Buffé både till lunch och middag?
Lunchat med Marléne och Martin på sushi- och thaistället i Uttran. Och i kväll är det Vasa's. Buffé dagen lång? Nej, i kväll får det nog bli "Husets macka". En lagom måltid och ingen risk att man tar lite till och lite till av buffén och till sist sitter med mer än man orkar äta...
Och här sitter jag just och bloggar, minsann. Ska verkligen försöka komma igång bättre med det igen. Det var rätt intensivt när det var som mest. Kanske ska migrera bloggen eller helt enkelt starta en ny, man kan väl lägga in Wordpress i kontot jag har på Loopia, tror jag. Här är det ju en massa annonser som man väl måste betala pengar själv för att slippa. Väldigt onödigt om det inte är jag som får betalt för dem...
"Husets macka"? Det är en biff på vitlöksbröd, med bearnaisesås och pommes frites.
Blogga?
Blogga! Härmed är bloggat...
Oj, jag hann...!!!
Puuuuh! Ibland har man faktiskt minsann FLYT när det börjat gå lite tok.
Kliver på bussen 17.12 från mig mot Tumba för styrelsemöte i Studiefrämjandets lokaler i Tullinge kl 18.00. Efter två hållplatser efter min egen slår det mig. Nycklarna till lokalerna har jag ju sprungit ifrån.
Plingar och gär av vid Kassmyra, tredje hållplatsen. Börjar gå över gatan och får se att en buss hemåt just kommer, hur lagom som helst. 17.23 ska nästa buss mot Tumba gå från min hållplats. Klockan ligger kring 17-18 över och SÅÅÅÅ sakta det känns som att han kör...
Äntligen framme, det står lämpligt nog en person och väntar på bussen jag vill hinna med, så jag har fått ett riktmärke på om bussen har gått eller inte. Springer som en galning, till min dörr, låser upp, greppar det där nyckelbandet med relevanta nycklar,,, ut igen, stänger, låser... och älgar tillbaka mot hållplatsen... och nästa buss syns inte ens till än. Jag hinner t o m ställa mig och vänta på den, med några sekunders marginal.
Nu är vi just framme vid Tumba. Mot pendeltåget...
Kliver på bussen 17.12 från mig mot Tumba för styrelsemöte i Studiefrämjandets lokaler i Tullinge kl 18.00. Efter två hållplatser efter min egen slår det mig. Nycklarna till lokalerna har jag ju sprungit ifrån.
Plingar och gär av vid Kassmyra, tredje hållplatsen. Börjar gå över gatan och får se att en buss hemåt just kommer, hur lagom som helst. 17.23 ska nästa buss mot Tumba gå från min hållplats. Klockan ligger kring 17-18 över och SÅÅÅÅ sakta det känns som att han kör...
Äntligen framme, det står lämpligt nog en person och väntar på bussen jag vill hinna med, så jag har fått ett riktmärke på om bussen har gått eller inte. Springer som en galning, till min dörr, låser upp, greppar det där nyckelbandet med relevanta nycklar,,, ut igen, stänger, låser... och älgar tillbaka mot hållplatsen... och nästa buss syns inte ens till än. Jag hinner t o m ställa mig och vänta på den, med några sekunders marginal.
Nu är vi just framme vid Tumba. Mot pendeltåget...
November 2010???
Nog för att 2011 rusade undan fort, och att jag haft mycket skit runt om mig, och mitt i det också drog på mig ytterligare ett engagemang under året, men att det var i slutet av `10 jag skrev sist?
Nåja. Nytt försök. Pemer bloggar!!
Och så försöker vi igen här då...
Det är bara att konstatera - det ÄR svårt med både Facebook, diverse forum man är inne på jämt OCH att hålla en blogg igång.
Tycker jag, i alla fall.
Mobilslaveriet (stackars slavar!)
Passar på och bloggar med vad jag just skickade som svar på ett mail på en maillista:
> Det är fortfarande något slags kutym i Sverige, tydligen?! Att folk
> man till exempel är ute och dricker öl med samtidigt som man sitter
> där runt bordet sms:ar med någon eller till och med pratar i mobilen?
