Hade alltså ännu en...
...av alla märkliga erfarenheter på superytliga Mötesplatsen (motesplatsen.se) igår. Det är skrämmande hur ytliga människor det överlag är som är där. För mig är ytligheten att bedöma någon mer utifrån hur hon ser ut än utifrån vem hon är som person lika verklighetsfrämmande som rasism eller homofobi, jag kan ärligt säga att jag inte har det i mig.
Visst, en tjej med ett så otroligt konstigt utseende att all koncentration förtogs varje gång man tittade på henne och man tappade tråden och glömde vad man just tänkte säga, då skulle man väl få svårt att prata med henne och lära känna henne tillräckligt väl för att bli förtjust i hennes personlighet och kanske kunna bli förälskad, men hur troligt är det att man skulle träffa någon med ett så märkligt utseende???
Allt som är med god marginal på rätt sida om den gränsen, så att säga, är ju en helt annan sak, och när det kommer till kritan älskar man ju inte någon för att hon är vacker, utan hon är vacker för att jag älskar henne. Jag skulle nog snarare ha svårare att lära känna en jävligt snygg tjej än någon med ett mer alldagligt utseende.
Så då känns det konstigt att ha så svårt att själv bli sedd av kvinnorna på "MP". Jag känner mig inte FUL själv, och har aldrig blivit kallad det, jag brukar få omdömen från i värsta fall "ser väl helt okej ut" via det vanligaste "ser bra ut" eller "ser riktigt bra ut" och har t o m börjat vänja mig vid den generade reaktionen när någon då och då rentav kallar mig söt eller snygg.
Och jag har en personlighet och vet att jag kommer att ha en stil i min roll som livskamrat den dag jag träffar kvinnan för mig, så att jag har det största självförtroende att helhetsbilden av att leva med mig för den som en dag förhoppningsvis ska göra det kommer att ligga högt på alla tänkbara "skalor", kvinnan i mitt liv kommer att vara lycklig och väldigt nöjd... jag tror ärligt talat mina romantiska sidor kommer att leda till att hon rentav kommer att göra väninnor oavsiktligt avundsjuka titt som tätt så fort hon berättar diverse "VET ni vad Anders sade/gjorde igår kväll???" osv...
Men på Mötesplatsen är det tydligen så att var och varannan kvinna som själv kommer in på min sida, eller som jag har fått syn på och skrivit till, på fullaste allvar får för sig att jag har för tråkigt, intetsägande och oattraktivt yttre för att vara intresserad av att lära känna det inre jag har, som jag tror jag borde kunna gå så långt med om bara kvinnor överlag kunde se det...
Och nog känns det konstigt...
Så i en liknelse vid att vilja försöka sälja en bil, så känns det verkligen ungefär som att ha en säljes-annons för en Porsche 911 Carrera i skick som ny, går som en klocka, till kanonpris vid snabb affär, där alla porschespekulanter som såg annonsen bara satt och tyckte "nääää, det är nog inte sant, det är en Opel han vill sälja, men han ljuger och har satt in foto på en Porsche" eller "nääää, den är silvermetallic, jag vill ha en RÖD Porsche" eller "näääää, jag får en obestämd magkänsla av att just den här Porschen kommer att paja om jag köper den, jag letar efter en annan Porsche i stället...."
En väldigt märklig känsla... kom allt bara an på rak kommunikation och att alla kunde läsa av andra människor verkligen för den de är... så skulle jag verkligen inte sitta som något konstigt ufo vid sidan av, som det inte känns som att någon ser... det kan jag bara inte tro... tvärtom, om de bitarna i människors kommunikation bara hade funkat ordentligt när det gäller mig, likaväl som det gör det för 65-70% av alla människor, hade jag mött kärleken direkt i tonåren, varit en sådan som knappt visste vad singelliv var, och idag vid snart 37 hade jag varit gift och haft kanske fyra barn mellan 14 och 4 med kvinnan i mitt liv. Eller något sådant. Men för somliga är det inte meningen att något ska funka på ett sätt som känns logiskt... Undrar varför... Men det verkar inte vara något man kan direkt påverka själv... hmmm.....
