pemer

Det är väl en naturlag för alla cyklister att man får punktering - på bakhjulet - ungefär var tionde dag? Det måste väl vara det normala?

Det är i alla fall det normala om jag är naiv nog att tro att man ska ha någon glädje av en cykel. Så där en två-tre gånger i månaden ska det så klart höra till att plocka av bakhjulet, bända av däcket, plocka fram slangen, leta fram hålet.

Ca var tionde dag handlade det om förra gången jag dristade mig att skaffa cykel, och ca tio dagar tog det den här gången. Men men, jag beställde något som lovar mycket på www.punkteringsfri.nu nu. Jag orkar inte fäppla med att laga hjul, då får det fan i mig vara med att ha cykel.

Tänk om jag hade haft körkort och bil, vad för bisarra fel skulle jag få på min egen bil stup i kvarten då...

Och skulle det vara några trevliga tjejer som kom fram för att /försöka/ hjälpa mig då. Man har ju en del erfarenheter själv "åt andra hållet" genom åren, men... nog är det svårt att känna med det liv jag levt att jag haft särskilt mycket tillbaka av livet i stort för att vara den jag är mot min omvärld. Det är helt otroligt egentligen. Vad lever man för liv egentligen?

Jag trodde ju det var världens aha-upplevelse att få klart för sig vid lite över 30 att livet så långt hade gått så snett mest på grund av en funktionsnedsättning jag själv och omvärlden så långt aldrig hade insett att jag hade, men det vänder ju aldrig nu heller, varken i stort eller smått.

Eller?

Snälla "livet"!!! Visa någon gång att jag har fel! Jag försöker vara optimist och ha en positiv syn, men i långa loppet står jag bara här och trampar vatten med ett normalt genomsnittligt lyckat liv inom armlängds håll... - men allt som ser ut som chanser att nå fram dit ska alltid glida undan som en blöt tvål man försöker få tag på under badkaret...

Ena stunden anmäler man sig själv som jourhavande medmänniska, tänker på nära bekantas bekanta som har det svårt och vill slå en signal och erbjuda dem lite närmare vänskap om de vill...

Och för att inte kunna mer om bilmotorer än jag gör bör jag väl ha något slags världsrekord i antal tjuriga bilar jag varit på rätt plats för att hjälpa ensamma tjejer få igång... *L*

Jag tycker jag har samlat ihop rätt bra till att kunna förvänta mig lite flyt och ett positivt liv! Och jag gör inte annat än biter ihop och försöker fortsätta med egna initiativ för att nå dit, men oftast blir jag aktivt hindrad av något regelverk någonstans eller något beslut någon annan medvetet tar till min nackdel som gör mina egna idéer verkningslösa.

Ska man behöva leva så? Jag fattar det inte...