbetslöse som kanske får en spottstyver eller ingenting alls för att ha knackat lite HTML för att producera en hemsida, och har tagit på sig uppgiften att lägga ut förekommande information just på hemsidan.

Det kanske rentav är t ex en hockeyklubbs hemsida, medan den som är webmaster inte ens kan något om hockey, aldrig har spelat hockey och inte ens själv går på några matcher... men han är webmaster för att han är svåger till hockeyklubbens kassör eller B-juniorernas massör, och har en gång i tiden tagit på sig det rent operativa ansvaret för den klubbens hemsida.

Men det är väl bara jag som reagerar...... alla andra "hobbywebmasters" för en eller annan sida här eller där har väl välbetalda jobb i grund och botten, och minst genomsnittligt god ekonomi i vilket fall som helst, och kan kosta på sig att inte bry sig så mycket över att få extraarbete i form av dumma frågor om helt andras (avlönade) arbete. Inte ens om det börjar närma sig så där någon eller några timmar per vecka bara att befatta sig med just den kategorin mail.

Det gör det solklart för mig. I snitt antagligen 1,5 timme per vecka. Jag kan få mail där jag inte ens kan bestämma mig för om det är rätt att låtsas om att man fått och har läst mailet. Hur svarar man på det här utan att ens antyda att "jag får kolla upp det här, eftersom jag inte har en aning..." utan att det verkligen ska märkas att jag givetvis undrar även om jag inte säger det rent ut, att "hur f-n kunde du tro att jag är rätt man för att svara på det här???"

Vi har ett oerhört klumpigt förhållande till den sång som av hävd och tradition har fått status av nationalsång i det här landet. Dess historia präglas av myter och missförstånd, den har misshandlats och ändrats på konstiga sätt.

Till att börja med tecknade Richard Dybeck ner sången med titeln Sång till Norden, och som förhållandevis många brukar veta så började den på den tiden med det rent logiskt mer förståeliga Du gamla, du friska.

Det har ofta brukat hävdas att redan Dybeck själv ändrade till "fria", men se... på senare tid har man hittat en gammal cylinderinspelning från 1905 där en Arvid Asplund sjunger sången "Du gamla, du friska".

Inspelningen är fascinerande att höra, en speakerröst påannonserar "Du gamla du friska, insjungen av Arvid Asplund, Eton (?) Records" (Arvid uttalas med långt A). Precis som så ofta i våra dagar börjar sedan sången med refräng-strofen som instrumentalt intro innan herr Asplund sjunger sången till den gamla och friska Norden.

Han sjunger "jag vet att Du är och Du blir" precis som man ska, till skillnad från den vitt spridda feltolkningen "är och förblir", däremot gör han ett oväntat prepositionsbyte:

"Du tronarrrrr på minnen från forrrrrnstorrra darrrr....
När ärat ditt namn flög över jorden....."

Summa summarum visar inte den här inspelningen några större tecken på att "Sång till Norden" år 1905 var någon sång som hade status av Sveriges nationalsång. Några direkta tecken på att "du gamla, du friska" ändrats till "du gamla, du fria" märks som sagt inte heller... inga alls... däremot har alltså tendensen att första raden i sången uppfattas och används som sångens titel redan inletts.

Några frågor jag vill kasta ur mig är... passar sången som just nationalsång, används den som nationalsång på ett särskilt nationalsångsmässigt sätt... och passar ordet "fria" in i texten i övrigt likaväl som det ursprungligen självklara "friska" gjorde det?

Ska vi börja med den sista frågan? Mitt svar är nej, absolut inte!

Du gamla, Du friska, Du fjällhöga Nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna,
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
Då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var,
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.

Vad innebär det rent språkligt att den fjällhöga Norden är gammal och "fri" i stället för frisk? Det skulle jag gärna vilja få förklarat! Tills jag hör någon förklara det kommer jag aldrig att se det som annat än något slags publikfriande, populistiskt dravel!

Om man sedan ser till vad texten handlar om - passar den som nationalsång för ett av de nordiska länderna då? Nej men herregud... den är ju skriven under den stora panskandinavismens tid, den är ju en hyllning till Norden som sådan! De övriga nordiska länderna borde förakta oss svenskar för att vi har valt en sådan sång som vår exklusiva nationalsång.

Kanske typiskt svenskt på något vis också, att inte våga välja en renodlad nationalsång som hyllar landet Sverige som sådant. Och nog känns den rent språkligt mycket tveksamma ändringen från "friska" till "fria" som något slags rätt typisk svensk beskäftighet - jag kan nästan höra resonemanget där, "skulle man inte ta och ändra friska till fria.... låter inte det bra, hör ni....?"

En sång som t o m idag som nationalsång oftast spelas med den sista strofen som instrumentalt intro... ehh...? Hör man några andra nationalsånger spelas så?

Ja, vi elsker... Jomenvisst, inled med melodin till strofen "Og den saganat som senker, senker drømme på vår jord" instrumentalt först. Varje norrman skulle tappa hakan. "Hva faen gjør de?"

The Star Spangled Banner... ja, ni vet hur den slutar till orden "Over the land of the free, and the home of the brave..." Tänk er att man skulle spela upp den instrumentalt med den strofen först som intro. Skulle inte låta klokt.

När man samtidigt ser att det i så få fall där det ska spelas nationalsånger anses finnas tiden att göra det ordentligt. I de allra flesta fall får man ju för sig att just den svenska nationalsången är så oerhört lång, att det "räcker" att spela bara första versen. Men snälla någon, säger ens den första versen något, har den något budskap och innehåll???

Du gamla, Du friska (fria?), Du fjällhöga Nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna,
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Och så fortsätter vi.... (förhoppningsvis):

Du tronar på minnen från fornstora dar,
Då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var,
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.

Liksom.... den s k  första versen säger ju ingenting, jämför vi med t ex kanadensiska "Oh Canada" så är hela första versen bara den lite extrapolerade hälsningen med innebörden just "Åh, du gamla och friska fjällhöga Nord...."

Sedan är det ju andra versen som innehåller någon mening, något budskap från sångens "jag" till sångens "du", dvs den fjällhöga Nord.

Jag vill mena att det här är rent innehållsmässigt inga två verser, det är en enda sammanhängande enhet, de två verserna är meningslösa utan stödet från varandra, och borde snarast ses som en enda vers, om än melodiskt uppbyggt så att andra halvan är identisk med den första.

Att hävda i något sammanhang att "nu framför vi den svenska nationalsången" och bara spela en vers är lika meningsfullt, förståndigt och begåvat som om man i ett engelskt sammanhang skulle låta någon sjunga enbart

God save our gracious Queen,
Long live our noble Queen,
God save the Queeeeeeeen

och bryta där.

"Gärna nationalsång, men vi har inte tid med hela, det får räcka med en halvdan liten bit av den."

Text- och innehållsmässigt är detta vad vi gör med den svenska. Varför? Den är inte ens lång! Att spela de två verserna går fortare än det gör att spela upp en enda vers av många andra nationalsånger. Antingen har man väl tid att låta framföra nationalsången eller så har man det inte? Pinsamt att laborera med larviga mittemellan-nivåer - särskilt när man dessutom nästan alltid tar upp onödig tid i stället med sista strofen som intro. Lär er rätt! Gör om, gör rätt!

Många klagar med rätta på sången som nationalsång när den inte ens handlar om, eller innehåller namnet, Sverige. Nu gör den ju förstås det, om man söker och finner, och lär sig vers tre och fyra, som Louise Ahlén skrev 1910:

Jag städs dig vill tjäna, mitt älskade land,
Dig trohet intill döden vill jag svära!
Din rätt skall jag värna, med håg och med hand,
Din fana högt, den bragderika bära,
Din fana högt, den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter dig ej, emot allt i en värld.
Nej, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!

Se där! Nu börjar det ju likna stuket på nationalsånger ute i världen! Varför har man inte vågat lära ut de här verserna så vi får en nationalsång med lite attityd?

Du gamla, Du friska, Du fjällhöga Nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna,
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
Då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var,
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.

Jag städs dig vill tjäna, mitt älskade land,
Dig trohet intill döden vill jag svära!
Din rätt skall jag värna, med håg och med hand,
Din fana högt, den bragderika bära,
Din fana högt, den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter dig ej, emot allt i en värld.
Nej, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!

De gånger man nödvändigt anser att man vill korta ner till två verser - två i stället för fyra kan vara förståeligt, till skillnad från en i stället för två - så är väl den första och den sista den bästa kombinationen att ta vara på. Då blir det en nationalsång som innehåller landets namn, så faller den kritiken.

Och låt oss för bövelen lära om och lära rätt. Du gamla, Du friska! Vad fasen ska ordet "fria" anspela på, det är bara ett jädra larv!!

Du gamla, Du friska, Du fjällhöga Nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna,
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter dig ej, emot allt i en värld.
Nej, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!

Så borde det vara! Alternativet är von Heidenstams "Sverige", den är klart tuffare...

Jag upphör aldrig att förvånas över hur sällan man får höra svenska nyhetsuppläsare uttala engelskans ord "international" rätt, om de ska läsa upp ett firma- eller organisationsnamn där ordet ingår.

