pemer

För att stävja rena dumheter när folk är riktigt otrevliga mot andra på communities har det införts blockeringsfunktioner. En trygg människa med lite sinne för logik förstår hur de är tänkta att användas.

Men ganska snabbt har det förstås blivit slentrian att många i stället missbrukar blockeringar och lägger en blockering det första de gör. Någon blir inslumpad på min sida på en community och har den smaken för människor att jag inte faller på läppen - då blockerar man så klart mig direkt.

Jag får se människans namn bland mina senaste besökare, på t ex Mötesplatsen får jag även se en miniatyr av hennes foto när jag lägger muspekaren på hennes namn, och får sedan slängt i ansiktet att jag är blockerad när jag försöker gå in på vederbörandes sida.

Självklart får man försöka leva med att en del har jävligt konstig inställning till saker och ting. Men det blir så sjukt att dels så många har så här egendomlig syn på var ribban ska ligga för att använda en blockeringsfunktion, dels att man inte ska kunna diskutera saken utan att bli idiotförklarad.

De som propagerar för att det är rätt hävdar bara rätt upp och ner att "vuxna människor har rätt att själva vara så selektiva de vill med vilka de vill ha att göra med på nätet, och hantera det som de vill".

Men är det inte också just vuxna människor som ska förväntas kunna ta ansvar för sina egna handlingar bättre än t ex barn? Att fega ur och slippa kontakt över huvud taget med någon man bara tycker att man "inte gillar" genom att använda en spärrfunktion som är till för att användas om man blir förföljd och trakasserad är en devalvering av funktionen i sig, och det är självklart en förolämpning mot den som blir blockerad att bli ihopklumpad och jämställd med stalkers och våldtäktsmän.

Och av den som blockerar är det en feg utväg för att slippa ta en diskussion man inte vågar gå in i.

En vuxen människa borde kunna klara att bete sig enligt det normala scenariot. Någon Helena34 ramlar in på min sida och tycker inte jag är intressant. Okej. Alltså IGNORERAR hon mig. Hon skriver givetvis inget till mig, eftersom hon inte vill mig något.

Har hon oturen att jag ser henne på min besökslista och tar en titt på hennes sida borde hon kunna stå ut med att jag besöker den. Vem har mest problem av oss, om hon inte ens kan leva med att jag skulle kunna klampa in på hennes sida???

Har jag sett hennes namn på min besökslista men märkt att jag inte fått något brev kommer jag ju redan att veta att hon har sett min sida, men inte varit intresserad av att ta kontakt, så jag kommer ju inte att vara alltför upplagd att skriva något ändå.

Men tycker jag att hon verkar klart intressant när jag sett hennes sida, så vet ju inte jag om hon var någon som bara inte skrev till mig för att hon kanske aldrig skriver till killar själv, utan bara vill få känna sig eftertraktad och välja och vraka bland de brev man får själv. Många tjejer ser det ju på det sättet.

Så i värsta fall testar jag att skriva en rad. "Hej, du verkar trevlig... jag gillar också katter... Kul att du gillar Tolkien, jag har förstås läst ringentrilogin..." bla bla bla... jag skriver på mitt vanliga sätt, någonting som anknyter väl till sådant hon har berättat om sig själv, och kanske sådant hon eventuellt skrivit om vad hon vill se hos mannen hon vill möta. Lagom kort och kärnfullt, med en charmig touch och med en eller kanske två frågor som pockar på ett svar.

I bästa fall skulle kanske t o m hon bli intresserad, bli positivt överraskad, ändra uppfattning och svara glatt på mitt brev. Vilken tur att hon inte var negativ, snarstucken och fientligt inställd till mig och blockerade mig när hon såg min sida!

Eller också är känslorna oförändrade. Vad ska hon göra nu? Miffot har skrivit till henne!?!

Ja, enklast är väl att göra som de flesta kvinnor på dejtingsajter gör. Visa sitt monumentala ointresse genom att inte svara på brevet. Svårare är det inte.

Jag är inte den som skulle fortsätta tjata och skriva.... "Öh du, varför svarar du inte när man skriver till dig...?", så senast från och med det uteblivna svaret på mitt brev har jag klart för mig att hon inte är intresserad. Därmed lägger jag ned.

När jag börjar resonera om det här ämnet blir jag anklagad för att vara den konstiga och känsliga som hänger upp mig på att bli blockerad. Men vem är det egentligen som har problem, när selektiviteten absolut måste inkludera ett kyligt och demonstrativt avståndstagande?

Blockerandet i sig är en aktivt ovänlig handling. Att inte "vara intresserad" av mig är inget ovänligt i sig, men att för den skull tvunget lägga en blockering är en egen osäkerhetsfråga som signalerar ett direkt ovänligt avståndstagande - "jag vill absolut att du ska veta att jag finner dig totalt ointressant, du ska absolut inte sväva i ovisshet om det, det räcker inte för mig att jag vet, jag vill absolut att du vet också..."

Jag förstår inte vad i det resonemanget som är så svårt för den andra sidan att förstå. Det selektiva i sig, att välja bort många som man inte vill ha med att göra, är inget klandervärt, det gör även alla vi andra som har smidighet och sunt förnuft att inte börja lägga blockeringar för den sakens skull. Vi är vänliga och flexibla, ödmjuka och självinsiktsfulla och behandlar ingen annan sämre än vi själva vet att vi skulle gilla att bli behandlade. De som "okynnesblockerar" har lagt sig på en helt annan nivå.