A Sound of Thunder
Hyrde nyligen den nysläppta tidsresefilmen A Sound of Thunder, baserad på Ray Bradburys klassiska mycket korta novell, där en nedtrampad fjäril i urtiden ledde till att det just avhållna presidentvalet blev ändrat - precis innan den aktuella tidsresan hade den mer sympatiske presidentkandidaten vunnit valet, och när gruppen kom tillbaks var det plötsligt den obehaglige besegrade kandidaten som hade vunnit, varpå man upptäckte den ihjältrampade fjärilen på en av männens skosulor.
I filmen förändras förstås historien sedan 65 miljoner år tillbaka mer omfattande än så av den fjäril som trampas ner, och filmen är spännande så länge man som mycket tidsreseintresserad bortser från den helt absurda temporalistiken i historien. Teorierna i den här filmen om hur tidsresor och resultatet av ändringar i det förflutna skulle fungera är det dummaste jag sett i den vägen någonsin, och förtjänar inte ens att beskrivas.
Den som gillar tidsresor som fenomen ser filmen på egen risk. Den som inte är särskilt intresserad av det konceptet, men kan acceptera det som ramhandling i en spännande film kan säkert uppskatta rullen som just en spännande film.