En osanning är en osanning är en osanning...

Den första Volvo-modellen ÖV4, 1927-1929, hette just så. De tio provexemplar som byggdes 1926-27 namngavs ett och ett efter dagens namn i almanackan, och ett blev rimligen klart den 25 juli 1926 och fick heta Jakob.

Just exemplaret "Jakob" måste ha hamnat i en miljö där många kände väl till det och alltid refererade till just den bilen som "Jakob". Märkligt nog ledde det så småningom till att världen fick för sig att det var själva den serietillverkade modellserien ÖV4 som av sin samtid hade brukat kallas Jakob.

Alternativt tyckte Volvo själva rakt av att det fanns anledning att börja plantera den historien.

Någonstans på vägen ner mot nutid, långt innan ens Volvos 50-årsjubileum 1977, hade det åtminstone blivit en etablerad "sanning" att ÖV4-modellen "av verkstadshumorn populärt brukade kallas Jakob".

Inför Volvos 50-årsjubileum när fordonshistoriker plöjde igenom Volvos historia utan och innan för att skriva djuplodande artiklar om jubileet i alla möjliga motortidningar kom man så klart den här förklaringen på spåren, och vid den tiden kom det ut i artiklar både här och där, typ "nu får man tydligen lära om, att 'Jakob' inte alls har brukat kallas 'Jakob'..."

Jag har läst massor av motortidningar från 1976-77 där detta klarlades fullkomligt.

Volvo har dock aldrig velat ha det så. Volvo har medvetet valt att behålla sin fina goda gamla söta historia att ÖV4 "kallades" Jakob.

Sant är helt klart att modellen ofta och ihärdigt kallas Jakob nu för tiden.

Och det är väl för höge farao en lika charmig och gullig historia om hur ett smeknamn kan uppstå att erkänna att det faktiskt inte var så när det begav sig, men att förvanskningar på vägen skapade läget där man började skriva om att modellen hade brukat kallas så?

Volvo tycker däremot uttryckligen att "kallades populärt av verkstadshumorn för Jakob" är en bättre historia.

Den har de valt att hålla fast vid.

deras egen hemsida om historiska modeller, kallas modellen "ÖV4 JAKOB" redan i rullgardinsmenyn, och i texten om modellen som består av två stycken, har man för säkerhets skull lagt till meningen The ÖV4 was often nicknamed "Jakob" sist i bägge styckena.

Pja, jag antar att en osanning inte kan upprepas nog många gånger om man vill nöta in den som påstådd sanning...


Fredagen den 13:e! Och Jason på vita duken!!!

Pja. Så är dagen här. 18.30 blir det Friday the 13th på Rigoletto. Och 21.15 blir det Friday the 13th på Rigoletto. Och 23.59 blir det Friday the 13th på Rigoletto.

Aaaah!!! Vilken dag!!!

A- och B-människor (dygnsrytm!)

Citerar ett inlägg från Aspergerforum, som säger det mesta:

Angående den allmänna synen att morgonmänniskor hör till "normaliteten" och med den tidsfascism/moralism som råder i samhället vill jag informera om att det finns en ypperligt fin organisation med namnet B-samfundet. De hävdar att individens dygnsrytm är ärftligt eller genetiskt betingat. För att ni ytterligare ska förstå snillrikheten med denna organisation följer här nedan deras tio budord; 


1. Individens dygnsrytm är genetiskt och ärftligt betingad. Samhället bör vara så inrättat att det underlättar för olika dygnsrytmer.


2. Vi arbetar för att bryta A-tidstyranniet, för en bättre värld där man erkänner och accepterar olika dygnsrytmer. Därigenom når man en bättre livskvalitet, mer produktiv arbetstid och stora samhällsekonomiska vinster genom att inte alla är på samma vägar vid samma tid.


3. Vi arbetar för lika rätt mellan A-människor och B-människor. Olika dygnsrytmer skall respekteras i samhället och på arbetsplatser.


