Förälskelse är psykos - Kärlek är förnuft

Illustrerad vetenskap nr 3 2005:


"Förälskelse är psykos - Kärlek är förnuft


Forskarna har nu dokumenterat att stormande förälskelse och djup varaktig kärlek är två helt olika saker. Det har nämligen visat sig att känslorna bakom de båda tillstånden uppkommer på olika ställen i hjärnan och styrs av olika hormoner i kroppen. Den nya forskningen tyder också på att vi mycket väl kan lära oss att älska en partner, som vi från början inte alls har varit förälskade i."


Jaha, det bekräftade många av mina känslor av hur det ligger till. Något som alla dejtare (inte minst nätdejtare...) skulle ha nytta av att ta till sig... På nätet går ju i stort sett alla på ett enda ögonblicks förstaintryck av någon och bestämmer sig för allt eller ingenting i en enda förmodligen mycket förvirrad sekund, där sannolikheten är jätteliten att man har kommit den man gjort sig ett första intryck av särskilt nära...


Att den djupa varaktiga kärleken kan växa fram på sina egna vägar och inte kräver någon föregående förälskelse är ju väldigt uppenbart så fort man beaktar hur många äktenskap genom historien som varit resonemangsäktenskap, men att kärlek som regel uppstår även mellan sådana kontrahenter, och att man dessutom länge har ansett att sådan kärlek brukar vara den starkaste. Och jag vet hur min syster och svåger blev ihop. Lärde känna varandra som kompisar och flyttade ihop i samma lägenhet som "kombos", och blev kära när de redan bodde ihop... That pretty much says it all, kan man väl konstatera...


Så det är knappast kärleken som flyr dig om du söker den och tvärtom, det är en sammanblandning av två helt olika saker. Det är tillfällena till förälskelse som flyr den som söker kärleken och söker den som flyr den, och det kan ju i sin tur bara bero på de sökandes (eller inte sökandes *ler*) aktiva val att se "det sökande" som i sig oattraktivt, det handlar ju inte på något sätt om något inneboende fenomen i förälskelsens eller kärlekens natur.


Och att förälskelse är en form av psykos, medan kärlek handlar om rent förnuft var onekligen rätt brutala termer att lära sig, när man ser hur människor av idag är präglade på sammanblandningen av de två. Det är ju alltså det som handlar om förnuft som de flesta människor skjuter ifrån sig, och lägger all energi på att söka det som är en psykos... hehehe...


Den stormande förälskelsen är en övergående psykos, och djup varaktig kärlek är något förnuftsbaserat... - och de flesta människor har tagit en till stor del missförstådd ramsa som livsnorm och väljer därför med sitt förnuft att välja bort de oftast troligen bästa förutsättningarna för kärleken som sådan, för att leta efter de partners de kan få den bästa psykosen med...


Ja men är det inte alldeles lysande??? :-D


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits