Mycket belysande om hur det svenska skattesystemet stjälper...
Har tidigare haft en del mailkontakt med socialförsäkringsutskottets moderate ordförande Gunnar Axén, och när jag satt och skrev på Aspergerforum i en tråd om hur det på för mig fundamentala grunder är samhällets gällande regelverk som hämmar och stoppar mig från att själv göra något aktivt och "ta tag" i min situation, kom jag på att maila Gunnar om detta också, så att några av mina erfarenheter av att vara skattskyldig i sossarnas Sverige de tidigare år då min huvudinkomst periodvis var socialbidrag kan komma den nya regeringen till godo.
Tänkte att samma informativa text också kunde få komma allmänheten till godo via bloggen. Detta är mailet till Gunnar i sin helhet:
Tänkte att samma informativa text också kunde få komma allmänheten till godo via bloggen. Detta är mailet till Gunnar i sin helhet:
Hej igen!!
Kom på en annan sak som kanske inte ligger renodlat just på socialförsäkringsutskottets bord...?
(Det här blir rätt långt, men innehåller en del rätt härliga belysanden av hur klantigt tänkt mycket i skattesystemen har varit, och hur det stoppar de allra värst utsatta från att kunna skaffa F-skattsedel och ens pröva sina vingar...)
Jag sitter ju som sagt där jag sitter idag med sjukersättning som grundinkomst i och med att jag har Aspergers syndrom. I mitt fall har Asperger yttrat sig bl a så att studier är något jag blev dödligt trött på sista åren på gymnasiet, så just vidare studer är ingen realistisk väg för mig. Än så länge eller för överskådlig tid, men sådana nojor och fobier kan man ju övervinna. På sikt. Men det är inte gjort i en handvändning, Asperger handlar bland annat just om att ha väldigt svårt för förändringar, lära nya rutiner och så vidare. Sådana är vi, på gott och ont, men får vi bästa möjliga förutsättningar kan de allra smartaste av oss göra rätt mycket bra, man tror ju att t ex stora lärde män som da Vinci, Einstein och Newton med stor sannolikhet var Aspergare...
Själv är jag då däremot en såpass driven skribent och därtill kunnig nog inom ett eget fält där jag inte har mer konkurrens än att jag skulle kunna ha gjort mig ett namn för länge sedan om jag hade kunnat nå ut och över huvud taget kunnat börja sälja artiklar och texter.
Men det hade krävt något så fundamentalt som en F-skattsedel. Den lilla detaljen står för mig mellan min nuvarande situation och en där jag skulle ha kunnat sälja mina tjänster i alla olika tänkbara avseenden. Under årens lopp har jag samlat på mig en blandad kompott av arbetsuppgifter jag behärskar nog för att vara redo att sälja mina tjänster om det var möjligt för mig. (Vilka det handlar om kan man se på min hemsida www.pemer.net)
Men just den vägen är i praktiken stängd för närvarande. Ett ytterligare paradexempel på hur vi med lindriga funktionshinder hämmas och stoppas av hur reglerna råkar vara utformade. Just för att de som bestämt reglerna inte riktigt hade insett just då hur det skulle kunna drabba några särskilt utsatta, i vissa fall.
Det enda lilla hindret mot en F-skattsedel för min del är att jag bland mina skulder råkar ha skatteskulder. Och varför har jag ens det? Jo, för att jag är funktionshindrad och har stått utanför arbetsmarknaden och varit beroende av inkomster som betalats ut av Försäkringskassan - som regelmässigt drar lite för lite skatt på det de betalar ut.
Vi fattiga människor som har våra enda låga inkomster just från Försäkringskassan, eller vår största huvudinkomst från Försäkringskassan om vi råkar kunna tjäna några ytterligare skattepliktiga inkomster från någon provsmakning eller ett statistuppdrag vi snubblar över, eller en samhällsnyttig insats som att tjänstgöra som valförrättare en valdag... vi får som tack skatteskulder som det är upp till oss att kunna ta oss råd att slänga in några hundra eller någon tusenlapp extra av våra redan knappt befintliga marginaler i kvarskatt för förra årets inkomster varje vår.
Jag ska passa på på en gång också och beskriva hur extra surrealistiskt systemet såg till att livet blev för någon som mig de perioder jag var - som vi idag vet felaktigt - uppfattad som frisk och arbetsför, men tyvärr arbetslös och icke medlem i någon A-kassa.
(Icke medlem i någon A-kassa var jag ju mest för att jag råkar vara så blå och inte ville ha med LO att göra i någon form. Systemet var ju upplagt så att alla riktiga A-kassor hörde till de olika fackförbunden, några andra alternativ fanns det ju inte.)
Utan riktig A-kassa var det ju det som då hette Kontant Arbetsmarknadsstöd, KAS, som gällde. En skattepliktig inkomst som redan före skatt var mindre än socialbidragsnorm (om man inte hade extremt låg hyra), men ändå samtidigt skulle betalas skatt på.
Det gällde således att komplettera detta KAS med socialbidrag upp till norm. Och min hemkommun på den tiden var dessutom en av dem, som av någon bisarr anledning hade satt i system att alltid bara betala ut socialbidrag enligt en egen hemmagjord norm i stället för den norm som socialstyrelsen beskrev som skälig levnadsnivå.
Man fick alltid ut mellanskillnaden till den högre nivån som stämde med de nationella riktlinjerna (en skillnad på något i stil med 670 kronor per månad om jag inte minns alldeles fel så här långt efteråt) om man överklagade varje månads utbetalning till länsrätten. Så skulle man sitta varje månad för att få ut riktigt varje krona man enligt samhällets normer hade rätt till. Det är dyrt att vara fattig, och man ska vara väldigt frisk för att orka vara sjuk, som vi vet...
Och dessutom var man ju skyldig att alltid göra allt man kunde för att hålla sig berättigad till KAS i botten. Så man fick ut KAS med skatt avdraget från Försäkringskassan, och det drygade man ut med socialbidrag för att åtminstone komma upp i det som kallas "skälig levnadsnivå".
Men det blev ju inte riktigt denna "skäliga levnadsnivå" man fick leva på ändå, för varje år försvann minst några hundra i att Skattemyndigheten vid nästa års deklaration och skatteberäkning ansåg att det borde ha varit lite mer draget i skatt på KAS-et först, så på vårkanten var det ju jag som var skyldig att ta av mitt KAS och socialbidrag detta år och betala lite till i skatt för mitt KAS för förra året....??!?
Jag härsknade till något av de åren och satte saken ordentligt på sin spets, och skrev en A4 som bilaga till min deklaration där jag beskrev hela det här upplägget och tyckte att det rimligtvis fanns all anledning att uppfinna ett fiktivt avdrag för min del på de 171 kronor som det handlade om det året som socialtjänsten hade tjänat in i socialbidrag till mig på att Försäkringskassan hade dragit 171 kronor för lite under fjolåret i skatt på mitt KAS.
JAG hade ju däremot inte tjänat något alls, jag skulle inte i något som helst fall ha fått ut varken mer eller mindre än vad tolv månadsutbetalningar av socialbidrag ska bli...
Naturligtvis satt sinnesslöa idioter på Skatteverket och tog hela saken på det yttersta allvar och kunde bara komma fram på sitt närmast debilt fyrkantiga sätt att så kunde man naturligtvis inte göra, och jag var ju naturligtvis skattskyldig och personligen ansvarig för att betala in det som saknades i skatt.
Flera andra år med samma situation skrev jag helt enkelt drygt 1000 kronor mer än vad den preliminära skatteberäkningen visade på i beräknad kvarskatt på raden för ospecifierade kostnader, så minus 1000 blev det helt enkelt ett avdrag på några kronor mer än vad jag annars hade varit på väg att åka på i kvarskatt. De åren var det ju naturligtvis ingen som kollade detta avdrag och nekade det, så spelade man bara med i spelet enligt de bisarra reglerna var det alltså inga problem.
Men när jag för principens skull ville visa det där aktuella året vad det faktiskt handlade om i praktiken sade det alltså bara "tilt" i systemet. Just aldrig några människor som kan tänka självständigt och inse att här är en formell regel som är uppenbart fullkomligt åt helvete och bara slår helt blint snett och fel, och drabbar någon som inte ens gjort något fel och som inte ens har tjänat något alls på att det dragits för lite i skatt, det är det en kommunal myndighet som har gjort.
Det är rätt skrämmande egentligen hur orealistiskt Sverige fungerar och har fungerat i många avseenden - dessutom på många punkter där säkert knappt någon särskilt högt uppsatt ens har hört talas om vilka bisarra effekter reglerna kan ge. Därför slog det mig just nu att det kunde vara idé att berätta detta när jag nu har råkat få en viss kontakt sedan förut, med någon som faktiskt är rätt centralt placerad i dagens "riksförvaltning".
Och det är alltså just genom att det fungerar på det här sättet med skatter, särskilt när man får skattepliktiga inkomster från Försäkringskassan, som vi med de absolut lägsta inkomsterna över huvud taget får skatteskulder. Och därmed av "nästa" regel i sammanhanget stoppas från att skaffa F-skattsedel och faktiskt kunna sälja en artikel här och göra någon en tjänst mot faktura där, och på det viset faktiskt kunna börja bli en nyttigare kugge i samhällsmaskineriet och bidra till att hela kakan växer en smula.
Så jag tycker det finns en viktig symbolisk poäng i att den benhårda regeln att man inte kan få F-skattsedel så länge man har skatteskulder inte är helt rätt tänkt. Mina exempel torde visa rätt klart att just skatteskulder faktiskt inte definitionsmässigt är någon indikation på hur bra man själv är eller inte är på att "göra rätt för sig", utan är något samhället faktiskt självt har valt regelverk som närmast strävar efter att "hjälpa" de mest utsatta låginkomsttagarna att få, även om man själv har det bästa uppsåt att göra allt för att undvika att dra på sig skulder. Allra minst skatteskulder.
Nu när Sverige äntligen styrs av en regering som vill att arbetsföra ska kunna arbeta, att potentiella företagare ska kunna starta företag, och tycker att skatter ofta är för höga och för komplicerade känns det rätt bra att kunna dela med sig av de här erfarenheterna. Snarare illa att jag inte tänkt så långt förrän nu. Tänk, det är snart ett år sedan valet, vad fort det har gått... :-)
Bästa hälsningar,
Anders Pemer
Kommentarer:
Postat av: Marléne
Hoppas verkligen du får et svar på detta! Och du... lycka till med aspis-tjejen
;-)
Postat av: Anders
Japp, jag fick ett svar som kändes positivt nog:
"Hej!
Tack för den beskrivning av hur tokigt en del fungerar. Jag ska vidarebefordra synpunkterna till de som jobbar med de olika frågorna.
Trevlig sommar!
Gunnar"
Trackback