pemer

Gav mig själv en rejäl tankeställare när jag kom med tunnelbanan från stan hem till mor och Bengt i Bandhagen på söndagen. Jag klev av längst fram och var först ut och kommer efter några steg fram till dörrarna in till själva stationshallen med trapporna ner till spärren. Från rulltrappan uppåt kommer just en ung grabb, som börjar springa när han ser tunnelbanetåget stå inne på perrongen.

Vad gör jag? Jo, jag tar instinktivt ett steg till höger, närmare bestämt ut bredvid dörrarna, så att han förhoppningsvis ska kunna komma snabbt förbi där jag går och hinna ombord på och med tåget. Vilket han också gör. Och jag fortsätter åt mitt håll.

Och börjar fundera över det inträffade. Hur många andra stockholmare har över huvud taget i sig att ens se någon annan på detta vis, och dessutom själv aktivt göra vad man kan för att vara smidig och hjälpsam?

Ja, inte har man intrycket av att det är de flesta. Funderade lite till och insåg hur många både tunnelbane- och pendeltåg jag själv missat under årens lopp just för att avstigande bara vällde fram på väg av tåget och ut från stationen så att det liksom blev den som kom och ville med ett tåg som stod inne på stationen som synnerligen aktivt hindrades totalt från det, och inte kunde komma fram alls bättre än att man missade det tåg som stod inne.

Oräkneliga är de tillfällen jag drabbats av denna dominerande zombie-typ av så kallade medmänniskor. Blinda och döva för allt annat än sig själva. Motmänniskor är väl närmast termen, snarare än medmänniskor.

Överdriver jag?

Eller är jag sjukt överrepresenterad av att drabbas av sådant här?

Är det kanske just Asperger och något annat hos mig som innebär att jag har en mer eller mindre osynlig utstrålning och blir någon som folk verkligen inte ser?

Frågetecknen är många.

Jag vet i alla fall hur jag upplever samspelet mellan mig och andra människor där ute i verkligheten.

Och hur genuint paffa och förvånade många medmänniskor blivit när jag varit den som såg att någon behövde ett handtag och - för mig självklart - gick fram och gav henne eller honom det handtaget.

Världen är inte sund idag. Något är jävligt fel! Vi måste dra i bromsen och försöka komma tillrätta med det här!

Rätta mig om jag har fel!