En viktig detalj till förresten...
...i just detta med att systemen är så inlåsande och att det är så svårt att starta från noll och börja med egen verksamhet bör ju också framhållas:
Massor av nödvändig utrustning för att på sikt kunna få starta egen verksamhet är ju omåttligt mycket svårare att ta sig råd med så länge man sitter med en låg sjukersättning och INTE har egen firma. Hade jag redan suttit med egen firma hade massor av sådana inköp varit *nödvändiga arbetsredskap* och avdragsgilla.
Men en bra, välfungerande dator (vilket jag inte äger någon dator som jag är beredd att kalla för just det), en fax, gärna en billig kopiator, en skrivare till min dator... allt detta är väldigt dyra saker för mig. Billiga som sjutton för någon som lever på en lön av arbete, men inte för mig. Också en stark anledning att ifrågasätta att den grundläggande garantipensionen för någon med sjukersättning är så oerhört mycket lägre än vad en heltidslön av ett arbete är. Dumdristigt och omåttligt improduktivt att tro att det är där man bör lägga mest kraft på att spara in pengar!
Därmed är systemen starkt präglade på att tvinga någon i en sits som min att vänta i ett antal år extra, och försöka sig på att ändå hitta ett jobb som anställd någonstans i något års tid först, för att under den tiden förhoppningsvis få råd till inköpen av den utrustning som behövs för att starta
De små sidoinkomster jag haft ett tag nu för hemsidesarbeten i hockeysammanhang börjar också bli läge att ifrågasätta. Jag känner mig mer och mer inriktad på att droppa till och med de riktigt stora engagemangen i Huddinge Hockey inför kommande säsong. Jag känner äntligen ordentligt att jag faktiskt behöver lägga mer energi på mig själv i första hand, och på Asperger-frågor i andra.
Dessutom har jag så länge insett att den stora kärleken inte alltid finns i samma landsände som man själv bor i, så man riskerar att lura sig på mycket när man tror man är för bunden till sin hembygd för lite föreningslivs skull. Sitter man och känner sig inte flyttbar möter man ju bara de riktigt fina som bor långt bort, och sitter dumt och ratar dem... lär man sig däremot att likaväl kunna vara flyttbar ökar säkert möjligheterna i gengäld att möta någon på riktigt nära håll.
Massor av nödvändig utrustning för att på sikt kunna få starta egen verksamhet är ju omåttligt mycket svårare att ta sig råd med så länge man sitter med en låg sjukersättning och INTE har egen firma. Hade jag redan suttit med egen firma hade massor av sådana inköp varit *nödvändiga arbetsredskap* och avdragsgilla.
Men en bra, välfungerande dator (vilket jag inte äger någon dator som jag är beredd att kalla för just det), en fax, gärna en billig kopiator, en skrivare till min dator... allt detta är väldigt dyra saker för mig. Billiga som sjutton för någon som lever på en lön av arbete, men inte för mig. Också en stark anledning att ifrågasätta att den grundläggande garantipensionen för någon med sjukersättning är så oerhört mycket lägre än vad en heltidslön av ett arbete är. Dumdristigt och omåttligt improduktivt att tro att det är där man bör lägga mest kraft på att spara in pengar!
Därmed är systemen starkt präglade på att tvinga någon i en sits som min att vänta i ett antal år extra, och försöka sig på att ändå hitta ett jobb som anställd någonstans i något års tid först, för att under den tiden förhoppningsvis få råd till inköpen av den utrustning som behövs för att starta
De små sidoinkomster jag haft ett tag nu för hemsidesarbeten i hockeysammanhang börjar också bli läge att ifrågasätta. Jag känner mig mer och mer inriktad på att droppa till och med de riktigt stora engagemangen i Huddinge Hockey inför kommande säsong. Jag känner äntligen ordentligt att jag faktiskt behöver lägga mer energi på mig själv i första hand, och på Asperger-frågor i andra.
Dessutom har jag så länge insett att den stora kärleken inte alltid finns i samma landsände som man själv bor i, så man riskerar att lura sig på mycket när man tror man är för bunden till sin hembygd för lite föreningslivs skull. Sitter man och känner sig inte flyttbar möter man ju bara de riktigt fina som bor långt bort, och sitter dumt och ratar dem... lär man sig däremot att likaväl kunna vara flyttbar ökar säkert möjligheterna i gengäld att möta någon på riktigt nära håll.
Kommentarer:
Trackback