Skickade ett mail till Riksarkivets avdelning SVAR (SVensk ARkivinformation)....:

Hej!

I den form ni lägger ut det skannade materialet här på sajten, så borde det väl i allsin dar inte behöva vara några problem att släppa sidorna fram till 1937 i böcker som sträcker sig från kanske 1904 fram till 1943 eller 1956?

Och hur kan PuL vara ett argument mot att göra t ex en församlingsbok från 1902 till 1915 tillgänglig? PuL gäller ju inte sajter på nätet med ett utgivningsbevis och en ansvarig utgivare, då slår YGL över och väger tyngre.

Om någon lägger upp ett användarkonto - gratis - på
www.birthday.se så står den personens rättighet att komma åt offentliga uppgifter ur folkbokföringen, och yttrandefriheten för de som driver sajten att sprida de uppgifterna, över rätten till "personlig integritet" för de personer man söker uppgifter om på sajten.

Den som har ett sådant konto hos dem och börjar chatta med någon på en dejtingsida (eller ser i gästboken på ett offentligt arkiv vad en annan besökare heter och var hon bor......!!!) och har hennes för- och efternamn och hemort, eller kanske bara hennes rätta förnamn, ålder, födelsedag och hemort (eller så bara för- och efternamn om det är ett tillräckligt ovanligt namn!!!) kan komma åt hennes adress, och sedan snabbt via Eniro eller hitta.se hennes telefonnummer...!

Såpass privata uppgifter om nu levande människors just nu högst aktuella adressuppgifter kan man göra i praktiken allmänt tillgängliga på nätet, och det försvarade Datainspektionen rakt av när jag vände mig till dem och ifrågasatte om kanske inte detta är att gå väl långt. Den ansvariga utgivaren för sajten har ett utgivningsbevis, och då övertrumfas PuL av YGL. Punkt. Det enda som spelar någon roll...

Men samtidigt kan jag inte ens när jag betalar pengar för en tjänst hos en statlig institution som funnits i olika former sedan 1500-talet och alltid varit bekostad av staten (alltså i yttersta förlängningen medborgarnas skatter...) år 2007 kunna räkna med att få följa min mormors familj framåt i tiden och se vad det blev av hennes fars tvillingbror längre fram än till 1902?

Hur mycket mer kan det kränka någon eventuell ännu levande person som är mellan 70 och 100 år gammal att jag skulle kunna råka se hans namn i församlingsboken 1902-15, än det är en rimlig service att jag ska kunna läsa i boken? När det bara är en fråga om att tackla juridiken på rätt sätt för att min rätt till det ska anses stå över den personens "integritet"?

PuL brukar - åtminstone av de erfarenheter jag har här ute på nätet, här blir jag väldigt nyfiken på om en del andra gör fel av ren okunskap - inte verka anses gälla på sajter där inte vem som helst kan gå rakt in och börja söka i det material som må inkludera information om nu levande personer, utan där man först måste registrera sig som användare. På SVAR-sidorna ska man både registrera sig som kund, och betala en slant för att få tillgång till materialet, men sedan anser ni ändå att PuL skulle hindra att jag kan få se skannat material från perioden 1907-1937?

Datainspektionen har alltså redan bekräftat för mig att det är min medborgerliga rättighet att via öppna sajter på nätet gratis kunna hitta adress och telefonnnummer till Lisa i Bollmora som är 28 år och fyller år den 5 april (ett fiktivt exempel jag hittade på nu), mer än vad det strider mot hennes personliga integritet - men när det gäller att följa mina egna nära anhöriga under åren 1902-1915 är det viktigare att ingen enda ännu levande person som bodde i samma församling de åren och är omnämnd i samma församlingsbok ska behöva bli förnärmad över att den boken är tillgänglig, inte bara på landsarkivet och på Arninge, där det är helt okej, utan dessutom på Internet. Det är så krystat att det ärligt talat inte är riktigt klokt, ni får förlåta mig det ordvalet...

Skulle glatt och tacksamt ta emot lite förklaringar i det här sammanhanget. Inte minst hur ni egentligen ser på PuL...

Lagen som i princip är så rigid att det är brottsligt att skriva "Fredrik Reinfeldt är Sveriges statsminister" på nätet utan att ha Reinfeldts tillstånd till det.