4. Vi arbetar för en flexibel arbetsmarknad där det tas hänsyn till den personliga tidsrytmen.


5. Vi arbetar för att få separata A- och B-avtal vid nästa avtalsförhandlingar.


6. Vi arbetar för att det skall finnas dagis, skolor, gymnasier och universitet som har öppet under b-intervall, kl 10.00-20.00.


7. Vi vill understödja och ta fram forskning om dygnsrytmer.


8.  Vi vill upprätta en b-certifiering som skall göra det lättare att finna arbetsplatser som tillämpar anpassad tidsrytm.


9. Globalt arbetar vi för en bättre värld som understöder människors olika dygnsrytm, arbets- och livsrytmer.


10. Om världens ledare varit män och kvinnor, av både a och b-typ, då hade samhället sett annorlunda ut.


Individens dygnrytm är genetiskt och ärftligt betingad.Forskning har visat att vår dygnsrytm styrs av de s. k. klockgenerna.- B-människor har ett inre dygn på 25 - 27 timmar medan däremot A-mäniskor har ett inre dygn på cirka 23 timmar.

Varje individ har sin egen dygnsrytm och sin egen känsla av tid och tidsplanering. Det finns många olika dygnsrytmer. De flesta människor är B-människor, dvs. att de har en 25 timmars dygnsrytm. Detta betyder att dessa människor har en tendens till att förlänga dygnet. B-människan har lätt för att hålla sig vaken om kvällen; men har svårare för att komma upp på morgonen. Detta är den tidpunkt på dygnet då A-människor är mest aktiva. Varje människa har en så kallad inre klocka som styrs av klockgenerna.

En B-människa har ett behov att vara vaken in på natten - t ex att gå och lägga sig klockan 01.00 - 02.00 och sedan sova lite längre på morgonen. Om en B-människa och en A-människa går och lägger sig samtidigt och sedan stiger upp samtidigt kommer de att uppleva morgonen annorlunda eftersom A-människans kroppstemperatur är högre än B-människans vid denna tidpunkt. B-människan har alltså stor anledning att känna sig håglös inför arbete då det biologiskt sett fortfarande är natt för B-människan.

Dessutom har en grupp forskare i Berlin kommit fram till att människor som är extrema A-människor har en avvikelse.

15 - 25% av befolkningen är B-människor.
10 - 15% är A-människor.
Resten av befolkningen är lätt A, lätt B eller mitt emellan.


http://www.b-samfundet.se/


Vägverket väljer att bidra till stigmatiseringen av ADHD

Fler och fler med ADHD har förlikat sig med sin diagnos, är stolta över att vara öppna med den och står för sitt annorlundaskap på gott och ont, inte minst för att förståelsen för deras annorlundaskap ökar ju mer den aktuella diagnosen syns i samhället.

Vägverket väljer att bromsa den processen. En 29-årig kvinna i Södertälje har nekats att få "ADHD" som personlig registreringsskylt. ADHD kan "uppfattas som stötande", hävdar de.

Stötande för vem, eller vilka?

Vägverkets beslut är stötande för alla med ADHD.

Och för alla oss som i olika avseenden försöker delta i arbetet för att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska bli bättre kända i samhället och i den allmänna debatten.


(Har man ADHD, är intresserad av kontakt med likasinnade och inte upptäckt det förr, är man välkommen till
www.adhdforum.se, som jag har startat.)

Det där med uttal av andras namn...

Råkade hitta till och fastna i Magdalena Ribbings (avlägsen släkting om hon är född Ribbing, jag har rötter i den ätten) etikettspalt, och hittade två pärlor om feluttal av andras namn: Ohövligt att inte ha koll på namn och Rätta fel uttal av namn?

Apropå Mona Sahlins ohövliga feluttal av Ohly kan påpekas att "min egen" dåvarande partiledare Ulf Adelsohn ouppmärksamt uttalade Olof Palmes förnamn "Olov". Lite lindrigare förvisso än att Palme vid några tillfällen använde historiska antisemitiska öknamn och ord i debatter med Uffe, men ändå...

På drygt fyra år i den här lägenheten...

Är jag hemma dagtid och har gått upp och är vaken och uppe - så förekommer i princip aldrig hantverkararbete i grannlägenheter. Utom förstås senaste sommaren, som i sin helhet blev fullkomligt outhärdlig då serviceutrymmet rakt under mig byggdes om under hela sommaren till en servicedel, en ny ettrumslägenhet identisk med min rakt under och en kontorsdel.

Men utöver den gräsliga sommaren tror jag aldrig jag har hört en borr, skruvdragare eller maskin användas dagtid.

Om jag redan varit uppe.

Men när jag har vänt på dygnet, varit uppe på natten och hade behövt sova ut på dagtid!

Eller numera, när jag normalt sett går till ett jobb på dagarna, så fort jag vaknat en morgon och mått dåligt och valt att stanna hemma denna dag och ligga kvar till sängs och somna om!! (Hände för andra gången idag.)

Då är det som någon naturlag att det ska vara arbeten någon jävla stans inom hörhåll från mig, som omöjliggör någon vila!

Eller att ens tala i telefon eller kunna höra TV:n när man väl ger upp och går upp.

Var fan sitter kamerorna? Hur fan kan de alltid veta?

Eller hur uppenbart är det helt enkelt att det finns makter vi inte förstår...?

Det är helt sanslösa sammanträffanden det här.

Det  har förekommit vardagsförmiddagar då jag velat sova ut, som det varit tyst i huset och jag har kunnat få göra det. Men just nu kan jag inte påminna mig när det hände. Det är långt före arbetet sommaren 2008 i alla fall.

Thank God for Google!

Ingen i webredaktionen - jag och Matte, alltså - var på plats när Huddinge vann med 6-0 borta mot Sundsvall förra veckan. Nu såg jag äntligen till att skriva in matchens matchfakta enbart i den typ av sida jag gör om varje match.

Så tänker jag helt galet... missar att vi är på seriens tredje "varv" som är identiskt med det första. Jag fick väl för mig att vi var på andra och bara skulle ha mött dem en gång hemma tidigare i år, hur jag nu kan vara så blåst. Jag vet ju att vi är inne på sista tredjedelen av serien.


Men jag döper filen till samma namn som sidan med matchfakta, referat och bilder från första mötet i Sundsvall och jag har redan skickat upp filen när jag inser felet när jag ska lägga in länk till den i sidan med tabell och alla resultat samlade. Skickar man upp en nyare fil med samma namn som en äldre blir det ju en ren ersättning på servern.

Den gamla sidan var alltså överskriven.

Men på några sekunder inser jag lösningen. Googles cache! Så en googling på någon specifk term från den gamla sidan löser allt. Jag googlar på själva filnamnet på sidan jag just råkat skriva över - shhik01.asp - och visst, sidan dyker upp som sökträff, liksom sidan med referat från första mötet i Sundsvall förra säsongen.

Och så var det bara att klicka på länken "Cachad". Så fick jag upp sidan precis som den ska se ut, med en header från Google. "Visa källa" och bara lite klipp och klistra.

Så var allt återställt.

Fasen, så skönt! Tack, Google!! :-)


Datorn är igång!!!

Idag kom recovery-skivorna från Acer. Och det funkade... Äntligen!!!

Det här med datorn som pajade till sig i maj...

Det hände en söndag, och dagen därpå åkte jag ner till Huddinges kansli och hämtade klubbens identiska laptop så att jag hade något att jobba med, och glömde sedan igen att ta tag i det där med min egen dator till augusti.

Bland annat var det efter bara några dagars användande av nya datorn som jag råkade gå med i lite "Add new friends"-grupper på Facebook och gjorde en mycket spännande och uppslukande ny bekantskap i Sydafrika. En historia som verkligen tog eld just då när kontakten kunde vara såpass intensiv med garanterad välfungerande dator hemma och ingen hockey alls, sommaruppehåll som det var. Men som så småningom klingade av i omgångar. Det verkade till bara härom dagen som att hon ändå fortfarande skulle komma hit för att ses om bara knappt en månad nu, men i slutändan blev det inte ens så, vilket kanske känns allra enklast ändå. Nåja, lätt att säga nu. Det verkade väldigt spännande, det gjorde det. Inte konstigt att jag inte tänkte så mycket på felsökning av min egen dator just då... just då var det telefonsamtal via Skype halva kvällarna och nätterna... Magda-historien har faktiskt inte synts på bloggen, så lite som jag ens bloggat under perioden.

Nåväl. Datorn. Rådet från Acers kundtjänst var att kolla och vid behov formatera om hårddisken. Det tog sin modiga tid att få fram hårdvara för att kunna läsa den urtagna hårddisken. Halva hösten.

Någonstans sent i oktober gick det åtminstone att fälla den slutliga domen över den ursprungliga hårddisken i min laptop. Den var skadad och hela C-partitionen tom, och massor av material från den tid jag hade använt datorn därmed borta.

Även den lilla namnlösa partitionen som operativsystemet låg på för installation när datorn var ny, var skadad och tom. Och då gick det liksom inte installera något nytt XP eller göra någonting med den hårddisken, hur mycket man än formaterade om resten av den. Den tomma installationspartitionen låg och blockerade och funkade inte tillsammans med datorns BIOS.

Alltså behövdes en ny hårddisk. Man kan inte komma åt att formatera om en sådan där partition själv.

Datorn i övrigt kunde konstateras vara helt okej. Plockar man ur den schyssta hårddisken ur klubbens identiska laptop och skruvar i den i min så startar den och ser ut som om man hade startat klubbens. Inga problem.

En ny hårddisk var införskaffad i mitten/slutet av november.

Allt som nu skulle behövas var rimligen en Windows-skiva för att installera ett operativsystem på disken. Datorn skulle gå att starta från skivan och så vidare.

Och Vista kan man ju inte ha, en XP-skiva skulle det ju vara.

Men en XP-skiva påstod att det inte satt någon hårddisk i datorn när man kom så långt som till att påbörja själva Windows-installationen.

Inte så konstigt, det visade sig bero på att disken ju var av SATA-modell, vilket inte fanns när XP utvecklades. En XP-skiva kan alltså inte känna av en SATA-hårddisk av sig själv.

En massa googlande i ämnet och sökning på Acers egen hemsida visade på lösningen. Man behöver drivrutiner för SATA-disken och Acer har tänkt på detta och tillhandahåller sådana. Man laddar ner ett exe-program och behöver sedan en diskettstation att stoppa en gammal 80-tals (90-tals? Näe...?) 1.44 floppy diskett i. Kör man exe-programmet kopieras relevanta filer in på disketten.

Sedan skulle det funka att starta datorn med den nya tomma hårddisken i från XP-skivan, trycka en massa på F6 och sedan få läsa in drivrutinen från disketten. Sedan skulle XP känna av att det satt en SATA-hårddisk i datorn och kunna installera XP på den.

Nä!

Inte ens då ansåg XP-skivan att det satt någon disk i datorn.

Däremot kunde den känna av samma disk om man testade att ansluta den separat till datorn via dockningsstationen.

Så det måste alltså ha handlat om att det även är något av den övriga hårdvaran i anslutning till hårddisken som måste identifieras rätt av skivan.

Och det var samma sak med bägge datorerna. Tog man ur hårddisken på klubbens laptop och försökte samma procedur med den datorn i stället blev resultatet detsamma.

För att få rätsida på det problemet ringde jag Acers kundtjänst, väntade i telefonkö och fick någon på tråden. Beskrev läget och killen ber mig dröja kvar. Och är borta så länge att samtalet till sist kopplas ner.

"Inte telefon igen" tyckte jag, och fyllde mödosamt i online-formuläret på deras hemsida i slutet av november, och väntade på svar. Det kunde dröja över en vecka varnades det om på hemsidan...

Måndagen den 22 december gav jag upp att vänta på svar via den kanalen och ringde Acers kundtjänst igen, och beskrev samma problem igen.

Den killen kunde inte komma på någonting om att det skulle vara någon annan hårdvara det ska behövas drivrutiner till för att få processen att funka.

Däremot kunde han ge det bästa tipset på länge. Acer kan skicka ut en helt ny recovery-skiva som återställer datorn till nyskick för 300 kronor inklusive moms. Lysande! Äntligen på banan!

Idag kom jag igång ordentligt på jobbet efter julhelgerna. Peter på kansliet får fram fakturan från när datorerna köptes, vilket behövdes kopia på som bilaga till blanketten, och jag faxar till växjönumret som står på blanketten.

Då blippar Huddinge Hockeys fax upp ett helt annat nummer i Kristinehamn på displayen i samband med sändningen. "Den gör så ibland" fick jag veta. Fick fram ett sändkvitto som tydligt angav faxet sänt till kristinehamnsnumret.

Jag testar en gång till. Samma sak.

Kollar Eniro och det är ett faxnummer till ett emballage-företag. Ringer upp och kollar om de har fått två fax från Huddinge Hockey. "Nej."

Nej, då har det väl kommit fram till rätt nummer då, ändå.

För säkerhets skull ville jag komma åt att höra av mig dit faxen hade skickats. Faxnumret innehades av Fujitsu Services AB i Kista. Jaha??? Nåja, postadressen i anslutning till faxnumret angavs som "InfoCare Workshop AB, Acer Recovery Team", och en gatuadress i Växjö. InfoCare Workshop AB i Växjö fick man inte upp något nummer till på Eniro.

Ringde till sist Acer igen och behövde bara vänta ungefär två minuter i telefonkö och fick till sist telefonnummer till InfoCare. Ett lite halvsäkert telefonsamtal blev av. Mailade för säkerhets skull också nu till deras kundservice-mailadress.

Kan man få de där recovery-skivorna nu på någon vecka eller två?

Peppar peppar.... :-/


Lysande citat...

"Människor med andra handikapp får ofta kämpa för att andra skall förstå att de är normala, och som alla andra, inuti trots att de ser annorlunda ut utanpå.

För oss med autism är det tvärtom. Vi får i stället kämpa för att andra skall förstå att vi är väsentligt annorlunda på insidan."

Gunilla Gerland, i Spelar ingen roll.

Nyår...

Ja... man hör dem utanför hela tiden... och har gjort i några veckor redan... nyårssabotörerna... de sjukligt smäll- och pang- och knall-fixerade som drabbar oss under hela den tid delar av detaljhandeln säljer fyrverkerier och smällare.

Jag menar, ni minns Ted Åströms "Olyckan" i Trazan Apansson? "Jag älskar när det smäller, och pangar och gnisslar..."

Hur normalt kan det vara på en skala att dela den kärleken med den karaktären? Älska när det smäller??? Ungar knappt torra bakom öronen som tycker det är årets höjdpunkt att gå omkring i kvarteren hemma och bränna av smällare för att det ska smälla??? Ja men, för fan, flytta till de länderna som många andra här i Sverige har flytt från då! Då jävlar kan ni få höra det smälla!! De som har flytt därifrån och kom till Sverige hoppades nog i många fall att slippa höra ljudet de förknippar med kanske när någon av deras nära och kära dödades igen. Men tvingas återuppleva samma trauma igen och igen och igen, från början av november till strax efter trettonhelgen... några veckor kring påsk... och kring Valborg...

Hundar och andra husdjur drivs till psykiska problem...

Och allt för att Tjoffe och Poffe och Pange på fullaste allvar tycker det är roligt att gå omkring och bränna av smällare. Jag undrar ofta hur fan den sortens miffon är funtade i skallen. Råkade hamna bakom ett sådant här gäng - tonåringar, även någon eller några tjejer i gänget - på väg hem från Tullinge Centrum så här års någon gång i fjol eller något år ytterligare bak i tiden. Kunde inte hålla mig i längden utan fällde någon kommentar om "hundar som skräms ihjäl" eller vad jag nu klämde ur mig. Och oj, vilka mogna och vettiga svar man fick, oj oj oj...

För min del har den här kategorin människor på de sista tre-fyra åren förstört hela intrycket av nyår som helg att fira för mig. De har förtagit grejen och jag tycker numera det verkar nästan lika debilt och sjukligt korkat att vurma såpass för själva smällandet vid tolvslaget heller. Framför allt att det ska vara det "normala" för ALLA att ha sina egna fyrverkerier och både bildligt och bokstavligt talat elda upp så in i helvete med pengar på ingenting av något som helst värde?

Nej, jag är med i gruppen "Förbjud fyrverkerier" på Facebook. Tillåt samhällsinstitutioner, företag och föreningar att arrangera seriösa och noggrant skötta allmänna fyrverkerier vid nyår, så kan alla vi andra som privatpersoner njuta av detta, och för egen del har vi ingen anledning att kunna köpa det.

I Sverige finns helt enkelt inte längre den samlade mognaden och insikten att handskas vettigt och ansvarsfullt med pyroteknik utifrån hänsyn och respekt för andra. Mängden pyroteknik som hamnar i fel händer är för stor för att det ska vara värt det att den mängd som möjligen kommer i ansvarsfulla händer ska få fortsätta göra det. Vinsten skulle överstiga förlusterna. Sluta sälj skiten! All heder åt ICA Maxi! Vilka butikskedjor kommer att haka på?

Och... hur många klantiga ungdomar kommer att mista ett öga, ett finger, en hand eller sina liv i år?

Hur många hundar kommer att skrämmas ihjäl?

Hur många flyktingar från krigsområden kommer att ha ångest och råka ut för skräckupplevelser?

Låt oss tänka på de bitarna av det nu, och lägga av med detta fjantiga jävla skit!

Oj, så länge sedan...

Oj, så länge sedan jag skrev i bloggen.

Och oj, så länge sedan jag fick tillfälle att /försöka/ vara behjälplig med startproblem med en bil.

Och oj, så länge sedan något sådant dessvärre inskränkte sig till att bara kunna handla om att just försöka, utan att kunna lyckas åstadkomma någon hjälp där och då. :-(

Det var inget fel på elsystemet totalt sett, det fanns fullgott med ström. Men när man vred till start gjorde inte startmotorn ett förbenat dugg. Däremot slog lyse och allt annat av just då ändå, så jag skulle väl gissa på någon kortslutning i något relä eller någon säkring eller så. Och rulla igång den lilla bilen (en Mitsubishi Colt) - de två systrarna i den och jag - gick för säkerhets skull inte, då hon hade fel sorts växellåda om man säger så.

Så det var bara att önska god jul och lycka till med att det inte skulle vara något för alltför kostsamt fel på bilen. Blev nästan någon sorts början på en kram också när vi skildes åt, tror jag, vilket onekligen var mer än vad som någonsin hänt någon av alla anmärkningsvärt många gånger den här körkortslöse mannen har kunnat agera hjälpsamme herrn, företrädesvis åt ensamma damer i nöd. :-)

Lustigt nog utspelades söndagskvällens episod i tidigare hemorten Tumba, på lilla infartsparkeringen mellan bussterminalen och gångvägen ner mot köpcentret och McDonalds. Jag hade faktiskt tagit pendeln en station extra för att idka lite motion genom att sedan promenera hem till Tullinge därifrån, så det var - precis som vid bra många av alla olika tidigare tillfällen - rent bisarra tillfälligheter att just jag kom förbi just där just då.

