pemer

Och det gick ju helt okej, jag var helt schysst klippt i programmet. Inget av det jag sade eller gjorde på Mitas kurs som jag tyckte var lite pinsammare var med, speakerrösten sade inget försmädligt om att jag var den ende som aldrig var uppe på dansgolvet...

Dock kallades Asperger för "sjukdom", än så länge vanligt men alltid lika tröttsamt fel.

Och dessutom kunde det ha gjorts en intressant anknytning till det som PUA-killen snackade om, eftersom han nämnde spegelneuroner, vilket är lite just vad Asperger-problematik handlar om att "vi" anses sakna.

Men jag känner mig nöjd och står rakryggat för min egen insats! :-D

Blev uppringd från SVT idag om att statera på söndag, när jag redan är upptagen och har lovat möta utsocknes gäster på centralen i samband med fikaträff med vänner från Attentions forum. I gengäld kan jag få statera på annandag pingst i stället.

Provfilmade igår för reklam som ska spelas in 8-9 maj, regissör Felix Herngren, minsann. Vore ju skitkul att träffa, och jobba med, honom!

Och i torsdags var det alltså (många vänner har väl hört det) inspelning av en reklamfilm där jag hade provfilmat in mig för en biroll. Reklam som kommer att sändas i maj, där jag spelar klädd i kostym. Enligt sekretesspunkten i avtalet får jag väl faktiskt inte basunera ut så mycket mer riktigt än, men... i maj, som sagt!

Sista dryga dygnet har handlat om mycket surr på de två större internetforumen för aspergare/NPF:are om den hjärtskärande bristen på saklighet och opartiskhet i dokumentären "Fördärvet" på måndagskvällen. Jag är nu en av de med största sannolikhet, och förhoppningsvis, ganska många som anmält programmet till Granskningsnämnden. För att slippa trakasserier från de grupper som brukar stå på samma sida som de ökända personerna som programmet slöt upp bakom ändrade jag mig och skriver bara det här inlägget. Jag lade först in texten som sådan här i bloggen.

En del frågar ibland lite inbillat "spefullt och träffsäkert" var aspergare och ADHD-are fanns förr i tiden, och varför många av oss inte fixar att jobba nu för tiden, men det är nästan pinsamt korkat om man faktiskt tittar lite på vad arbetsmarknaden kräver av arbetssökande idag, jämfört med förr.

Det är ju dagens uppskruvade samhälle, med dagens tuffare och hårdare arbetsmarknad, som dragit åt tumskruvarna och förminskat "normalitetsmallarna" så att många som förr var accepterade att få jobb där de var dugliga och kompetenta på arbetsuppgifterna, inte längre får det, för nu går man på den "sociala kompetensen", flexibiliteten, förmågan att driva upp prestationsförmågan till ett maximum.

Läget är lite att *rätt många* jobbar i en högre takt än vad som är naturligt för alla människor att fixa. Och på arbetsmarknaden har dessa onaturliga undantag blivit normen, så att det av det skälet blir färre och färre som når upp till marknadens krav och fler och fler som faller utanför ramen och inte på allvar får chansen i dagens samhälle. Totalt felfokus, med andra ord. Ska vi behöva bli i majoritet innan ansvariga inser problemet och kan sätta ner foten och rätta till fokus?

Samtidigt har jag själv konkreta erfarenheter av att förmågan till det sociala spelet med kallprat på fikarasterna ofta förefaller viktigare än att man är bra på arbetsuppgifterna i sig.

Jag tar mig friheten att citera några inlägg i en tråd på Aspergerforum, som belyser det här oerhört väl:

"...man får ju inte en asperger-diagnos om det inte är ett handikapp. Enligt det utrednings-team jag gick hos så är det ett kriterium."

"Hur många odiagnosticerade AS finns det inte där ute, som inte får diagnosen för att de inte är tillräckligt handikappade av sin AS?"

"Jag tror att dessa odiagnosticerade blir färre och färre. Just för att AS idag är långt mycket mer av ett handikapp än det var förr. (Innan diagnosen började sättas). Kan ta min käre far som exempel. Han har ingen diagnos, men är ett solklart fall av Aspergers syndrom. Han arbetar, och klarar det tack vare att han har varit på samma jobb i hela sitt liv. Han skulle aldrig klara av att byta arbetsplats, då skulle han bryta ihop. Han skulle inte klara av att leva upp till dagens krav på flexibilitet och social kompetens. Han är en sådan där gamling som är kvar på arbetet tack vare att gamlingar är så anställningsskyddade. Visst är han ju duktig också, och är aldrig sjuk. Enda gången han varit sjukskriven är när han skadat sig, som när han ramlade och slet av ett muskelfäste i armen. Eftersom han har ett kroppsarbete kunde han ju inte jobba med en arm.

Men i dagens samhälle skulle han inte passa in. Han skulle klassas som handikappad pga sitt sätt att vara. Sin oflexibilitet. Sitt behov av rutiner. Sin bristande sociala kompetens. Han är inte så supereffektiv och snabb heller. På det jobb han har nu behöver de inte jobba ihjäl sig, de tar det ganska coolt.

Så som det var förr i tiden."

"Kan inte låta bli att påpeka att du nästan på pricken har beskrivit min far...

Och visst blir AS mer och mer synligt, och även mer och mer av ett handikapp, som behöver diagnosticeras, pga den utveckling som sker i samhället. Men "som man bäddar får man ligga" - om de nu vill ha ett elitsamhälle, där endast "de bästa duger", och övriga ska slås ut, då blir det snart inte många kvar som klarar av att jobba och betala skatt... "

Vi måste dra i bromsen. Styrande - vakna!!

Och galenskaperna i galna Sverige fortsätter...

Ett äldre par i Hackås i Jämtland blev rånade på drygt 18.000 kr i mars. Rånarna kunde snabbt gripas, med pengarna, och dömdes i förra veckan för grov stöld. Trots det får inte paret tillbaka sina pengar.

I tingsrätten dömdes männen att betala tillbaka pengarna till paret, plus ett skadestånd på 20.000 kr. Men eftersom rånarna har skulder hos kronofogden går den skulden före en återbetalning till det rånade paret.               
                                       
  -Sådana är reglerna och vi följer dem, säger kronofogde Susanne Sörlin till Östersundsposten.

Jaså, sådana är reglerna? Så om jag lyckas stjäla en summa i kontanter av en annan privatperson kan jag med gott samvete betala in mina skulder till kronofogden sedan, för de har större rätt till dem än personen jag stal pengarna av?

Herre jösses, alltså... Kronofogdemyndigheten stjäl av privatpersoner. Rättare sagt, gör sig skyldiga till häleri.

Hur får man det svenska samhället på fötter? Mycket är så sjukt nu....

Det är ju helt barockt att kronofogden på fullaste allvar snor åt sig tjuvars stöldgods, det är ju inte pengar de äger??? Eller har det gjorts någon grov miss i domen för grov stöld här...? Polisen borde ju ha beslagtagit bytet, och tjuvarna borde inte ha någon rätt till dem. Ändå kan kronofogden ta dem, för att tjuvarna har skulder dit. De potentiella följderna av att samhället deklarerar detta som rätt och riktigt känns milt sagt svåröverblickbara...