Men som vem som helst med lite vilja och resurser kan ställa sig över om man bara registrerar en ansvarig utgivare för sin websajt och skaffar ett utgivningsbevis. Den viljan borde kunna finnas hos ansvariga för en så fin och lovande sajt på nätet som SVAR, och resurserna till ett sådant utgivningsbevis... ja, så, höj era avgifter en smula då om det skulle krävas. Jag antar att det kostar kanske någon tusenlapp att skaffa ett...

Vänliga, men väldigt undrande, hälsningar

Anders Pemer

Rim och reson

Nytt svar idag från SEB:s kundtjänst efter mina följdbrev efter det första svaret.

Enkelt och kortfattat - "Det bör vara tidsskillnaden som gjort att ditt konto övertrasserats och därför sätter vi tillbaka övertrasseringsavgiften under eftermiddagen."

Som sagt var, något annat kunde aldrig gärna varit rimligt... :o))

Väl sammanfattat av "Ofra" på Vilda Webben:

På nätet existerar inte kroppspråk, minspel, tonfall,
gester eller möjligheten till snabba korrigeringar.
Vi är hänvisade till att uttrycka oss i text.
Missförstånd kan och kommer att uppstå.
Var inte så snabba med att börja sura, gnälla och klaga.
Fråga istället en extra gång.




Klockrent i all enkelhet! Tänk om mer än tre-fyra procent av dem som nätdejtar fattade sådana saker.

Alla de andra tror att de vet allt om någon de ser på nätet direkt. Ett snabbt missförstånd av någon mening i en presentation så vet man att det är dags att rata.

Om man inte redan gjort det på ett foto, förstås...

Resan tillbaka i tiden - hos min bank

Efter midnatt den 19 december när min överdådiga sjukpension hade kommit in på mitt konto loggade jag in på Ebay och klickade där upp mitt senaste köp och klickade mig vidare för att betala det via Paypal. Det gick att göra, och jag tänkte inte mer på saken.

Nu har min bank SEB fått spader.

Pengarna drogs från mitt konto den 19:e då jag hade täckning på kontot, de hade inte ens kunnat dras från mitt konto före midnatt den 19:e lokal tid i Sverige.

Ändå efterhandskonstruerar min bank och lägger den 18:e som valutadatum för att det fortfarande var 18:e lokal tid i den tidszon jag handlade med. Och snor en symbolisk hundralapp i en ren luftavgift för mig den 3 januari - i ett skede när man väl kan säga åtminstone så mycket som att 100 kronor för mig är mer än 10 procent av vad jag har på kontot, och kvar att röra mig med till den 19:e denna månad...

Köpet har gjorts när täckning fanns på kontot, kunde aldrig ha gjorts om inte täckning fanns på kontot, men genom att jag gör en betalning hos en bank som ligger i en annan tidszon, uppstår rent bokföringstekniskt en teoretisk övertrassering - för att SEB själva väljer att använda 18:e december som valutadatum. Men är det rätt att ens göra det?

Sant är att det var den 18:e lokal tid i den del av världen jag handlade med, men det var den 19:e lokal tid här i Sverige. SEB har aldrig haft något minus någonstans under den 18:e lokal tid här, och då har de ingen grund för att sno och vägra återkreditera 100 kronor av mig i övertrasseringsavgift.

I dagens datoriserade värld måste vi ju hänga med i utvecklingen. En bank måste inse att en transaktion måste valuteras på rätt valutadatum lokal tid i Sverige. Kan jag när jag har täckning på kontot använda mitt VISA-kortsnummer (som jag inte har någon kredit kopplad till, utan bara KAN handla med när jag har pengar på kontot) för att göra ett köp, kan man aldrig hävda i efterhand att jag har "övertrasserat" kontot, för att banken själv väljer att valutera på gårdagens datum för att det rådde lokalt i den tidszon jag handlade med. Det är ju banken själv, inte jag, som gör det valet att valutera en hel dag bakåt i tiden för att det har handlats med en annan tidszon.
 
Det är inte länge sedan jag tvärtom var med om att jag inte kunde göra ett köp online med VISA-kortet på natten när jag hade fått pengar in på kontot vid midnatt för att det var gårdagens datum och inte ansågs finna täckning på kontot från VISAS sida. Det tycker jag man kan köpa, då är det lokal tid här hemma som gäller benhårt, och jag kan inte handla "bakåt i tiden" alls, med tidszoner där det fortfarande är "igår".

Godtar däremot systemet att jag kan göra det, ska man banne mig inte vända upp och ner på allt och börja kalla det för övertrassering.