Fundera lite, bara lite...

Nation på svenska - "natt-schon", nation på engelska - "nei-shun".

Nationell på svenska "natt-scho-nell", national på engelska "nä-scho-nel".

Internationell på svenska "inter-natt-scho-nell", international på engelska "inter-nä-scho-nel".

Vi har ett hörbart T i det svenska ordet, men det finns aldrig i engelskans motsvarigheter. Ska man kunna engelska, eller bara nästan kunna engelska?

Säger den kanske förste svensk som varit fängslad för brott mot den svenska rymdlagen i en film där jag hade huvudrollen...

Go Christer!!! Historiens snabbaste svensk!! :o))

...och det där med allra som mest idiotiskt minsta möjliga marginaler än en gång...

Vaknar 7.30... hur ofta går jag ens upp så dags en vardag... ska ju in med 8.21-tåget och in till lilla mamma på jobbet för att hämta min mobiltelefon som för första gången jag någonsin kan påminna mig lyckades med konststycket att glida ur fickan på min svarta Huddinge Hockey-jacka när jag åkte med mamma och Bengt ner till Centrum i går kväll.
 
De kom över med mitt nya köksbord och fyra stolar, superfina, som inhandlats på Blocket, ute i Sollentuna kvällen innan.

Idag ska jag ju nu sedan med Huddinge Hockey ner till Nybro, så det var ju positivt på sitt sätt att få en viktig förevändning att ta mig upp ordentligt i god tid. Tror spelarbussen går 11.30.

Åka riktigt så här tidigt och hugga mamma nästan direkt när hon börjat beror lite på att jag tror mig minnas att inlagd väckningstid på mobilen är 9.00, så hinner jag fiska upp den innan mamma får höra Eric Idles obetalbara Monty Python-monolog, som ska vara ett telefonsvararmeddelande -  "Hi! You´ve reached the Alzheimer research.... errrm.... lavatory... laboromy... lobotomy........" osv.

Den är nästan lite väl mycket lyteskomik, men underbart rolig! Jag har själv kommit på idén att göra en lite självironisk variant av den där, en Aspergerförenings telefonsvarare där jag börjar pladdra någon lång utläggning om hur långt meddelande man kan tala in på nya maskinen och hur det var på den förra, och att råka komma in på "jag är ju intresserad av bla bla bla, medan Rikard gillar bluttan bluttan bluttan...." och komma in på någon enorm utläggning om något kul.

Precis som jag gjorde nu, för den här inlägget skulle ju handla om vad som händer när jag precis ställt mig i duschen och vridit på vattnet, när klockan är så där en 7.38 på morgonen. Det ringer på dörren!

Hur ofta väntar jag över huvud taget besök, och än mindre att det plötsligt ska ringa oförhappandes på dörren vid en tidpunkt då jag oftast skulle väckas av det och troligen bli vansinnig av det.......?

Bra paff blev jag, och inte gärna kan det ju vara mamma eller Bengt som gått upp ännu tidigare och är här med mobilen... och vad kan det annars vara....?

Jag duschar i alla fall vidare, men tar det snabbt eftersom det efter en rätt normal stunds väntan i ett sådant sammanhang ringer på en gång till. Fick i alla fall det konkreta resultatet att jag duschade snabbt. När jag är klar och börjar frottera mig så snabbt jag kan, åtminstone tillräckligt mycket för att med bara handduken om mig gå ut till ytterdörren och kika ut genom titthålet verkar där stå en kvinna med ett paket i handen. Och precis som jag har sett henne genom gluggen dimper en papperslapp ner i brevlådan. Postavi.

Det var modellen av DeLorean-bilen från Tillbaka till framtiden 3 som jag nyss beställde från USA, som tydligen gått iväg med någon expressvariant från USA, och nu av för mig helt obekant anledning skulle försöka delas ut just express här, tydilgen av Posten själva.

Någon sekund mer precis vid dörren - mer skilde inte till att jag kunde ha hunnit se att hon höll något i handen och förmodligen nyfiket öppnat om så bara med en handduk om mig. Hon (eller om det nu möjligen var en han) hade säkert varit beredd på det mesta så dags på morgonen och bara sagt något om att det var Expresspaket och lämnat över det.

Men jag bör hinna hämta ut den här, jag åker hem direkt från lilla mamma nu så får vi se. Nio öppnar Vi-butiken. Om det inte rentav är åtta den öppnar och att det var därför man kom just strax innan åtta. Det får visa sig när jag kommer ner till Centrum.

Ska ta tåget 8.21 nu. Det är ett insatståg som utgår från Tumba, så det bör inte vara direkt smockfullt när det kommer till sin andra station. Eller?