pemer

...textfilen med dokumentationen av den fantastiska brevväxlingen med en riktig snorkfröken på www.motesplatsen.se i december 2004. Ett fascinerande och - som det känns - väldigt typiskt exempel på hur kontakten mellan kvinna och man tenderar att se ut i de sammanhangen.

På Mötesplatsen, "MP", kan man inte skriva brev till andra medlemmar över huvud taget om man inte är betalande VIP-medlem. Det är inte dyrt, det är tvärtom så billigt att det är pinsamt med alla som är medlemmar där, men framhärdar i att "jag är inte VIP, så jag kan inte svara på brev, men skicka gärna din mailadress om du vill ha kontakt med mig..."

I gengäld kan man bjuda en icke-VIP-medlem på några VIP-dagar genom ett betalsamtal.

Lördagen den 4 december 2004 ringde jag upp och gav bort fem dagar till en icke-VIP-tjej och skrev i samma veva en hälsning, som jag tyvärr aldrig hann kopiera från mappen skickat så den blev bevarad för eftervärlden, men jag skrev kort och kärnfullt i samma stil som hennes presentation, och nämnde givetvis att det var mig hon hade fått dagarna av. Jag tyckte helt enkelt hon hade en trevlig presentation och såg trevlig ut på sitt foto, och var mest intresserad av att hon skrev om "vänner att ses och fika med", så brevet jag skrev tog upp just idén att eventuellt ses och fika och kanske bli vänner. Inte mer. Hon var några år äldre dessutom, hon var 40 då.

Jag ser inom den närmaste halvtimmen brevet bli markerat som läst av henne i min skickat-mapp och att hon dyker upp som besökare av min sida, så då tror jag mig veta att hon har läst det och om inte annat vet att de fem VIP-dagarna och möjligheten att faktiskt skriva brev hade kommit från mig. På den här tiden var det nog förresten så att man kunde skriva tre brev om dagen som gratismedlem, men obegränsat som VIP.

Inte minsta lilla hej och tack för fem VIP-dagar kommer givetvis (varför ska man förvänta sig något sådant, normal artighet och vänlighet är väl något obsolet på dejtingsajter???), och efter tre dagar växte min irritation över den spydiga självgodheten till ilska och jag skrev:

Inte ens ett hej...
...och tack för VIP-dagarna fick man?

En sak om du nu inte råkade tycka att jag föll i smaken att ha någon kontakt med och eventuellt träffa på en fika, men någon liten trevlig hälsning tillbaks när jag skrev en till dig tycker jag inte borde vara så himla mycket begärt. Är sådant så otroligt svårt för kvinnor på ställen som detta?

Kvinnor på MP verkar ha en princip att om möjligt inte svara på några brev alls. Det spelar ju ingen roll hur trevlig man försöker vara, det vanligaste resultatet är att man inte får så mycket som ett svar. Man kan nästan undra om det är något riktigt otrevligt man ska skriva det första man gör, för att vara trevlig har man ingenting för. Det är helt sanslöst.

Jag tror jag ska skriva en novell om en stor fest eller konferens eller någon form av sammanhang IRL där alla beter sig mot folk runt omkring så som alla verkar göra på nätet... det en fascinerande tanke att se folk bete sig i det sociala livet som den rungande majoriteten gör på nätet... 

Det tog skruv ordentligt och ett surt svar materialiserades. Men inte svarade hon på det jag skrivit, utan mestadels något slags goddag yxskaft:

hoppas du inte menar allvar!!
du är en bitter person som borde fundera på ditt eget beteende istället för andras. gå en charmkurs vetja istället för att sitta här o klaga! tror du att du kan tvinga dig på kvinnor! tjena!

om jag visste vem som gett mig dessa dagar hade jag naturligtvis tackat! men att stå i tacksamhetsskuld till en oförskämd person som du, skulle aldrig falla mig in!

du får gärna citera mitt mail i din kommande bestseller!

Jag skriver uttryckligen att det är en sak om hon inte var intresserad av en fika med mig, utan att det är den oförskämda stilen att inte ens åtminstone kunna höra av sig och tacka för fem VIP-dagar jag reagerar mot. Men det får hon ändå till att jag "försöker tvinga mig på kvinnor". Och att det är jag som är "oförskämd" när jag inte har vett att hålla tyst och acceptera att subbor som hon tycker det är det normala att ignorera och förnedra någon som gör sig till och faktiskt är en smula generös när han försöker ta kontakt. Vem är oförskämd, undrar man.

Jag kontrade med

Jag HADE skrivit....
en hälsning där jag nämnde att det var mig du hade fått dagarna av...

Och det brevet stod så småningom markerat som LÄST av mottagaren i listan över skickade brev!

Om det beror på något mystiskt fel och inte alls på att du verkligen har läst det, så ber jag absolut om ursäkt att tillfälligheternas spel har ställt till det så här knasigt för oss två!

I så fall är det skitkonstigt och jättetråkigt naturligtvis, men det är klart jag måste utgå ifrån att ett brev är läst när det STÅR markerat som läst i listan över skickade brev hos mig.

Om du läser om mitt brev från i eftermiddags nu när du vet detta så tror jag du kan förstå att jag skrev som jag gjorde... eller hur?

Det blev läst, men något mer svar kom inte från den genomsympatiska kvinna som hade ett nicknamn på sajten som översatt till svenska betyder gott hjärta. Ja, jävlar i det, ja, det var en ödmjuk och godhjärtad kvinna. Tjena!

*fnys*

Sådana är alltför många av dem.... kvinnor på dejtingsajter... Det handlar om att ofta och gärna och mycket medvetet göra en liten demonstrativ poäng av att det där är kvinnornas "marknad". Självklart. Varför ens låtsas något annat, det är pinsamt.

Föreställ er en romantisk och kärleksfull tjej i min ålder som är dödligt trött på singellivet och fläker ut sig själv så där alldeles "för mycket" och för "desperat" som en kille som jag alltid får höra att jag gör, på diverse dejtingsajter. Inom ett års småkikande efter en kille så träffar hon en kille, det är inte tal om annat, glöm allt annat. En tjej som vill möta en kille via nätet möter en kille via nätet i princip så snabbt som hon vill. En kille som vill möta en tjej... är bara så tröttsamt "vråldesperat" och töntig, och vi är de killar som tjejerna kan bete sig som svin mot. Det är precis som det ska vara...

Så ser helt enkelt könsfördelningen på dejtingsajter ut...