Eller okej - banken kan väl i jisse namn råka konstruera en bokföringsteknisk övertrassering som rått rent teoretiskt för att köpet valuteras en hel dag bak i tiden av egentligen ogiltiga skäl. Men man ska inte anklaga mig för att vara ansvarig för den, och stjäla mina pengar i sina luftavgifter som inte motsvarar några faktiska kostnader man själv ligger ute med.

Ingen part i hela historien har gjort något fel för att lura någon annan, alla inblandade är offer för lite lustiga och kuriösa omständigheter. Den siste som uppsåtligen har gjort något fel, och den som har absolut minst resurser att ta av, är jag, och då finns det inte på kartan att jag ska skänka 100 kronor till den stackars fattiga banken för att "jag" har "övertrasserat" mitt konto.

Mest beklämmande är väl att man ska få ett svar från någon på kundtjänst som inte inser de här bitarna. Jag har fått den där symboliska hundralappen som straff för övertrassering efterskänkt och återinsatt på betydligt vagare resonemang än så förr - "säljstället måste ha legat offline, jag utgår ju ifrån att allt jag köpt med kortet ligger reserverat och inte ingår i det disponibla saldot, jag skulle ju aldrig schabbla till det så här med flit" har räckt för att få tillbaka hundringen förr.

Här har det aldrig ens funnits någon reell övertrassering över huvud taget, det finns bara en i efterhand på papperet...

"Ingen part i hela historien har gjort något fel för att lura någon annan", förresten...

Jodå! En part i historien har gjort ett fel för att lura mig på hundra kronor....! ;o)

En SÅDAN grej, det var länge sedan...

Skulle på provfilmning för en reklamfilm idag. 15.45. Kändes det som att jag varit bergsäker på ända sedan jag ursprungligen blev uppringd och skrev upp tid och datum och adress.

När jag väl tar fram lappen för att börja komma i ordning och iväg så står det "helt plötsligt" i själva verket 14.45 på den. Då är klockan ungefär 14.39 och det är rätt svårt att hinna duscha, klä sig, och ta sig in från Tullinge till Östermalmstorg på sex minuter.

Nu gick allt bra, vi fick tag på varandra och jag ska in och ta det i morgon 15.30 i stället. Vi sade 15.30, och jag skrev 15.30 på lappen som ligger här precis mellan tangentbordet och bildskärmen, och jag förväntar mig att det kommer att fortsätta stå 15.30 på den, och inte plötsligt 14.30 i stället när jag tar upp den ur jackfickan när jag kommer fram till produktionsfirman någon gång vid 15-snåret i morgon.

Och det här brukar inte hända två gånger såpass tätt. Det var väldigt länge sedan sist, men jag har en otäck tradition av sådana här upplevelser. Alltid lika förnedrande och förbryllande.

Och nog undrar man varför min minnesbild under en viss tidsperiod kan förändras så att jag börjar uppfatta en uppgjord tid som en timme senare än vad som är sagt, och dessutom antecknat.

Som science fiction-intresserad och väl förtrogen med fenomenet parallella världar - en värld där Hitler vann andra världskriget, en där Jesus aldrig blev korsfäst, en där Titanic aldrig gick under på sin jungfrufärd osv - kan man fantisera om att jag tydligen måste ha kommit en timme för tidigt i den parallella värld där det var 15.45 jag skulle in och provfilma. I sådana fall kan man ju fråga sig varför just jag har en så väl utvecklad förmåga att i vissa fall förflyttas från en parallell värld till en helt annan...

Men frågan är nog snarare varför mitt närminne ibland får för sig att plussa på en timme på tider jag har att passa... det är inte roligt, det är ett stort irritationsmoment. Man vill vara punktlig!

Själv är jag alltså en av de större idioterna...

För om man tittar lite i SCB:s lönestatistik på de yrkesgrupper jag är och tassar runt i, med de typer av arbetsuppgifter jag pysslar med på min tid, så pekar de mest allihop i slutändan på grupp 245 i databasen, journalister, konstnärer, skådespelare m fl, de som "gör reportage, skriver artiklar, reklamtext, informationsmaterial m.m.; skriver skönlitterära verk, producerar radio- och TV-program; skapar skulpturer och andra konstverk; skapar och framför musik och dans; regisserar och gestaltar dramatik". Journalistiskt/readaktionellt/informativt arbete, grafisk designer... alla hänvisar till den gruppen.

