Rödeby
Mina tankar går till 50-åringen i Rödeby. Sorgligt att han i sitt affekterade tillstånd skulleåka ställa till med en smärre nödvärnsexcess, men än mer sorgligt hur de äckliga jävla kräken i mopedgänget har jobbat länge och utstuderat så att de till sist fick honom hit.
Jag har ingen sympati för den dödade eller den skadade pojkens familjer, som har mage att yra om skadestånd från 50-åringen. Vad i helvete hade de för koll på sina barn? Det är när man ser barnuppfostran skötas så här man inser att alla inte borde få ha barn. Inga föräldrar till något barn i det här gänget var kapabla att fostra barn, allt är deras fel.
Å andra sidan finns ett samhälle med lite jävla förväntat ansvar att träda in och börja titta på vad i helvete som pågår, när den 50-årige familjefadern börjar polisanmäla terrorn ett par år innan det gick så här långt. Det har brustit fullkomligt.
Många har ansvar för att det slutade som det gjorde. Mannen som fick sitt liv så här pass förstört bad om all tänkbar hjälp i åratal. Fick ingen hjälp alls, och till sist ställde ligisterna saken på sin spets. De valde att fortsätta njuta av att såra och trakassera honom och familjen, framför allt den utvecklingsstörde sonen, och hade ingen tanke på vad som kunde hända i värsta fall.
Per Bauhn sammanfattar det utmärkt väl: Skydd för inkräktare lag men inte rättvisa
Att döma för mord i detta fall är att sända ut ett meddelande till mopedgänget och deras likar över hela landet: "Ni ska aldrig behöva riskera att bli skadade när ni trakasserar någon, inte ens när ni angriper någon i hans eget hem."
Så sant som det är sagt!