Rent geografiskt placerade sig detta dessvärre misslyckade försök mitt i ett område där tre tidigare räddningsaktioner har utspelats på den tiden jag fortfarande bodde i Tumba, i Centrum, vid X på kartan nedan.

Först var det sällsamt bra att jag hade varit och svullat på McDonalds just kring deras stängningsdags kl 23 en sommarkväll någon vecka före midsommar då det fortfarande började mörkna betänkligt ungefär så dags... sommaren 2002 måste det ha varit. Vid trevägskorset vid A på kartan mötte jag nattsköterskan på HS på väg till jobbet med trasig startmotor sedan några dagar som hon skulle lämna in bilen för att få lagad nästa dag, som missade med gas och koppling och fick stopp när hon fick grönt ljus.

Just där skulle man kanske inte räkna med att möta alltför många fotgängare så sent en kväll, men precis då kom ju nu då alltså jag där. Första gången vi hade fått lite fart och hon hoppade i och slängde i tvåan och släppte gasen tvärstannade bilen bara med ett brupp, så då kände man lite förtvivlan där, skulle det inte funka... Men vi tog i en gång till, och den gången hoppade den igång så fint och det kändes väldigt gott och skönt att se henne fortsätta mot jobbet mot den mörka natthimlen. Där hon stod hade hon väl förr eller senare fått försöka stoppa någon annan bilist för starthjälp om inte en idiot med mina sunkiga matvanor hade kommit från "Donken" kvart över elva.

På vintern 2003 kom jag ut en dag från min port och sneddade genom P-huset intill och såg själv att lyset stod på på en Honda Civic  (B på kartan) nästan precis samtidigt som den kvinnliga föraren kom fram till bilen, och är man sådan som jag så väntade man förstås och kollade om hon fick igång bilen med startmotorn, och när det visade sig inte gå gick jag till bakänden för att ta i där och hjälpa henne rulla ut ur P-huset och ner för backen ner mot KP Arnoldssons väg vilket fungerade alldeles utmärkt.

Första lustiga knorren den gången var ett stort och fult DIF-märke i bakrutan. Någon annan än jag hade kanske kunnat ändra sig "Nä! Du kan knuffa igång din bil själv, djurgårdsjävel..."

Nästa lustiga knorr var att jag några dagar senare möter ett par på ICA i Tumba Centrum, av vilka tjejen ger mig ett varmt leende och nickar till hälsning och jag inte fattar någonting och inte ens kommer mig för att nicka tillbaks. Fem minuter senare ramlar polletten ned, att det ju var tjejen jag hjälpt med bilen härom dagen. :-D

Framåt våren samma år kunde jag sedan hjälpa till att rulla undan en Opel med tom tank från mitt i korsningen vid C, och Mitsubishin med den trasiga startmotorn och automatlåda nu sist stod alltså vid D på kartan.

tumbainsatser


BP tillbaka!!!

Vem hade trott det när Superettan startade i våras.... 0-2 borta mot Falkenberg, 2-3 hemma mot Landskrona, 0-0 borta mot Assyriska och hemma mot Häcken, 1-1 borta mot Qviding, och så första segern 2-1 hemma mot Ängelholm i sjätte omgången. Förlust igen hemma mot Enköping, och först efter åtta omgångar ståtade laget som ramlat ut Allsvenskan med två segrar i Superettan.

Men nu är allt det glömt. I omgång 30 av 30 darrade Assyriska mot Ängelholm, BP lyckades knipa tredjeplatsen och kval till Allsvenskan. Och idag är BP tillbaka. Fyra 031-lag och fyra 08-lag, vilken Allsvenska!! :-)

Go, BP!!

Tusenbröder-känslor

Måste nog se om rubbet av Tusenbröder inom kort, fick plötsligt grymma nostalgikänslor... bestämde just i samråd med klubbens marknadsansvarige att lägga upp en permanent version av Tusenbröder-sidan jag gjorde med ett par tävlingar efter varandra förra året efter att säsong 3 sändes på TV, där Ola Rapace t o m var inkopierad på några gamla Huddinge-lagfoton i serien...