Genomsnittlig heltidslön för den gruppen är 30.000 för de som har gymnasial utbildning som jag, i statistiken som är förd per utbildningsnivå. 29.500 för män 25-39 år i statistiken per ålder och kön. 31.900 för privatanställd i statistiken per tjänstesektor. Snittet totalt är 29.900 - hälften av alla som jobbar med sådant ska alltså förväntas tjäna mer, och hälften mindre än så.

Och jag har alltså till en sjukpension på ca 6.600 per månad varit berättigad till bostadstillägg för pensionärer på ca 2.500 till per månad. Men får nu avstå från det sistnämnda helt och hållet eftersom jag kommit upp i ungefär lika mycket i ersättning för arbete som tar upp i varje fall 25-30 timmar per vecka för min del. Jag jobbar alltså åtminstone 75% av heltid, just nu utan att ens tjäna något mer på det än om jag helt hade låtit bli att lyfta ett finger!!! Här ser vi alltså snarare än något annat sossarnas variant av bidragssystem, där det för min grupp i samhället inte omedelbart lönar sig att försöka lägga en enda minut på någon form av arbete, förrän man kan börja tjäna mer än så där en 30.000 extra per år - när man väl kliver över den nivån blir kanske den 30.001:a kronan den första rena vinsten...

Detta system ser just vår nya regering över hur man ska lägga om. De vill nämligen att det alltid ska löna sig att arbeta, som den förra regeringen inte såg som särskilt viktigt.... ;-)

Men om vi nu åtminstone räknar de pengar jag får utbetalt av uppdragsgivarna, så sköter jag för närvarande mina fasta uppdrag för svindlande 3.400 totalt  - brutto - för mina ungefär 75% av heltid med arbete som man bara har fått för sig att definiera som något slags självklart "ideellt" i just de här typerna av sammanhang.

75% av 29.900 blir 22.425. Det är alltså snittet, som hälften av alla ska förväntas ligga under. Och jag undrar vad som är en genomsnittligt bra "journalist, konstnär, skådespelare m fl"?

När man i tryckta och andra media ser hur det skrivna ordet hanteras av fruktansvärt många som sitter med anställningar och har heltidslöner för det, så har jag helt ärligt väldigt svårt att känna mig mindre än genomsnittligt bra på att utöva journalistiskt/redaktionellt arbete.

Så jag kommer fram till att en marknadsmässig prislapp på vad jag kan och på det jag redan nu lägger min tid på att göra rimligen borde vara i varje fall över 20.000 i månaden. Jag kan stava, jag särskriver inte, jag kan skilja på de och dem, jag vet att det heter å andra sidan och inget annat, och jag kan skilja på orden enda och ända... -  är det inte nästan så att redan det borde kvalificera någon att vara minst genomsnittligt bra och därmed värd minst en genomsnittlig lön för redaktionellt/informativt arbete...??? ;-)

Dessutom har jag inte tänkt mig att bara jobba 75% av heltid om jag kan få ett arbete. Jag vill jobba heltid....!

Men okej... Med de löne- och ersättningsnivåer jag har erfarenhet av att ha levt på i mitt liv kan jag ju inte säga att jag skulle vara direkt missnöjd med ca 20.000 för heltid heller....

Men jag tycker att jag har en begåvning, ett kunnande, en uppgift att fylla.... som borde kunna vara värt någon hugad arbetsgivare att betala mig.... ja, varför inte 25.000 för samma arbete som någon med en jävla massa arbetslivserfarenhet och studier bakom sig skulle kräva 40.000 för???

I ett sådant läge skulle jag med glädje lämna arbetet med det bäst betalda av mina två fasta uppdrag idag, och fortsätta med det sämst betalda av dem, gratis, som ett rent hedersuppdrag....... ;-)

Och nästa retoriska fråga...

Hur mycket konkret arbete som efterfrågas och också i slutändan utförs av någon (oavsett hur mycket eller lite den som utför det får för det) skulle verkligen bli utfört om det bara fanns människor som skulle ta på sig uppgifterna om de fick sedvanligt marknadsmässigt betalt för sin arbetstid?

Det är egentligen rätt hemskt hur mycket service- och informationsarbete som ligger på människor utanför den reguljära arbetsmarknaden som kör fast i dåliga mönster att koncentrera sig på en massa sådant arbete för en spottstyver, eller ingenting, på bekostnad av att lägga mer energi på att försöka hitta in på den riktiga arbetsmarknaden igen. En arbetsmarknad som inte verkar räcka till eftersom så stora sektorer förklaras självklart "ideella" av beställarsidan.

