pemer

Om någon lägger upp ett användarkonto - gratis - på www.birthday.se så står den personens rättighet att komma åt offentliga uppgifter ur folkbokföringen, och yttrandefriheten för de som driver sajten att sprida de uppgifterna, över rätten till "personlig integritet" för de personer man söker uppgifter om på sajten.

Den som har ett sådant konto hos dem och börjar chatta med någon på en dejtingsida (eller ser i gästboken på ett offentligt arkiv vad en annan besökare heter och var hon bor......!!!) och har hennes för- och efternamn och hemort, eller kanske bara hennes rätta förnamn, ålder, födelsedag och hemort (eller så bara för- och efternamn om det är ett tillräckligt ovanligt namn!!!) kan komma åt hennes adress, och sedan snabbt via Eniro eller hitta.se hennes telefonnummer...!

Såpass privata uppgifter om nu levande människors just nu högst aktuella adressuppgifter kan man göra i praktiken allmänt tillgängliga på nätet, och det försvarade Datainspektionen rakt av när jag vände mig till dem och ifrågasatte om kanske inte detta är att gå väl långt. Den ansvariga utgivaren för sajten har ett utgivningsbevis, och då övertrumfas PuL av YGL. Punkt. Det enda som spelar någon roll...

Men samtidigt kan jag inte ens när jag betalar pengar för en tjänst hos en statlig institution som funnits i olika former sedan 1500-talet och alltid varit bekostad av staten (alltså i yttersta förlängningen medborgarnas skatter...) år 2007 kunna räkna med att få följa min mormors familj framåt i tiden och se vad det blev av hennes fars tvillingbror längre fram än till 1902?

Hur mycket mer kan det kränka någon eventuell ännu levande person som är mellan 70 och 100 år gammal att jag skulle kunna råka se hans namn i församlingsboken 1902-15, än det är en rimlig service att jag ska kunna läsa i boken? När det bara är en fråga om att tackla juridiken på rätt sätt för att min rätt till det ska anses stå över den personens "integritet"?

PuL brukar - åtminstone av de erfarenheter jag har här ute på nätet, här blir jag väldigt nyfiken på om en del andra gör fel av ren okunskap - inte verka anses gälla på sajter där inte vem som helst kan gå rakt in och börja söka i det material som må inkludera information om nu levande personer, utan där man först måste registrera sig som användare. På SVAR-sidorna ska man både registrera sig som kund, och betala en slant för att få tillgång till materialet, men sedan anser ni ändå att PuL skulle hindra att jag kan få se skannat material från perioden 1907-1937?

Datainspektionen har alltså redan bekräftat för mig att det är min medborgerliga rättighet att via öppna sajter på nätet gratis kunna hitta adress och telefonnnummer till Lisa i Bollmora som är 28 år och fyller år den 5 april (ett fiktivt exempel jag hittade på nu), mer än vad det strider mot hennes personliga integritet - men när det gäller att följa mina egna nära anhöriga under åren 1902-1915 är det viktigare att ingen enda ännu levande person som bodde i samma församling de åren och är omnämnd i samma församlingsbok ska behöva bli förnärmad över att den boken är tillgänglig, inte bara på landsarkivet och på Arninge, där det är helt okej, utan dessutom på Internet. Det är så krystat att det ärligt talat inte är riktigt klokt, ni får förlåta mig det ordvalet...

Skulle glatt och tacksamt ta emot lite förklaringar i det här sammanhanget. Inte minst hur ni egentligen ser på PuL...

Lagen som i princip är så rigid att det är brottsligt att skriva "Fredrik Reinfeldt är Sveriges statsminister" på nätet utan att ha Reinfeldts tillstånd till det.

Men som vem som helst med lite vilja och resurser kan ställa sig över om man bara registrerar en ansvarig utgivare för sin websajt och skaffar ett utgivningsbevis. Den viljan borde kunna finnas hos ansvariga för en så fin och lovande sajt på nätet som SVAR, och resurserna till ett sådant utgivningsbevis... ja, så, höj era avgifter en smula då om det skulle krävas. Jag antar att det kostar kanske någon tusenlapp att skaffa ett...

Vänliga, men väldigt undrande, hälsningar

Anders Pemer