> Alltså, inte stänger av den så länge man umgås personligen?
De mest extrema mobil-slavarna har absolut ingen pejl och anser sig alltid
tillgängliga på mobilen. Det var väl det som var poängen med att ha
mobiltelefon, inte bara att man faktiskt KAN nås, och framför allt, KAN ta
fram sin telefon, mer eller mindre när som helst OM DET VERKLIGEN ÄR AKUT?
....verkar hur många som helst uppriktigt tycka.
Jag vet inte om det är mest typiskt för tjejer, men jag minns en fest hos en
tjejkompis i Södertälje sommaren 2003. Vi var just då två killar där, och
säkerligen fem-sex tjejer, som satt på värdinnans balkong och drack lite öl
och småsurrade. Större delen av tiden åtminstone nästan alla.
Någon av tjejerna får plötsligt telefon och hamnar i ett samtal som absolut
inte blir något "är med vänner på party nu, vi hörs" utan bara fortsätter
som det naturligaste i världen. Ringer polarn just nu så är det klart att
man har tid att prata!
En tjej till får telefon och fastnar på samma sätt i telefon.
Ytterligare en, ytterligare en... jag tror åtminstone att alla fick
telefonsamtal, och att det inte var någon som själv ringde upp någon.
Till sist satt samtliga tjejer i sällskapet i telefon. Den andra killen och
jag - han satt snett emot mig vid bordet - insåg hur illa det låg till, vi
såg på varandra med ett snett leende, skakade nog lite på huvudet... och såg
samtidigt det galghumoristiska i den surrealistiska scenen, och kom ungefär
samtidigt på att plocka fram våra mobiltelefoner och peka på dem och alltså
skoja med varandra, "ska jag ringa dig...?"
Så här bisart har det ständigt tillgängliga mobilsamhället kommit att tolkas
som att det ska se ut av de... så att säga "normala" människorna. Ibland
undrar jag vad i herrans namn som är normalt.
Det är ju inte något direkt ovanligt fenomen att konstatera att det är en
typisk trend i det så att säga normala majoritetssamhället man står och
betraktar, och så fort man funderar lite på saken inse att både man själv
och de flesta andra aspergare man känner är de stora undantagen som tänker
lite mer själva, och inte har ryckts med i allehanda mer eller mindre galna,
"normala", trender...
Men men, det är alla de andra som är... normala... och har social kompetens,
som det heter. :-D
> Det är fortfarande något slags kutym i Sverige, tydligen?! Att folk
> man till exempel är ute och dricker öl med samtidigt som man sitter
> där runt bordet sms:ar med någon eller till och med pratar i mobilen?
> Alltså, inte stänger av den så länge man umgås personligen?
De mest extrema mobil-slavarna har absolut ingen pejl och anser sig alltid
tillgängliga på mobilen. Det var väl det som var poängen med att ha
mobiltelefon, inte bara att man faktiskt KAN nås, och framför allt, KAN ta
fram sin telefon, mer eller mindre när som helst OM DET VERKLIGEN ÄR AKUT?
....verkar hur många som helst uppriktigt tycka.
Jag vet inte om det är mest typiskt för tjejer, men jag minns en fest hos en
tjejkompis i Södertälje sommaren 2003. Vi var just då två killar där, och
säkerligen fem-sex tjejer, som satt på värdinnans balkong och drack lite öl
och småsurrade. Större delen av tiden åtminstone nästan alla.
Någon av tjejerna får plötsligt telefon och hamnar i ett samtal som absolut
inte blir något "är med vänner på party nu, vi hörs" utan bara fortsätter
som det naturligaste i världen. Ringer polarn just nu så är det klart att
man har tid att prata!
En tjej till får telefon och fastnar på samma sätt i telefon.
Ytterligare en, ytterligare en... jag tror åtminstone att alla fick
telefonsamtal, och att det inte var någon som själv ringde upp någon.
Till sist satt samtliga tjejer i sällskapet i telefon. Den andra killen och
jag - han satt snett emot mig vid bordet - insåg hur illa det låg till, vi
såg på varandra med ett snett leende, skakade nog lite på huvudet... och såg
samtidigt det galghumoristiska i den surrealistiska scenen, och kom ungefär
samtidigt på att plocka fram våra mobiltelefoner och peka på dem och alltså
skoja med varandra, "ska jag ringa dig...?"
Så här bisart har det ständigt tillgängliga mobilsamhället kommit att tolkas
som att det ska se ut av de... så att säga "normala" människorna. Ibland
undrar jag vad i herrans namn som är normalt.
Det är ju inte något direkt ovanligt fenomen att konstatera att det är en
typisk trend i det så att säga normala majoritetssamhället man står och
betraktar, och så fort man funderar lite på saken inse att både man själv
och de flesta andra aspergare man känner är de stora undantagen som tänker
lite mer själva, och inte har ryckts med i allehanda mer eller mindre galna,
"normala", trender...
Men men, det är alla de andra som är... normala... och har social kompetens,
som det heter. :-D
Blogga. Blogga. Blogga.
Ännu en gång. Ska försöka återuppliva bloggen och få den aktiv och levande igen. Peppar, peppar...
Hel bygd, inklusiva regionala media, mörkar om missförhållanden
Under sommaren blev vi i "aspergerrörelsen" via aspergerforum.se uppmärksammade på ett mycket mystiskt fall med en myndig tjej, som det har visat sig inte ställd under god man eller förvaltare, som strax efter sin 18-årsdag hade flyttat frivilligt till Asp Center i Sävast utanför Boden, för att känna sig för och se vad det var för ställe.
Väl där blev hon genast systematiskt behandlad som om hon satt där på någon tvingande åtgärd såsom LVU, behandlad utifrån "här bestämmer vi" och så fort hon började ifrågasätta vad man höll på med började man kränka och bestraffa henne och välja en stadigt eskalerande linje där hon helt enkelt skulle hållas på mattan och ha fullständigt klart för sig att här hade inte hon någonting att säga till om, vad gällde formerna för att hon bodde där. Under hela tiden fanns aldrig ens någon handlingsplan kring boendet, det fanns inga papper på vad som gällde.
Vid tillfällen då hon lyckades ta sig därifrån har rätten till polishämtning missbrukats och samhällets resurser i form av polisen har utnyttjats till att plocka in och återföra tjejen till Asp Center. Polisen utgår förstås mer eller mindre slentrianmässigt ifrån att om en sådan institution ringer om att en där boende har "rymt" och måste hittas och återföras, så har de vederbörliga beslut på att det ÄR en tvångsåtgärd beslutad. Nu VET vi hundraprocentigt att så INTE var fallet när det gällde den här tjejen. Polisen har vid minst ett, om det inte är två, tillfällen aktivt medverkat till de här övergreppen, genom att ta hand om och köra tillbaka den här tjejen.
Hon har vittnat om att personal misshandlade henne, det var gruvliga hot om vedergällningar om hon hade kontakt med yttervärlden, så man tog ifrån henne hennes eget mobila bredbandsmodem, men ser man på, det fanns ett trådlöst nätverk hon kunde komma ut på nätet med, och jag har själv varit med om att sitta och chatta med henne på MSN när hon satt inlåst i sin lilla "skrubb" som hon kallade det rum hon just då tillhandahölls (utan någon säng - hon fick bädda och sova direkt på golvet!), och fått ögonblickliga skildringar "Han slog mig!" om hur tjänstgörande personal gett henne en örfil när hon hade varit ute i köket eller på toaletten. Då visste ändå ingen att hon faktiskt satt och hade kontakt med omvärlden.
Vi vet att alla tänkbara instanser in i det längsta höll och håller varandra om ryggen, halva regionen ser mest till att detta är en arbetsplats som ger bygdens folk arbete och om det på kuppen innebär att vissa lindrigt funktionsnedsatta blir olagligt inspärrade mot sin vilja och misshandlade så är det tydligen inte så noga.
Norrbottenskuriren mörkar just nu aktivt bort kommentarer med fel tema efter deras artikel Asp Center varslar sex personer. De var heller inte ett dugg intresserade att skriva om tjejens historia från början, och vi ser ju varför nu...