Och hur mycket vi som är värst drabbade faktiskt utnyttjas, även om det oftast förstås knappast är särskilt medvetet...

Webmaster för en hemsida...

Jag undrar hur mycket extra arbete människor som inte förmår tänka så mycket längre än näsan räcker lägger över från avlönade anställda föreningskanslister till samma föreningars helt ideella eller mycket symboliskt arvoderade hemsidesansvariga när de söker en kontaktuppgift på en hemsida - med tanke på hur många som omedelbart väljer att maila frågor om precis vad som helst till webmastern för hemsidan hellre än till föreningens kansli...................?

I föreningslivet, åtminstone! Jag har aldrig fått mail med leverans- eller offertfrågor rörande TS Connect, vars hemsida jag designat, och som är uppmärkt med en tydlig angivelse och länk att det är jag som gjort just hemsidan. Så ute i vida världen kan folk skilja på att räkna ut vilka namngivna personer på ett företags eller en organisations hemsida som jobbar med organisationens arbete som sådant, och vad däremot den som designat organisationens hemsida och eventuellt också har titeln webmaster lär veta något om.

Men svenskar - definitivt i alla fall svenska hockeysupportrar (och även hockeyspelare!) - har väldigt oklara begrepp. T o m hockeyspelare som själva söker ny klubb lite aktivt genom att maila klubbar de tycker verkar intressanta väljer hellre webmaster@ än kansli@ före klubbens domännamn. Det är ju mest troligt att webmastern för hemsidan alltid givetvis också är en av de anställda kanslisterna, om båda adresserna finns på hemsidan............ och skulle han inte vara det är det väl inte mer än att han vidarebefordrar alla de mail som må komma till honom i stället för till kansliet? Skulle det vara så mycket begärt av honom?

Ja, ni kan ju fundera på i hur stor utsträckning man får alla dessa mail med frågor om helt andra personers arbete - och hur man vissa gånger verkligen baxnar över hur avsändaren har kunnat undra just detta, och ändå inte kunna räkna ut vid en enda enkel titt på den aktuella hemsidan att "det här frågar man förstås den personen..." utan väljer den man ser står som webmaster för själva hemsidan som sådan. Är man det vet man naturligtvis allt om den aktuella organisationen, och gör man det inte är det väl ens uppgift att ta reda på vad som helst som någon väljer att fråga just mig om???

De flesta verkar tro att vilken hemsida som helst är ett avlönat arbete som den ansvarige har minst en medelgod heltidslön för att sköta. De missar helt uppenbar information att *här finns heltidsanställd och avlönad personal, hör av dig till oss med dina frågor* och dras som flugor till att pricka att skicka iväg sina frågor till den sjukpensionär eller kanske bara långtidsarbetslöse som kanske får en spottstyver eller ingenting alls för att ha knackat lite HTML för att producera en hemsida, och har tagit på sig uppgiften att lägga ut förekommande information just på hemsidan.

Det kanske rentav är t ex en hockeyklubbs hemsida, medan den som är webmaster inte ens kan något om hockey, aldrig har spelat hockey och inte ens själv går på några matcher... men han är webmaster för att han är svåger till hockeyklubbens kassör eller B-juniorernas massör, och har en gång i tiden tagit på sig det rent operativa ansvaret för den klubbens hemsida.

Men det är väl bara jag som reagerar...... alla andra "hobbywebmasters" för en eller annan sida här eller där har väl välbetalda jobb i grund och botten, och minst genomsnittligt god ekonomi i vilket fall som helst, och kan kosta på sig att inte bry sig så mycket över att få extraarbete i form av dumma frågor om helt andras (avlönade) arbete. Inte ens om det börjar närma sig så där någon eller några timmar per vecka bara att befatta sig med just den kategorin mail.

Det gör det solklart för mig. I snitt antagligen 1,5 timme per vecka. Jag kan få mail där jag inte ens kan bestämma mig för om det är rätt att låtsas om att man fått och har läst mailet. Hur svarar man på det här utan att ens antyda att "jag får kolla upp det här, eftersom jag inte har en aning..." utan att det verkligen ska märkas att jag givetvis undrar även om jag inte säger det rent ut, att "hur f-n kunde du tro att jag är rätt man för att svara på det här???"

hits