Visst, en tjej med ett så otroligt konstigt utseende att all koncentration förtogs varje gång man tittade på henne och man tappade tråden och glömde vad man just tänkte säga, då skulle man väl få svårt att prata med henne och lära känna henne tillräckligt väl för att bli förtjust i hennes personlighet och kanske kunna bli förälskad, men hur troligt är det att man skulle träffa någon med ett så märkligt utseende???
Allt som är med god marginal på rätt sida om den gränsen, så att säga, är ju en helt annan sak, och när det kommer till kritan älskar man ju inte någon för att hon är vacker, utan hon är vacker för att jag älskar henne. Jag skulle nog snarare ha svårare att lära känna en jävligt snygg tjej än någon med ett mer alldagligt utseende.
Så då känns det konstigt att ha så svårt att själv bli sedd av kvinnorna på "MP". Jag känner mig inte FUL själv, och har aldrig blivit kallad det, jag brukar få omdömen från i värsta fall "ser väl helt okej ut" via det vanligaste "ser bra ut" eller "ser riktigt bra ut" och har t o m börjat vänja mig vid den generade reaktionen när någon då och då rentav kallar mig söt eller snygg.
Och jag har en personlighet och vet att jag kommer att ha en stil i min roll som livskamrat den dag jag träffar kvinnan för mig, så att jag har det största självförtroende att helhetsbilden av att leva med mig för den som en dag förhoppningsvis ska göra det kommer att ligga högt på alla tänkbara "skalor", kvinnan i mitt liv kommer att vara lycklig och väldigt nöjd... jag tror ärligt talat mina romantiska sidor kommer att leda till att hon rentav kommer att göra väninnor oavsiktligt avundsjuka titt som tätt så fort hon berättar diverse "VET ni vad Anders sade/gjorde igår kväll???" osv...
Men på Mötesplatsen är det tydligen så att var och varannan kvinna som själv kommer in på min sida, eller som jag har fått syn på och skrivit till, på fullaste allvar får för sig att jag har för tråkigt, intetsägande och oattraktivt yttre för att vara intresserad av att lära känna det inre jag har, som jag tror jag borde kunna gå så långt med om bara kvinnor överlag kunde se det...
Och nog känns det konstigt...
Så i en liknelse vid att vilja försöka sälja en bil, så känns det verkligen ungefär som att ha en säljes-annons för en Porsche 911 Carrera i skick som ny, går som en klocka, till kanonpris vid snabb affär, där alla porschespekulanter som såg annonsen bara satt och tyckte "nääää, det är nog inte sant, det är en Opel han vill sälja, men han ljuger och har satt in foto på en Porsche" eller "nääää, den är silvermetallic, jag vill ha en RÖD Porsche" eller "näääää, jag får en obestämd magkänsla av att just den här Porschen kommer att paja om jag köper den, jag letar efter en annan Porsche i stället...."
En väldigt märklig känsla... kom allt bara an på rak kommunikation och att alla kunde läsa av andra människor verkligen för den de är... så skulle jag verkligen inte sitta som något konstigt ufo vid sidan av, som det inte känns som att någon ser... det kan jag bara inte tro... tvärtom, om de bitarna i människors kommunikation bara hade funkat ordentligt när det gäller mig, likaväl som det gör det för 65-70% av alla människor, hade jag mött kärleken direkt i tonåren, varit en sådan som knappt visste vad singelliv var, och idag vid snart 37 hade jag varit gift och haft kanske fyra barn mellan 14 och 4 med kvinnan i mitt liv. Eller något sådant. Men för somliga är det inte meningen att något ska funka på ett sätt som känns logiskt... Undrar varför... Men det verkar inte vara något man kan direkt påverka själv... hmmm.....
Kommentarer:
Trackback