Organiserade Aspergare, OA, bildade i helgen en rättssäkerhetsgrupp bestående av en jurist med Aspergerdiagnos som nyligen kommit med i föreningen, och en aspergare som har vana vid att JO-anmäla myndighetsbeslut och i flera fall fått rätt. Nu går vi vidare i kampen mot okunniga attityder och fördomar hos folk med för stor makt, som dessutom sätter all sin prestige på att vägra lyssna på sakkunskap om Aspergers syndrom. Vi har sett på tok för många sådana galna fall på sistone. Fullkomligt oacceptabelt!
Väl där blev hon genast systematiskt behandlad som om hon satt där på någon tvingande åtgärd såsom LVU, behandlad utifrån "här bestämmer vi" och så fort hon började ifrågasätta vad man höll på med började man kränka och bestraffa henne och välja en stadigt eskalerande linje där hon helt enkelt skulle hållas på mattan och ha fullständigt klart för sig att här hade inte hon någonting att säga till om, vad gällde formerna för att hon bodde där. Under hela tiden fanns aldrig ens någon handlingsplan kring boendet, det fanns inga papper på vad som gällde.
Vid tillfällen då hon lyckades ta sig därifrån har rätten till polishämtning missbrukats och samhällets resurser i form av polisen har utnyttjats till att plocka in och återföra tjejen till Asp Center. Polisen utgår förstås mer eller mindre slentrianmässigt ifrån att om en sådan institution ringer om att en där boende har "rymt" och måste hittas och återföras, så har de vederbörliga beslut på att det ÄR en tvångsåtgärd beslutad. Nu VET vi hundraprocentigt att så INTE var fallet när det gällde den här tjejen. Polisen har vid minst ett, om det inte är två, tillfällen aktivt medverkat till de här övergreppen, genom att ta hand om och köra tillbaka den här tjejen.
Hon har vittnat om att personal misshandlade henne, det var gruvliga hot om vedergällningar om hon hade kontakt med yttervärlden, så man tog ifrån henne hennes eget mobila bredbandsmodem, men ser man på, det fanns ett trådlöst nätverk hon kunde komma ut på nätet med, och jag har själv varit med om att sitta och chatta med henne på MSN när hon satt inlåst i sin lilla "skrubb" som hon kallade det rum hon just då tillhandahölls (utan någon säng - hon fick bädda och sova direkt på golvet!), och fått ögonblickliga skildringar "Han slog mig!" om hur tjänstgörande personal gett henne en örfil när hon hade varit ute i köket eller på toaletten. Då visste ändå ingen att hon faktiskt satt och hade kontakt med omvärlden.
Vi vet att alla tänkbara instanser in i det längsta höll och håller varandra om ryggen, halva regionen ser mest till att detta är en arbetsplats som ger bygdens folk arbete och om det på kuppen innebär att vissa lindrigt funktionsnedsatta blir olagligt inspärrade mot sin vilja och misshandlade så är det tydligen inte så noga.
Norrbottenskuriren mörkar just nu aktivt bort kommentarer med fel tema efter deras artikel Asp Center varslar sex personer. De var heller inte ett dugg intresserade att skriva om tjejens historia från början, och vi ser ju varför nu...
Organiserade Aspergare, OA, bildade i helgen en rättssäkerhetsgrupp bestående av en jurist med Aspergerdiagnos som nyligen kommit med i föreningen, och en aspergare som har vana vid att JO-anmäla myndighetsbeslut och i flera fall fått rätt. Nu går vi vidare i kampen mot okunniga attityder och fördomar hos folk med för stor makt, som dessutom sätter all sin prestige på att vägra lyssna på sakkunskap om Aspergers syndrom. Vi har sett på tok för många sådana galna fall på sistone. Fullkomligt oacceptabelt!
Tillbaka till brottsplatsen...
Har mest "bloggat" på Facebook på sistone. Nu ska jag försöka hitta tillbaka hit på allvar igen!
Enkelt samband
Aspergers syndrom handlar om svårigheter att uppfatta outtalade sociala regler och "sociala spel".
Det är i nutid det blir mer och mer och mer av allt sådant, det är i nutid man t o m har myntat ett begrepp som "social kompetens" - nästan exakt vid samma tid som Asperger kom till officiellt som diagnos.
Det är just i vår tid de allra vanligaste har börjat jobba verkligt maximalt för att "slimma" samhället ännu mer, och verkligen skruva åt och stressa fram högre och högre krav på människor för att vi ska hänga med här i världen.
Om man bara satte ner foten lite, och saktade ner takten med vilket detta sker - eller kanske t o m insåg vad man sysslar med, och lade av och började gå tillbaka lite mer till regler och system som är större chans att alla klarar...
...så skulle kanske t o m diagnosticerandet minska igen.
De allra mest neurotypiska har helt enkelt fattat sämre och sämre att inte alla är exakt som de, och tagit sig rätten att stänga mer och mer av samhället för alla lite annorlunda på senare år, så att vi verkligen fått problem, och fler av oss fått problem. Det är på det sättet de som har skapat problemen.
Den enklaste lösningen är faktiskt att få dem att förstå detta, och dra i bromsen.
Är det möjligt att göra? Finns insikten? Finns viljan?
Första officiella fotot av Sarah Jessica Parkers tvillingar
First official photo of twin daughters Marion Loretta Elwell Broderick and
Tabitha Hodge Broderick, born to Sarah Jessica Parker and Matthew
Broderick on June 22, 2009. Via image.net
Hur kan man vara bloggare...
...och inte blogga oftare än så här? :-D
Back on track! Let´s try to stay there...
Back on track! Let´s try to stay there...
Hur kan man vara...
...handbollskommentator och inte ha greppat att Sävehof uttalas "Sävehov"??? Jag blir galen på att sitta med damfinalen i handboll på på TV. Byter kanal eller stänger av TV:n snart. Jävla nötter!
Så sant som det är sagt...
Redan för något år sedan skrev en medlem på Aspergerforum följande kloka rader:
Är det inte ganska intressant hur många oss med AS som ofta verkar få kommentarer av typen: "Har du AS? Du som är så social och bra på empati" :-)
Jag börjar få en känsla av att det här är en punkt där kartan och verkligheten inte stämmer så bra överens
Det kan inte nog poängteras. Anmärkningsvärt många sitter uppenbarlgen med helt fel karta. Varifrån fick de den, egentligen???
Är det inte ganska intressant hur många oss med AS som ofta verkar få kommentarer av typen: "Har du AS? Du som är så social och bra på empati" :-)
Jag börjar få en känsla av att det här är en punkt där kartan och verkligheten inte stämmer så bra överens
Det kan inte nog poängteras. Anmärkningsvärt många sitter uppenbarlgen med helt fel karta. Varifrån fick de den, egentligen???
Uttala Ramlösa...
Det är egentligen rent otroligt att så många inte har fattat hur Ramlösa uttalas. Så länge vi haft reklamkanaler på TV har vi sett Ramlösas egen reklam där Stellan Skarsgård uttalar namnet på skånska...
Och redan på 60-talet utbrast Sten Broman indignerat i TV "säger du saaamlag också?" med långt a i "sam" till någon som uttalade Ramlösa med långt a.
Att något sådant inte kan sjunka in hos folk överlag??? Snart 50 år sedan folk borde ha sett på TV och reagerat "va, uttalas det Rammlösa"... Det var ju dessutom på den tiden då det bara fanns en kanal och väl typ alla såg samma program...??!?
Folk är många gånger inte bara dumma, de är dummare än man tror... :-/
Och redan på 60-talet utbrast Sten Broman indignerat i TV "säger du saaamlag också?" med långt a i "sam" till någon som uttalade Ramlösa med långt a.
Att något sådant inte kan sjunka in hos folk överlag??? Snart 50 år sedan folk borde ha sett på TV och reagerat "va, uttalas det Rammlösa"... Det var ju dessutom på den tiden då det bara fanns en kanal och väl typ alla såg samma program...??!?
Folk är många gånger inte bara dumma, de är dummare än man tror... :-/