Mailade SVT för att kolla om det är några repriser inplanerade för närvarande. Vore ju perfekt att ha koll på sådant med lite framförhållning så att man kan göra något aktuellt på hemsan i ett sådant läge...

Någon har lagt in något om planer på en fjärde säsong på Wikipedia, vilket låter som något att ta med mycket stor nypa salt. Googlade runt lite för att se om man hittade något mer och trovärdigt om det, och hittade Claudia Gallos blogg. Coolt! :-)

Jyväskylä by night

Ja, så är man då framme i Jyväskylä. Trådlöst nätverk att ansluta till på hotellet, åh så skönt... har slagit ner häcken och upp datorn på flera ställen på vägen hit, och hittat öppna nätverk med namn som gett intryck att "här kan man surfa" men ansluta har gått bra och sedan har det inte hänt något mer... Men NU!!! :-D

Borat, för tjyven...

Borat var det ju jag såg först... har haft på externa hårddisken ungefär ett år och aldrig sett förrän nu...

Aaargh, vilken hopplös soppa... nåja, den var väl rolig någon gång ibland... Men det mesta var alldeles för mycket... :-O

Helsinki...

Jag hann fylla 40 först, men nu har jag sett alla nordiska huvudstäder... ja, utom Reykjavik, då...

På McDonalds i Finland är surfandet med The Clouds nätverk gratis en timme...

Vad handikappad man blev på färjan då, inga trådlösa nätverk att ansluta en laptop till på så stora nöjespalats i övrigt, och Telias mobila bredband gick ner totalt nästan direkt när färjan lade ut, men kom igen efter någon kvart och höll ca en halvtimme till. Sedan var man isolerad från omvärlden om man inte gick ut ur hytten.

Hade dock externa hårddisken med mig också, och på den hade jag både två långfilmer jag inte hade sett än, först såg jag.... eh.... jaha, börjar man bli senil nu också....??!? ehhh.... nä, jag får visst återkomma om den... sedan såg jag i alla fall Bubba Ho-Tep med Bruce Campbell... kultig rulle! :-D


På jobbet...

Så sitter man här på klubbkansliet på måndag morgon... vilken grej!

Hittills har det gått bra i alla fall! :-D

40-årsjubileum

Idag är det 40 år sedan jag var med om att flytta för första gången, 2 november 1968 flyttade unga herr och fru Pemer med sin lille batting från tvåan på Härbrevägen till trean på Vallhornsvägen. Mina egna minnen av dagen är inte alltför levande, jag tror jag var alltså så där.... tolv dagar gammal, alltså... :-D


Annat skojsigt...

...är ju debuten som föreläsare i Aspergersammanhang, eller för den delen debut som föreläsare över huvud taget, blir det väl strängt taget. Jag rivstartar med en verkligt internatoinell världspremiär, på fredag eftermiddag vid den finländska Empowerment-konferensen i Jyväskylä. Det blir en riktigt kultig resa, iväg med Viking Mariella på onsdag eftermiddag, och hem med Viking Gabriella på måndag förmiddag den 10 november. Det blir två hotellövernattningar i Jyväskylä och en i Helsingfors - åker tåg Helsingfors-Jyväskylä och åter torsdag respektive lördag, och på lördagen blir den trippen efter konferensens slut och jag kommer ner till Helsingfors 20.30 och får en sen lördagkväll och en hel söndag i Helsingfors innan jag måste borda Viking Gabriella först klockan 16.30.

Någon som har några tips på vad man kan hitta på i Helsingfors?

....eller något jag absolut måste hålla ögonen öppna efter i Jyväskylä?

Tänka sig, det finns en Huddinge Hockey-koppling till den staden... Peter Nylander har lirat i JypHT... :-D

Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits